Nu har vi jul här i vårt hus

Nästan iallafall. Har hunnit med det mesta adventspyntet. Alla rummen får adventsljusstakar utom Glenns rum, han biter på sladdarna. Den jäveln.

Sen har jag slängt på julduken på matbordet, så här fint blev det:



Tog även fram fiberoptik-byn med det snurrande tåget, Amanda blev jätteglad! Mindre glad blev byn och tåget...



Jag har även börjat förbereda för att göra saffransbullar här idag, så att rätta lukten infinner sig... Tomtarna får vänta lite till innan de åker fram.

Födelsedag i dagarna fem...

Har fått presenter av Cissi. En elvisp. Jag var jätteglad för presenterna, men det har uppstått lite komplikationer, så jag ska byta elvispen nästa vecka. Vet inte vad jag ska byta till, men det löser sig väl. Sen fick jag en digitial fotoram som är en nyckelknippa. Nu har Niclas fixat till de tekniska eftersom jag...eh... inte riktigt har tålamod när det inte fungerar. Fick en novemberkaktus också, kolla vad fin den är!


Jag drömmer om att köpa en espressomaskin till nästa år. Fast jag funderar på om man ska köpa en Nespresso-maskin eller en vanlig. Det finns fördelar med båda, helst skulle jag vilja ha en hybrid, men det finns inte. Nåja, innan nästa år har jag säkert kommit på vad jag vill ha.

Häromdagen tog jag även med mig A och gick till Niclas föräldrar som bjöd på lax. Eller egentligen var det ju Ulrika som bjöd på den. Jag fick även en jättefin present av dem (Ulrika och Sebbe alltså), 14 nummer av viföräldrar. VÄRSTA! Så nu ska här läsas. Jag kanske kan ta med den på tåget på väg till jobbet. De hade gjort en jätterolig sida som de gav mig:



Igår var vi hos Cissi och Christer som fyller år nästan samtidigt. Jag åt kopiösa mängder köttfärspaj, men höll mig från tårtan. Ett rätt iallafall. Jag fick en parmesanrivare som jag så länge velat ha. Jättebra! Jag har skrivit om den tidigare: man kan förvara osten i den när man inte använder den och sen bara ställa fram den på bordet så kan alla riva själv. Att starta blogg är det bästa jag gjort, shit vad jag fått saker jag gillat!


Sex laxar i en laxask

Igår var det lax på menyn på storvretsvägen. Laxfileer med romsås och potatis skulle det bli, men när jag sa "oj, en potatis blev mosad" så sa Niclas "mmmm, potatismos" Så det blev det. Självklart fick jag tillfälle att använda min ena RICE-skål att ha romsåsen i:
 

Jag vet, det är så vackert så man blir tårögd. Ser ni blänket, ser ni den lite matta kanten... Är det inte fantastiskt?!

I min jakt på den ultimata bloggen hittade jag den om leif. Leif verkar vara en väldigt rebellisk liten chihuahua som skriver om sitt liv. Den är riktigt märklig och jag anar ett skäggigt konstnärs drägg bakom den där lilla hund-fasaden. Har man en 10 minuter att lägga på ingenting kan man absolut gå in och läsa. Har man inte det bör man nog låta bli.

Cissi har inte kommit än. Jag blev lite hungrig förrut så jag åt en laxfilé från igår. A la naturell. Så nu gissar jag att jag luktar som en gammal fiskebåt. Men jag tänker inte borsta tänderna, hon får skylla sig själv när hon kommer sent.

Tand-statusen på vår dotter är för övrigt oförändrat. Det är lika tandlöst där som en sugfisk. Stackars barn, kommer väl vara tandlös tills hon fyller åtta. Min mormor säger att hon inte hade något hår förrän hon var åtta. Så kommer det vara med Amanda, fast med tänderna. Jag tror det.

Igår skedde det ett dödsfall i familjen Alm-ström. Det var Niclas dalmatiner-molly som tog sitt sista andetag. Eller...gältag kanske. Vi sörjde inte sådär jättelänge dock. Kanske en halv minut. Eller mindre. Eftersom vi inte har en håv så tog niclas min te-sil och fångade döingen. Det var mindre trevligt. Imorse drack jag alltså julte med fiskbuljong. MUMS.

Jag måste bara berätta om när vi åkte bil igår och jag fick se reklamen för triss: "vinn 50 000 i 25 år".
Så här såg samtalet ut:

Jag: Åh, 50 000 i 25 år, det skulle vara något!
Niclas: Ja, verkligen!
J: Då skulle ingen av oss behöva jobba
N: Jag skulle kunna jobba 9 till 5 bara.
J: Men det är ju heltid?!
N: Ja, fast jag skulle inte behöva jobba helg. Det skulle vara skönt.
J: Men du skulle inte behöva jobba heltid!
N: Nä, fast jag skulle fortfarande kunna jobba som säljledare om jag jobbade 9-5
J: *muttrar lite*
N: Men du skulle ju kunna vara hemma...
J: Jag skulle inte vilja vara hemma om inte du var det! Vad skulle jag göra då?! *sur*
N: Näee... jag kanske skulle kunna jobba liiite mindre än heltid.

Vad betyder det här?

1. Om Niclas fick ofantligt mycket pengar skulle han fortfarande vilja jobba på El-efanten, förlåt, El-giganten.
2. Om jag får ofantligt mycket pengar skulle jag vilja resa ett halvår och relaxa i skärgården resten av året. Niclas dröm är att jobba 9-5.

Hoppas vi inte vinner, det finns säkert någon annan jäkel som skulle utnyttja de där pengarna bättre.

Känns lite bättre

Idag känns det lite bättre. Jag pratade med min försäljningschef idag på nya jobbet och vi gjorde upp planer för när jag ska börja. Det känns skitbra och jag är väldigt tacksam att jag fått det här jobbet. Jag är tacksam över min familj också. Allihopa, utan undantag.

Min klasslärare på högstadiet, Annika, sa till mig någon gång i samband med att jag var nere för att jag inte vunnit en tävling i skolan, att har man inte tur i spel så har man det i kärlek. Märkligt att jag kommer ihåg sånt där. Vissa personer etsar sig fast i minnet, andra försvinner obemärkt även fast man har umgåtts hur mycket som helst med dem.

Jag kommer generellt på massa saker från min barndom numer. Det är efter att jag fick Amanda. Det är både roligt och skrämmande, för vissa saker som man glömt/förträngt är ju inte helfestliga minnen. När Amanda har svårt att somna så dyker mina egna svårigheter att somna som lite upp till ytan. Jag kommer ihåg mycket mer än jag trodde. Jag kommer ihåg att serien MASH nästan alltid gick på tvn när jag kom upp. Jag kommer ihåg hur soffan stod och jag kommer ihåg känslan av att jag måste berätta att jag inte kunde sova, fastän mamma och pappa blev arga. Jag ville att de skulle veta att jag led på något vis. Vem skulle inte bli arg förresten, när jag sprang uppe hela nätterna och berättade att jag inte kunde sova. Som tur var gick det över, men jag håller inte med om det mamma sa då: "en dag kommer du kunna se tillbaka på det här och skratta åt det". Jag kommer nog aldrig kunna skratta åt det, jag kan fortfarande framkalla känslan jag kände då när jag tänker tillbaka på det.

Idag kommer min Cissi till mig. Vi ska äta lunch i farsta. Jag måste bära ner bilbarnstolen från vinden vid tillfälle, hoppas Amanda får plats med sin vinteroverall och så. I värsta fall får jag ta av den, Cissis bil är ju varm när hon åkt från andra sidan stan. Det ska bli mysigt, Jag ska nog prata lite jobb med henne. Och njuta av julskyltningen innan jag är mitt uppe i det.

Jag hade tänkt gå till öppna förskolan på morgonen och göra klart min trumma, men lilla snusmumriken somnade och nu vet jag inte om det är så stor idé, de stänger 12 på fredagar och hon sover fortfarande.

Vad snabbt det kan vända...

...när man tillåter sig att få dystra tankar. Dagen har varit riktigt bra, men på kvällen kommer hjärnspökena och jag blir sådär dyster som bara jag kan vara. Jag försöker tänka på roliga saker men det svarta tar liksom överhanden. Jag är ledsen att jag inte har något att se fram emot. NEJ, ett nytt jobb kan vara roligt, men det är inget att se fram emot. Varför inte? För det är ett jobb. Men jag ska försöka rycka upp mig. Jag har ju faktiskt lovat att jag ska bli bättre.

Jag drömmer om att åka till Thailand. Jag drömmer om soliga dagar. Jag drömmer om tid med personer jag älskar.

Idag har jag Niclas och jag varit förlovade i ett år. Vi skulle fira med lite vin och ostar. Men nu står ostarna här och smälter och vi struntade i rödvinet. Det kommer fler tillfällen.


Undrar om...

Jag undrar om Niclas har somnat med Amanda. Han gick och la henne för en timme sedan... Eller så vill han bara inte städa och väntar ut mig... Fortsättning följer...

Klängapan

Här är lite vardagslösningar för att hålla Amanda nöjd:

 Här är hon i handfatet när jag sminkar mig...
Med sin gåvagn är hon oftast glad...
 Äter mandariner själv. Hälften hamnar på golvet...


Min dag!

Då var den dagen efter dagen. Dagen efter min födelsedag. Trots att jag inte inbjudit till stor fest så blev jag överöst med presenter, och bäst av allt: BARA presenter jag önskat mig! Här kommer ett axplock:

Info om Thomas Sabo BerlockEn berlock i form av ett A till mitt Thomas sabo armband. A som Amanda och så Angelica förstås!
Info om Thomas Sabo BerlockNiclas tyckte jag skulle tänka på Thailand iom den här elefanten. Och det kommer jag göra! Och tänka på Niclas också som har gett mig den, den är så fin på min arm! Dessutom fick jag superfina blommor och glöggtunnan i keramik som jag spanat in. Längtar redan till första advent!

Av mina föräldrar fick jag en skjorta, ett par jobbyxor och underkläder. Dessutom de där superfina julgardinerna från Jotex som jag så gärna velat ha!

Av Niclas föräldrar fick jag skålarna från RICE som jag skrivit om tidigare (och önskat mig lääääänge), de är precis lika fina i verkligheten som på bild! Italienska skålar - 15 cm

Här är blommorna som jag fick av Niclas (och av mamma och pappa i bakgrunden):
 
Här är bilden på glöggtunnan och en sån där sten jag spanat in som jag fick av Sandra. Jag har lagt den mot kinden flera gånger, älskar hur lena och kalla de är! Amanda fick också en sten av underbara Sandra.


Jag har säkert glömt något, isåfall ber jag om ursäkt. Födelsedagen var SUPER iallafall!

Samtal mellan Niclas och Com-hems kundtjänst

Niclas: "Hej, Niclas heter jag, jag tänkte bara höra om ni har några störningar i nätet i Skogås, för vi har ingen bild"
KC-tanten: "Ditt personnummer tack"
N: *rabblar personnummer*
KC: Jag kan inte se något här. Kan du kolla ut om någon av dina grannar kan se på TV?
N: *spanar ut genom fönstret* "Nej, det är ingen tv på någonstans"
KC: Kan du kanske ringa på hos dina grannar och fråga om de har tv?
N: "Varför det?"
KC: "Jo, för att jag kan inte felanmäla om inte minst en till ringer in och klagar"

HAHAHA. Fett roligt. Så det måste vara ett antal som ringer, för annars "finns" inte felet tydligen... Och telefonnumret står inte synligt på hemsidan, så hur ska då vanliga människor kunna ringa!

Nu står det på hemsidan att det är driftstörningar i Skogås. Det står att det beräknas vara åtgärdat 2008-12-30 klockan 00.12 Så om en månad och några dagar och några timmar har vi tv igen gott folk.

Manic monday

Idag har jag och Amanda pulsat genom snön till öppna förskolan där jag la andra lagret färg på min trumma till henne. Det var bara två andra mammor där, varav en hysterisk mamma med jätteleende som har självförtroende issues och försöker överkompensera genom att vara überhurtig och säga att hon har sååå svårt att gå ner i vikt (fast hon inte alls är speciellt tjock). Fast jag höll god min, hon försöker ju iallafall vara trevlig. Förresten har jag läst att om man dömer andra människor så har man låg självkänsla. Jag lever mitt liv efter den där boken nu... eller ja.

Amanda ställer sig upp hela tiden nu. Mot allt. Även om det är 10 cm högt så ska hon ställa sig upp.
  På första bilden står hon mot blomkrukan, andra försöker hon hjälpa mig att stoppa i disk i diskmaskinen.

Imorgon är det bebisträff i det almsk-strömska hemmet, Emma, Ylva och Sandra kommer med bebbar. Äldst är Emmas dotter som är 15 månader. Vi ska laga lunch och kanske prata en och annan bajsblöja.

Jag är lite inne på att ha två bloggar. En som bara handlar om matlagning och inredning och så den här, svammelbloggen. Det skulle ju få vatten på Angeliques kvarn också som tycker jag ska hålla på mer med inredning. Jag är tyvärr inte särskilt duktig på att kategorisera och göra min blogg sådär fin som alla kändisar har. Det skulle vara kul att lära sig, men fram tills dess kanske det kan vara något? Vad tycker ni?

Tommy bad Niclas hälsa till mig och fråga om jag är nervös. 15 dagar kvar. Jag drömmer ju om det varje natt, men jag försöker koppla bort det på dagarna. Försöker ta tillvara tiden med A så länge det varar. Ska kanske göra en kladdkaka till Niclas ledningsmöte imorgon. Då kanske jag får en hejdå-present från jobbet...

Första julen med Amanda

Snart är det Amandas första jul! Vi har ju bestämt att vi inte skulle köpa något till henne, men nu har jag hittat flera saker som jag sååå gärna skulle vilja köpa, fast det blir bara lekgymmet från EKO.

Den här supersöta draghunden från Vilac skulle nästan ersätta en vanlig hund... Dessutom hårar den ju inte! Jag tycker många träleksaker är jättefina, men den här slår allt. 215:- kostar den på barnensrum.se

Sen har vi sett denna på EKO jättebilligt (349:-), så en sån blir det:

Klicka här för att se en större bild Den här tårtbrickan tycker jag också är superfin, men den kanske får vänta ett par år... Det är ju bara för att jag skulle vilja leka med den... Bäst av allt är att den är i rosa och grönt, precis som Amandas rum! 399:- kostar den, också på barnensrum.se

Den här grodan är ju också jättefin och har samma fina färger som brickan. För 79:- kan man spara alla sina glasspengar häri:
Klicka här för att se en större bild

Det är SÅ roligt att ha barn! Jag älskar att köpa saker till Amanda! Det kanske är tur att man inte har alltför mycket pengar ibland!

Ingen big deal...

Hur lätt är det att äta rätt när man stirrar ut på det här vareviga morgon från sitt köksfönster?



Ska stämma Mc Donalds om jag går upp i vikt...

Shit...

...hon reste sig mot bordet! Jag satt i godan ro och läste på internet och hon satt och lekte med sina leksaker. Rätt var det var ser jag ett huvud ovanför bordskanten på vardagsrumsbordet. Hon fick precis tag i vår 1,5 kg fruktskål som jag fick rädda henne från. Nä, nu ska jag göra oss iordning så vi kommer ut i snön. Men först ska vi handla en ny overall till Amanda. Snön var förövrigt VÄLDIGT spännande att titta på från fönstret, vi får se vad hon tycker.


Nästan som förr!

Idag har jag och Niclas spelat Wii i lugna stunder. Inte så att det gått ut över Amanda förstås, men när hon sov så satte vi genast på spelet. Romantik? Knappast. Spänning och teamwork? Jajamen. Som förr i tiden när vi var barnlösa.

Vi blev inbjudna till fest imorgon. Av Niclas kompis. VI blev inbjudna. Jag gillar Niclas mogna kompisar. De som ser mig som en människa (och partner till Niclas) och inte ett bihang. Jag uppskattar sånt väldigt mycket och såna kompisar växer i mina ögon. Självklart måste vi inte göra allt tillsammans, men att jag ens existerar betyder mycket för mig. Tyvärr ska vi inte gå dock, det är ju lite sådär när man har lillskruttan. Det kanske kommer snarare än man tror med barnvakt *blink blink* Undrar om jag är känslig för sånt sen jag var ihop med Lowe. Glömmer aldrig när hans kompisar ringde sent på kvällen när vi lagt oss och han säger: "Jag blev bjuden på fest" och jag säger: "Ja, men om du vill gå så kan vi gå". Han: "Ja det vill jag, men det är bara jag som är bjuden" Han tyckte alltså att jag skulle stanna kvar själv i hans lägenhet över natten som jag åkt till efter skolan medan han gick på fest. Pffht. Nobody puts baby in a corner som Linda säger. Inte särskilt länge iallafall.

Idag har vi varit på middag hos Cissi och Christer och ätit Alaska-lax! Det ni! Riktigt viltfångad lax med härlig smak, inte den där vattninga som annars kan bli. Lax är ju den nya torsken sägs det (=svenssonfisk) och det får det gärna vara, för jag ÄLSKAR lax. Det var mycket trevligt! Vi fick med oss en kompendium om vad man ska tänka på när man köper hus, så den ska jag lusläsa vid tillfälle. Ullis var här på morgonen också, Amanda gillar henne verkligen. Satt i hennes knä hela tiden och skojade och skrattade. Sen gick Ullis in och la henne att sova middag.


Vi har även frostat av frysen, det var ju minusgrader ute så vi passade på. Skönt att ha det avklarat. Även om Niclas ska vara hemma så är det skönt att göra såna lite större grejer innan jag börjar jobba. Inte för att han gör det sämre än jag... Utan för att han inte tänker på sånt. Killar generellt tänker inte på sånt verkar det som. Undrar varför. Exempel: jag går på toa, tar en ny rulle. Noterar att det är två rullar kvar. "Ah, nästa vecka måste vi köpa nya rullar". Niclas tar sista strippen på toarullen och säger: "har vi mer toapapper?". Hur man rengör filtret på diskmaskinen visade jag hur man gjorde häromdagen. Undrar om han funderat på om vi har det enda självrengörande diskmaskinsfiltret i världen de två åren vi bott här innan... Nu ska jag sluta vara elak, jag tror det kommer gå super när Niclas sköter markservicen. Kanske inte på en gång, men efter ett tag.

Här kommer lite bilder från idag, random pick:

Amanda hjälper mig i köket...
 Fantastiska Cala...
Amanda hasar sig fram. Att krypa är för veklingar tycker hon. Hon ser ju läskigt smart ut också med den där minen, haha.
Ett kristallhjärta som hänger i vårt köksfönster nu. Framemot första advent får det nog flytta in i sovrummet. Jag fick det av Christina från Halmstad i för tidig födelsedagspresent. Fint va?

Trevliga torsdag

Jag vill bara poängtera att jag inte tycker det är rätt att VD:na tjänar 900 papp i månaden, jag menade mer att det inte bara är att dra ner någons lön för att det går sämre för företaget.Felet är ju från början att man gett de här personerna den höga lönen. Klart att poststackarna ska få julbord! Jag borde också få komma på julbord, jag är faktiskt anställd där fortfarande, men jag är inte bjuden. Så kan det vara.

Idag har jag varit och storhandlat. Två av recepten den här veckan blir thailändska. Vi köpte den där kokboken med expressen, vet inte om det var en så het affär, men himla kul med lite recept man inte sett innan. Det blir en soppa ena dagen och en wook andra dagen.

Jag lovade ju att jag skulle skriva om självkänsla vs. självförtroende. Jag läser den där boken: "Självkänsla nu" som var inne för ett par tre år sedan men som jag fått upp ögonen för just nu (jaja, jag är lite efter). Där står det exempel på skillnaden mellan självkänsla och självförtroende. Exempel: Säg att du är liten och en kille i klassen går fram till dig, puttar till dig och säger: "TJEJER KAN INTE SPELA BASKET!" Hade någon sagt så till mig hade jag gått hem och övat på trepoängare i flera veckor för att glänsa på nästa gympalektion. Eller rentav bett min pappa om basketlektioner. Det kallas självförtroende. Hade jag haft en bättre självkänsla däremot hade jag sagt "Pöh, basket, vem fan vill kunna spela basket?" Sen hade jag gått hem och bett om ridlektioner. Så, jag har ett relativt gott självförtroende, men en ganska låg självkänsla. Jag tror iallafall att den hade blivit allt lägre om jag fortsatt jobba på elgiganten, för efter alla nederlag har jag slutat bekräfta mig själv. Nu känns det som den är på väg upp och boken ger lite aha-upplevelese ju längre man kommer. Något ska man nog kunna lära sig. Jag har verkligen bestämt mig för att försöka vara en positiv människa. Men det är så svårt, så svårt. Ett annat exempel på låg självkänsla är när man sitter och pratar med massa människor och plötsligt kommer en tjej in och är sådär supersnygg, rolig och fantastisk så man bara spyr. Och man känner sig hämmad eller förändrad av henne.  Jag kommer nog skriva mer om den här boken så småning om.

Idag har två bra saker hänt:

1. Clementinerna har blivit goda! Inga kärnor och de är härligt söta!
2. Reklamkatalogerna har börjat komma! Åh, vad mysiga saker jag hittar till mig själv i julklapp! Jag vill ha allt! Den här t.ex. Tänk er glöggträffarna med den! Dorre har förövrigt massa mysiga produkter till hemmet, så gå in och kolla!

Irritation och lite mamma-snack

Aftonbladet skriver om VD'na som trots att företagen de jobbar för går i botten tjänar storkovan. Jo, jag köper idén att de tjänar ofantligt mycket mer än vad de gör nytta. Uppenbarligen. MEN vad är alternativet? Låt mig ta ett exempel:

Om någon underbetald fritidspedagog med 20 papp i månaden gjorde ett skitjobb under en period, låt oss säga att hon skriker lite åt ungarna och inte sjunger några sånger så att ungstackarna blir understimulerade. Eller något, ni fattar. Ska man då DRA NER hennes lön med säg 5000:- för att hon inte-gör-ett-tillräckligt-bra-jobb? Skulle man göra det så skulle hela världen rasa och aftonbladet skulle sälja ännu fler lösnummer. Problemet är ju att de där företagsjättarna har valt att ge dem en jättelön från början. Då kan man inte bara dra ner lönen sådär. Det fungerar liksom inte. Istället borde man ha gett den där människan med monsterlönen en liten lägre månadslön men generösare bonusavtal om företaget gick bra. Och de ska ju inte ha några bonusar såklart OM det inte är så att bonusen grundar sig på annat än företagsvinst. Det finns ju faktiskt ord som medarbetarindex och annat pladder som VD:ar jobbar efter. Nog om det. Jag skänker en tanke till alla stackare som mist jobbet pga volvo-krisen, det är verkligen ingen värd.

Idag var ju mamma, pappa och Christina på besök. Det var trevligt. Min mamma var brutalärlig som vanligt och frågade vart mina bröst tagit vägen. Jag sa att Amanda tagit dem. Nu ligger all bröstvävnad i de där tjocka bebislåren och gör nytta. Eller nåt. Jag vill ha tillbaka mina gamla bröst. Eller några bröst över huvudtaget går bra. Note to self: köp en vadderad push-up BH. Nu börjar jag fatta varför man ska "ha sitt på det torra" när man ska skaffa barn. Inte för barnets skull utan för att man ska slippa gå ut på krogen och kallas för "läderlappen". Hejdå partytopp, heeeelloooo superbra! Jag tänker inte säga något mamma-sliskigt som att "min kropp är förändrad, brösten hänger och magen dallrar, men jag vet att mitt barn har bott där inne och känner mig stolt". Jojo. Så länge man KAN se ut som Heidi Klum efter två ungar (och de verkar ju haft det alldeles utmärkt i hennes mage) så kommer jag inte säga något sådant. Det är bara kvinnor som säger såna saker. Har ni någonsin hört en man säga "jag har hängpung, men jag vet att min säd bott där inne som skapat mina vackra barn, så jag är stolt över den". Ha! Nä, en kille säger i bästa fall: "kolla killar, vilken JÄVLA hängpung jag fått på senare år, akta så jag inte sopar till dig inne på plan, HÖ HÖ". Återigen: i bästa fall.

Imorgon ska jag skriva om självförtroende vs. självkänsla. Ni kanske tror det är samma, men icke! Jag kan lova smaskiga detaljer och exempel ur mitt eget liv som exempel.

Förresten så hade jag nytt läsarrekord i förrgår. Hela 20 stackars unika satar var inne på min blogg och läste. Mina vänner: sluta gå in på olika datorer för att göra mig glad :)


Dagens i-landsproblem

Jag blir så förbannad. Varför är (nästan) alla falukorvar böjda!? Seriöst, det är ju helt omöjligt att inte få alldeles ojämna skivor, alternativt en stor bit över! IDIOTISKT!

Go green!

 Detta är mitt nya favoritmärke i äta-rätt djungeln. Idag provade jag deras färdiga salsa mexicana tillsammans med fullkornspasta och OJ vad gott det blev (nåja, ska väl kanske inte jämföras med en calzone, men ändå).  Vill man kan man ju tillsätta lite fräst köttfärs, men vad 17, jag mår nog gott av att äta lite vegetariskt.

Annars försökte jag tappert ta en promenad igår, men jag vände faktiskt efter 50 meter, det blåste så mycket att Amanda knappt fick luft och svinkallt var det. Istället åkte vi och shoppade julklappar i farsta centrum. Det är lustigt, alla pratar om att barn behöver frisk luft och jag håller verkligen med, men när Amanda får titta på andra människor ur sin vagn är hon som allra gladast. Hon satt och ropade på alla hon såg idag, skitglad. "Haaaa JAAAAA" skriker hon och låter som värsta ninjan. När de tittar efter vad det är för liten varelse ler hon med hela ansiktet och säger "DA ga ga ga dju tsi"

Idag har jag haft gäster, mamma, pappa och christina från Halmstad var på fika. Jag hade bakat baileys choklate chip cookies som blev jättebra sägs det, men jag ska nog försöka få de lite segare nästa gång. Niclas är min enväldige domare och ger alla utlåtanden.
Jag skulle vilja att årets julklapp var en get. Ja, inte en att ha i lägenheten utan en sån där som actionaid säljer till utsatta familjer i afrika. Fast jag måste erkänna att jag inte köpt någon. Men ändå. Jag skulle bli glad för en get iallafall.

Inre frid

Ibland känner till och med jag det: inre frid. Inte så ofta och oftast alldeles flyktigt. Några sekunder bara. Men det räcker. Åtminstone hoppas jag det. Idag lyssnar jag på Joshua Radin. Min hand ligger på kattens rygg och det purras och jamas. Snacka om avstressande.

Jag vet Göte att jag kan ta av hus-pengarna, men då känns det som jag snyltar på en dröm lite grann... Löjligt kanske, men jag lever ju för mina drömmar... Nä, då äter jag hellre budgetsushi!

Nu ska jag cykla. Ofta sitter jag och bloggar tills klockan är alldeles för mycket... Dessutom har ni ju redan fått flera inlägg idag!

Dagens lunch

Idag stod det sushi på menyn. Eftersom ekonomin inte är den bästa (shit vad jag tjatar om pengar) så gjorde jag egen, till en tredjedel av priset av vad det skulle kostat att köpa ut den från Skogås sushi. Amanda fick lunch tidigare, så medans hon sover så hann jag få "vara mig själv för en stund" . Efter att Ullis lärt mig göra det så har jag blivit en riktig hejare på det, även om det inte smakar riktigt som ute. Men gott är det! Och inte alltför onyttigt va?


Efter förra veckans snedsteg i form av mat så hade jag trots allt gått ner 300 gram. Inte mycket att hurra för, men det var inte upp iallafall. Jag cyklade i 1h 30 min igår och det var inte så jättefarligt jobbigt jämfört med mina 40 min annars, så jag ska kanske utöka till en timme varje kväll iallafall...

Nu ska jag ta hand om min dotter, ville bara visa sushin

Gammal och bitter eller ung och positiv?

Jag gjorde ett test på aftonbladet.se igår. "testa din ålder" hette det och jag satte glatt igång. Man fick inte helt oväntat fylla i information som hurvida man röker eller ej, om man tränar och äter allsidig kost. Allt verkade logiskt. Sen kommer nästa fråga: "Har du en allmänt positiv syn på saker i livet?". *host host* Jag är ju en ganska positiv person sådär på ytan, eller när jag har hittat något jag verkligen gillar att göra, men under ytan så bor den en gammal bitter människa som tycker världen är jävligt jobbig. Det är ju det här jag försöker förändra, men än så länge så kan jag nog tyvärr konstatera att jag är ganska negativ. Nu till min tanke, det framgick ju inte med testet om svaret drog ner snittåldern eller om det höjde den... Är det inte så att riktigt gamla människor är galet negativa och bittra? Så ju mer negativ, desto längre livslängd? Eller kanske inte... 79 år skulle jag bli iallafall. Tror faktumet att ingen av mina far eller mor-föräldrar blivit över 80 (hittills) drar ner snittet lite... Fast 79 känns som en bra ålder ändå, dö knall och fall bara, det skulle vara något.

Idag på fm ska jag och Amanda gå till öppna förskolan. Jag ska göra en trumma till henne. Den kommer bli grön med rosa fotavtryck på och se så där härligt hemmagjord ut.

Måste bara visa en bild på Niclas o skruttan som jag fixade i photoshop:
 Även om det ser ut som han har helskägg är det lite roligt vad man kan göra med olika bilder ....

Amandas rum!

Idag har jag satt upp krokarna jag fyndade till Amandas rum, så här blev det. Jag tänker mig att vi ska välja kläder kvällen innan när hon börjar på dagis och sen hänga dem på kroken. Jag har satt dem i hennes höjd för att hon ska kunna nå dem själv så småning om. På den andra kroken hänger hennes badrock.


Tystnad

Det är tyst i vårt hem. Låt mig visualisera: Jag sitter i soffan, barfota. Lägenheten är städad och det luktar vädrat. Framför mig står en kopp sött te. Man ser röken ringla sig upp mot taket innan den försvinner, luftlätt och ljudlös. Ett svagt surrande kommer från akvariet. I köket knaprar katten på sitt torrfoder. Ett brummande av fläkten i datorn när jag skriver.

Varför? Resten av min familj ligger och förmiddagssover. Niclas tog Amanda imorse igen så jag skulle få sova och nu passade han på att somna om en sväng. När man fått barn så uppskattar man verkligen de här små stunderna av egen tid.

Annars då? Igår var Göte och Linda här. Jag åt alldeles för mycket så vågen visade plus imorse. SUCK! Jag kommer fan gå upp allting jag har lyckats gå ner om jag inte gör något drastiskt snart. Men nog om det, det var jättetrevligt och maten slank ner! Uschlingarna åker ju till Thailand snart och jag ser hur glad N blir när vi pratar om det. Förjävligt att vi var tvungna att ställa in resan. Vi får ladda för nästa år istället. Jag fick jättefina värmeljushållare av våra gäster dessutom, så nu ska här eldas!

Jag tror också jag ska börja skriva mer arga och dömande blogginlägg, för guuuud vad ni kommenterar när jag förfasar mig över saker, hihi.

På agendan idag står Niclas innebandymatch. Vet inte om jag ska gå och kolla, kanske går jag på en promenad med Amanda. Det är dumt när hans matcher börjar runt ett, för då ska han vara där halv tolv och sen håller det på till tre. Sen är det ju försent att hitta på något...

Igår kom Niclas föräldrar hem från kanarieöarna, vi ska väl ringa och önska dem välkomna till tråk-november senare idag!

Singing bee

Seriöst, vad fan är det för program?! Jag blir så irriterad på hon vad-hon-nu-heter som är programledare. Det är ju solklart att hon fick jobbet för att hon ligger med Martin Stenmark. Förstår varför han sjunger "jag kommer inte heeeeeem ikväääääll". Tacka fan för det med hon som är sådär överdrivet programledarhurtig som lyser falskhet genom hela televisonsnätet. För att inte tala om de där som är med och sjunger. Gärna såna som har fastnat i en permanentad lugg från 80-talet eller superbögar. Missförstå mig inte. jag har inget emot bögar, men det finns något irriterande med människor som hållt något hemligt hela sin uppväxt och måste överkompensera det när de väl kommit ut ur garderoben med att vara extremhurtiga och utåtagerande med ett fånflin på läpparna. Kom igen, det är underhållande nog att ni inte kan sjunga. Över huvud taget. Ni behöver inte leka discodiva och dansa smurfbugg till.

Ska vi ta scenografin så är de där hemska textraderna en mardröm om man växt upp på 80-talet. Vet inte hur det är med er, men mina tankar går direkt till "tur i kärlek". Ja ni minns refrängen: "nu haaaaaar dom fått varann". Tvi.

Ni håller säkert inte med, men tro mig, det där programmet är lika långlivat som Anna Books karriär. Ni ska få se.


Dagens nyheter

Nyheterna idag är att vi fått hem Calabria. Katten alltså. Jag har saknat henne och nu hör man hennes bekanta purrande i Niclas knä. Vår lilla familj är inte komplett utan henne känns det som.

Idag har vi varit på IKEA igen, vi köpte fel korgar sist men nu är det iallafall rätt, och jag har fått mitt skafferi!!! Jag är så glad, så glad! Nu kan jag köpa krossade tomater när de är på erbjudande (tag tre för 27:-) och ladda upp med stora paket med ris, mjöl och annat som inte fått plats innan. För skafferiet var vi tvugna att offra en garderob i hallen som numer är städskåp. Jag kanske måste lägga upp en bild imorgon! Niclas köpte även två stycken av de här skålarna till mig så nu längtar jag efter att få bjuda på efterrätt i dem! Kanske något italienskt...
ARV BRÖLLOP Skål

Snart är det min födelsedag! Jag har liksom tonat ner faktumet att min 26-års dag närmar sig eftersom det känns mera vuxet. Jag är uppväxt med släkt och vänner som aldrig direkt firat sina födelsedagar så det kanske är därför. Men trots att vi inte ska ha någon "fest" så ser jag fram emot att öppna några paket iallafall, jag erkänner det nu. Hurra för mig!

Idag har Amanda tokskrattat som aldrig förr. Niclas svingade henne mot mig och jag spelade förfärad varje gång hon kom upp i min nivå. Resultatet var att hon kiknade av skratt och det smittade så mycket att Niclas och jag också stod och gapskrattade. Hon har så himla bra humor vår unge och dessutom verkar hon älska oss villkorslöst. Vad mer kan man begära av livet?
Här är ett par bilder när jag kastar henne upp mot taket, det är också jätteroligt:



Och för en gångs skull lite bilder på mig, de här fina korten tog Niclas på mig och Amanda:



Jag har blivit utmanad

Jag är av princip emot allt av vad kedjebrev heter, men det här som Angelique utmanade mig på var ju lite roligt. Så here goes:

Regler:
* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana vänner i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg

1. Jag sätter alla människor jag träffar i fack. Sorgligt men sant...
2. Jag beundrar Niclas för att han har alla de egenskaper jag totalt saknar.
3. Jag tycker om att göra saker för andra. Och att få uppskattning för det.
4. Jag blir arg VARJE dag, men tycker det stjäl så mycket energi att jag alltid glömt bort det när jag väl träffar personen.
5. Efter min viktnedgång har jag inte köpt nya underkläder, så "bagytrosor" är ett nytt begrepp i min familj
6. Mitt nya jobb skrämmer skiten ur mig
7. Jag är aldrig nöjd. En gåva eller en förbannelse?

Linda, ta dig lite tid att göra det här så jag och din syster har något att glädjas åt! Vad vill du äta på lördag förresten och blir kl. 18 bra?

Tjuvvägde mig nyss...

Jag har gått UPP 200 g. Vad händer!? Nu är jag skitledsen.

Dessutom kommer jag inte in på hemnet... Finns inget roligt kvar alls i livet.

Hungrig

Det har gått en dag, jag vet, men jag är hungrig iallafall. Eller är jag sugen? Eller törstig? Jag läste att tjocka personer ofta förväxlar törst med hunger, det kan nog stämma. Följdfrågan blir ju om extremsmala personer förväxlar hunger med törst? Det får vi nog inte veta, men tänk om det här med vikten är så lätt? Fan, jag borde få nobelpriset.

Idag har jag köpt tre stycken julklappar. Jag har en liten hylla där jag lägger alla som jag köpt och den börjar se hyfsat full ut. Julen är lite som... jag vet inte. Som nyårsafton? Man laddar innan och laddar och laddar... Sen blir det trevligt men inte så mycket mer än så. Fast i år ska det bli en superjul! Jag fick en åretrunt av mamma och där fast det massa härligt julgodis som jag vill bjuda på. Själv ser jag mest fram emot apelsinerna. Härligt saftiga apelsiner, utan kärnor som bara söt-vattnas i munnen. MUMS! I viktnedgångens tecken ska jag unna mig obegränsat med apelsiner. För de innehåller faktiskt en del fibrer. På klara färdiga gå finns det supersöta pepparkaksformar som får alla i släkten att säga "oh" och "ah". Eller något i den stilen iallafall...

Idag kom vårt radhus upp på hemnet. Ja, eller det skulle varit vårt om det hade varit ett halvår fram i tiden. Det har ALLT. Rätt planlösning, garage med uppfart, lagom stor tomt, lagom stora rum, stort badrum, tvättstuga. Mamma säger att det kommer igen. Och officiellt så håller jag med. Jag har ju faktiskt bara ett inlägg tidigare skrivit hur positivt jag ska se på mitt liv hädanefter. Inofficiellt så bölar jag högt och ljudligt i sann drama-queen-anda. Jag vill haaaaa det! Jag sa ju att jag ska sätta upp halvårsmål. Om ett halvår ska vi ha ett lånelöfte om DET radhuset dyker upp (igen). Det är mitt mål. Det är knepigt att köpa hus. Man måste betala massa lagfart och så ska man kolla om det medför några stora kostnader. Därför känns det viktigt att vi gör det när vi har råd. Vi har ju råd nu också och skulle t.om. kunna spara lite, men det är tråkigt att inte kunna köpa gräsklippare, grill och andra husliga saker när man köper huset. Och tapeter om man vill göra om lite.

Förresten har jag en lösning på globaluppvärmning OCH övervikten i samhället. Om vi skrotar alla bilar och skaffar hästar istället så får man både träning och häststackarn släpper max ut lite metangas.

Nu börjar jag skriva som en sexåring igen, så det är dags att avsluta. Tjillevippen!

Mitt nya liv, dag 1

Jag har bestämt mig. Jag ska gå ner de sista kilona (5,8 efter helgens smörgåstårta). Jag ska försöka tänka positiva tankar om mitt liv som faktiskt är jäkligt bra. Jag ska försöka att vara en glad sambo till Niclas varje kväll.

Så... lätt att skriva ner, men liiiite svårare att genomföra i verkliga livet. Steg nummer ett idag har varit att ta tag i maten. Jag har:

- slängt den där gamla chokladcremen som jag tjuväter ibland när ingen ser.
- Gjort lunch bestående av en pastasås med krossade tomater, vitlök, basilika, svarta bönor, skaldjursmix och lite 10% fetaost nersmulad. Till det fullkornspasta. Blev helt ok faktiskt. Bönor har aldrig riktigt varit min grej, men jag har börjat inse att fördelarna i ren nytta för kroppen väger ganska tungt mot att de smakar ingenting och är ganska mjöliga. Dessutom slipper man ju hålla på och blötlägga bönorna nuförtiden vilket är en STOR fördel.

Dessutom har jag köpt:

- Finn crisp och färskost light att ha som mellanmål när sötsuget dyker upp på eftermiddagen
- Köpt bananer och lättmjölk att göra smoothie på om sötsuget tar över

Jag har också bestämt att jag ska sätta upp mål halvårsvis och sen ska jag se till att det blir verklighet. Jag återkommer om första målet.

Tyvärr så sover jag väldigt dåligt nu för tiden, det är tankar om jobbet som spökar, inte att jag tycker det är roligt, utan mest för att det är så okänt. Oftast somnar jag inte innan 00.30. Men jag ska försöka att inte göra så stor affär av det, förr eller senare så slutar väl tankarna att komma. Eller så blir man så trött att man somnar iallafall.

Shit vilket tråkigt inlägg det blev!

En sån där dag...

Det är en sån där dag idag. En sån där när allt känns lite extra jobbigt. Jag ligger i soffan och tänker på att laga mat. Det ska bli fiskgratäng. Men en stooooor känsla av guuuuud-vad-jobbigt-att-laga-mat kommer liksom över mig. Fiskgratäng är ju inte sådär extremsvårt, men bara tanken på att plocka med några gamla räkor med skal får jobbighetsnerven i mig att tok-vibrera. Det är såna här dagar rika människor går ut och äter. Det är såna här dagar utslitna, fattiga föräldrar bjuder sina barn på denniskorv. Jag hade tänkt mig något mellanting. Vi har köpt färdiga frysta kycklingspett på Willys. Till de tänkte jag göra en jordnötssås och servera lite ris till. Det får duga till familjen.

Idag har jag grattat min pappa på fars dag. Jag köpte en blomma i lite shabby chic-stil (jag hade velat ha den om jag fick en blomma). Jag har fortfarande svårt att veta vad jag ska säga när han öppnar dörren, fast jag hittills varit med om över 20 farsdagar. "Eh, grattis på fars dag" brukar vara standard. Säger man grattis verkligen? Andra varianter genom åren har varit: "här har du älsklingsfarsan" eller "du är världens bästa pappa, grattis!". Svårt det där, man vill ju inte att det ska låta för klyshigt heller. Hur som helst fick han blomman och jag sa att det är svårt att köpa något som passar. Då flinar han och säger att "xbox-spel funkar ju alltid". Kul farsan, kul.

Igår var det kalas hos Linda. Amanda vaknade som otur var, det är lite lyhört i lägenheten, men vi höll ut till 23, så det var ju super. Vi fick jättegod smörgåstårta, Linda var fin i håret och det var lite kul att träffa Janne och Jenny eftersom det var längesedan. En superkväll som kanske hade varit snäppet bättre om vi inte varit tvugna att gå så tidigt... Men, vi är ju småbarnsföräldrar också! När vi kom hem somnade Niclas i soffan...


Det har gått sådär med att äta rätt den här veckan. Det är som att jag bara släpper på allt för att det är SÅÅÅ synd om mig som ska börja jobba snart. Matlistan inför nästa vecka kommer att innehålla bara BRA recept och lite GI-influerat så jag får ordning på mig själv. På tal om att jobba så visade pappa mig en artikel i DN's jobb om en familj som båda jobbade som galningar men ändå fick det att gå ihop. Det kändes bra. Deras paroll att lediga dagar är kvalitetstid kommer jag nog också försöka efterleva. Inte så att man måste hitta på något jätteäventyr varje gång man är ledig, utan mer att man gör något, hela familjen istället för att bara vara och så försvinner hela helgen. I höst kommer jag och Niclas ha ca. 4 dagar per månad lediga tillsammans, men jag har bestämt att det ska vara bra 4 lediga dagar! I övrigt har jag stora förväntningar på året 2009. Året när Amanda lär sig gå. Året när vi kanske köper radhus. Året när vi får mer pengar igen. Nä ni, året 2009 is the shit.

Vi har ingen strykbräda. Men nu börjar jag tröttna på alla ostrykna kläder i garderoben, så jag har försökt ringa till Niclas så han kan köpa med sig en hem, men det är ingen som svarar... Hm.

My brain is playing tricks on me

Kommer inte på vad det heter på svenska så överskriften fick bli på engelska. Varje dag just nu är ett steg närmare att börja jobba. Och sa jag att jag längtade efter att börja jobba förrut? Jag ångrar mig! Jag vill inte! Jag vill vara hemma med fantastiska Amanda. Jag vill åka till Thailand och jag vill vara ledig en jul för första gången på sju (!) år! Alla jag berättar om jobbet för säger att de är glada för min skull men att "guuud var långt att åka". Jag kommer alltså att spendera 15 timmar per vecka bara med att åka tåg/buss. Och här har jag tagit det här jobbet för att vara med Amanda MER. Jag har sån ångest för att hon ska bli pappig. Jag har sån ångest för att det här ska påverka vår relation. Fy helvete vad livet är jobbigt. Alla dessa val och aldrig en bra lösning? Skönt iallafall att Amanda kommer ha det bra. Med Niclas.

Vad blir det för mat idag?

Idag bjuds det på inbakad fläskfilé i det almsk-strömskaa hemmet. Till det en potatisgratäng och grönsallad. Efteråt har jag överträffat mig själv och gjort Pannacotta med center. Så här såg min ut eftersom jag glömde köpa hallon:



Ganska aptitiligt iallafall kanske?

Amandas kort från Kate Gabor

Här är ett smakprov på korten vi tog på underbara barnmässan. Visar inte de finaste, för vem vet vad tomten kommer med???


Tillägnat Ullis!

Hittade den här till Ullis, så jag var tvungen att lägga in den. För er som inte vet det så delar Amanda födelsedag med sin faster.



Hoppas ni kan se.


Sen vill jag tacka Angelica Z för den jättefina dikten du skrev till mig! Shit, inte visste jag att du var så duktig. Nackdelen är att jag vill ha godis ännu mer nu...

Äntligen något att skriva om!

Igår var jag på tjejträff. Själv. Jo, ni läste rätt. Ingen minimänniska med. Ingen sambo, bara massa överförfriskade tjejer som pratade gamla minnen. Härligt! Cissi hade gjort jättegod pasta med smak av saffran och med skaldjursmix i. Kanske vi ska göra hemma någon dag. Tidigt i morse var jag hemma, och shit vilken bra mamma jag har varit idag, trots en *host* lätt baksmälla. SÅ roligt att vara med Amanda när man vårdat sig själv en kväll!

Idag kom Sandra, Patrik och Adam förbi, vi tog en kort promenad och sen gick vi upp till oss och jag röjde i köket medan hela gänget (barnen och Sandra alltså) låg och krälade på golvet och kuckilurade. Såg jätteidylliskt ut! Efteråt tänkte jag på att jag kunde ju bjudit på något. Sorry för det!

Imorgon är Niclas ledig och vi åker nog till IKEA. Niclas har lovat att byta däck på bilen innan (mohahahaha). Jag protesterade inte nämnvärt. Jag ska nog förrutom insatsen till städskåpet köpa ett kakfat som det är nedsatt pris på. Jag ääääälskar att shoppa! På hemvägen ska vi göra lite jobbgrejer åt Niclas, hämta upp tre triljarder mobiler i från butiken i kungenskurva. Fast det positiva i det är att vi kan ta ut milersättning fram och tillbaka. Man får inte vara dum!

På fredag ska en kompis till Niclas komma förbi med flickvän och äta. Det känns som att vi är på G att ta igen en del av de middagar våra generösa vänner bjudit på det senaste året, så ni som läser: det kommer snart!
Jag tänkte hur som helst göra smördegsinbakad helstekt fläskfilé med rotfrukter i ugn. Till efterrätt ska jag testa pannacotta med center. Det kommer bli väldigt mycket pannacotta, för det är bara tre som äter och receptet är till sex personer.
Viktminskningen hittills den här veckan går ok men inte fantastiskt. Jag har hållit mig till vettiga luncher. Sallad med kyckling och couscous. Tjejkvällen igår var ju kanske inte super och så blev det ju ingen träning. Vi får se vad vågen stannar på på måndag. Vi ska ju på kalas också på lördag så frestelserna den här veckan är stoooora. Jag har bestämt mig för att iallafall njuta av huvudrätten på fredag.

På söndag ska jag och Amanda till mina föräldrar, dels för att det är fars dag, men jag har också bett pappa att fota Amanda i julutstyrsel. Varför? För att vi precis som alla andra stolta föräldrar ska kunna skicka julkort till våra barnlösa vänner med en dreglande liten skrikmaskin på framsidan! Jag ser fram emot det!

Till avslutning vill jag bara tipsa om pyramidteet från Lipton med smak av mango/persika. En gudadryck! Kombinera gärna med sliskiga doftljus och romantisk komedi på tvn. Självklart med fleecefiltar och så ska man sitta så tätt i soffan att den känns trång.

Annars? Tiden STORMAR fram mot det nya jobbet. Jag börjar sakna Amanda redan på dagarna och försöker ta vara på tiden. Usch.


Lemoncurd

Måste bara få slå ett slag för lemon curd här på sidan som tills alldeles nyligen var totalt okänt för mig. Denna fantastiska produkt används nog mest i bakverk, och även om jag hittills inte gjort några kakor med lemoncurd fyllning så kan jag tänka mig hur härligt söt-syrligt det blir. Själv använder jag det när jag marinerar kyckling, jag blöter upp den lite i olja och penslar på, sedan har jag torkade chiliflarn på hela härligheten. Resultatet? Mör kyckling med lite syrlighet och lite sötma men med styrkan från chilin... MUMS!


Ett ögonblicks tillfredsställelse...

...har Amanda på mattan. Hon prasslar och suger, slänger och dänger och slår saker mot varandra. Undrar vad hon tänker när hon leker? Hur tänker man om man inte har ett språk? Ändå verkar hon förstår mer och mer av vad man säger och gör. Tuggummi är jättekonstigt tycker Amanda. När alla runt henne bara tuggar, och tuggar. Och tuggar. Då stirrar hon bara. För några dagar sen skojade Niclas med mig i köket och slängde upp mig på axeln. Mitt galna skratt blandat med protesttjut hördes i lägenheten. Amanda började tokskrika och grät som en galning. Trodde väl att jag gjorde illa mig. Tänk vilka djupa instinkter vi har!

Niclas jobbar i helgen, men har iallafall en normalvecka. Ledig torsdag-fredag. Det känns jätteskönt och jag ser fram emot det enormt! På torsdag pratade vi om att ev. åka till IKEA. Niclas tycker att vi ska ta en tusenlapp av pengarna till Thailand och köpa hyllplan till städskåpet i köket. Isåfall skulle vi flytta städskåpet till en av garderoberna i hallen och ha skåpet i köket som skafferi. Det skulle vara himmelriket! Vi får se hur det blir.

Jag är inne och tittar på radhus dagligen nu. Det kommer lite nya, även om man märker att en del är svårsålda. De är fina och sådär, men jag letar efter DET radhuset. Jag har krav som:

- Minst ett badrum som är lite större så man får plats med ett bubbelbadkar någon gång
- Socialt kök. Jag vill kunna stå och prata med gästerna när jag lagar mat. De med öppen planlösning tillsammans med vardagsrummet är perfekta!
- Stor tomt (för att vara radhus). Minst 260 kvm vill jag ha.
- Gärna fjärrvärme. De i haninge huddinge vi kollat på med fjärrvärme betalar man till samfälligheten. På så sätt blir det inga chockräkningar.
- Helst garageuppfart, går inte det vill jag iaf ha garage i länga.
- Rätt område. Nu när jag jobbar  i täby känns det som det är bra om det är pendeltågsanslutning eller direktbuss till gullmarsplan iallafall. Sen är det viktigt att det finns vettiga skolor/dagis i närheten.

Utopi? Kanske. Men vi har ju ett bra tag på oss att leta...

Manic monday...

Niclas var hemma idag. Han blev bättre framemot eftermiddagen iallafall och inga fler spyor. Det är bra, och varken jag eller Amanda har känt av något, peppar peppar. Orkar inte bli sjuk igen mitt uppe i allting. Idag har jag tvättat två maskiner, en med Amandas babygym som vi ska låna ut till Adam och en med vittvätt, och varit och storhandlat med Amanda på Ica maxi. Själv. Det gick sådär, hon satt jätteduktigt i den där sitsen på vagnen, men sen blev det tråkigt så i slutet gick det med en rasande fart för mig för att vi skulle bli klara så fort som möjligt. Konsekvensen? Jag glömde hälften i frysdiskarna. Hm. Så här ser iallafall veckomatsedeln ut:

Fiskbullar med hemmagjort potatismos
Pasta carbonara
Kycklingfajitas
Fiskgratäng
Smördegsinbakad fläskfilé med ugnsrostade grönsaker med vitlöksostfyllning
Biffstroganoff
Bakad potatis med smögenröra

Jag har köpt mycket sallad som jag ska ha på halva tallriken hela veckan. Fast idag köpte Niclas lättglass till mig så jag började veckan bra, med att synda. Jag har iallafall både varit på promenad och cyklat i 40 min.

Det känns som att dagen har varit fylld med en hel del måsten och så är allt lite dimmigt nu när Amanda sover så dåligt. FATTAR inte varför hon är så.... jag vet inte, otrygg? Hon somnar hur bra som helst, sen vaknar hon gång på gång på gång... Nåja, jag citerar alla välmenande själar: "Det är bara att härda ut, det går över".

Imorgon är det tjejkväll hos Cissi. Tjejkväll utan barn. Jag ska sova över. För det är jag värd. Det blir första natten jag är utan Amanda, som jag har längtat efter en egen kväll. Att få sakna henne och prata lite skit. Och då menar jag inte bebis-skit utan allt annat än bebis-bajs. Jag lär väl slockna klockan nio. Haha.

Snart är det jul hörrni! Jag håller redan på att planerar klappar och jag tycker det är jätteroligt, men det är svååårt att hitta träffsäkra klappar till generationen över oss. De-som-verkar-ha-allt. Däremot hittade jag lite olika recept på julgodis så om jag inte är helt däckad av nya jobbet kanske jag bakar loss lite fudge-kolor, knäck och chokladblandningar. Bakning är lite terapi för mig. Jag tycker om att göra saker som uppskattas av andra och det är roligt att skapa något lite sådär konstnärligt... Nu har jag lämnat tårtorna lite grann (fast bara för stunden) och är mer intresserad av att göra härliga bakverk och godis. Fast det måste vara gott godis, det här har jag hittat hittills:

"Mozartkulor"
Wienernougat

Fantastisk helg!

Jag blir så glad så glad när Niclas är ledig. Hela jag lyser upp innifrån känns det som. Helgen har varit super, igår var vi på underbara barnmässan i Älvsjö hela familjen med Sandra, Patrik och Adam. Petter var och fiskade bläckfisk sa Patrik. En stor med långa armar. Vet inte om det var sant riktigt, men fiskade var rätt iallafall. Vi fotade Amanda hos Kate Gabor som är ganska känd fotograf, jag visste iallafall vem det var innan. Det var lite dyrare än stjärnfoto, men nu blir det med svart bakgrund och lite fler bilder. Först hade Amanda sin klänning på sig och satt bara och gapade mot fotografen. Jag tänkte att det här kommer ju aldrig fungera. Sen sa hon att hon tyckte vi skulle ta några bilder i bara blöjan och det tyckte vi också. DÅ började lilla skruttan att skratta och le och vifta med armarna. Klart som 17 när man är jordens största nakenfis...  I veckan får vi bilderna iallafall, hoppas de blir bra.

Efter det åkte vi hem till Cissi's och Claes nya hus. Jättefint, fast det är dyrt att handla hus i Sollentuna. Hua...  Själv blev jag lite halvsugen, även om vi har det jättefint i vår lägenhet och jag verkligen trivs, så idag gick vi på visning på ett radhus i Söderby i Haninge. Kusligt nära Ica Maxi och väldigt bra planlösning helt i min smak. Däremot var vägljudet lite väl högt i trädgården och det var plastmatta i nästan alla rum. Dessutom är vi ju inte helt seriösa husspekulanter heller så man tillåter sig inte riktigt att se alla fördelar. Man fokuserar nästan på det negativa för att man vet att det inte är verklighet än. Som det ser ut nu har vi pengar till insatsen, men inte pengarna till lagfarten. Men lever vi hyfsat snålt så kan vi nog få ihop de pengarna om inte allt för lång tid. Jag får ju dessutom ut 31 dagars semester från Elgiganten i pengar som vi tänkte lägga på det. Kanske till sommaren? Jag och Niclas pratade iallafall att vi skulle gå på lite visningar så att man kan få en hum om vad man letar efter och vilka områden vi kan tänka oss. Haninge eller Huddinge är nog de områden som är aktuella iallafall. Det kändes bra att kolla på hus! 

Idag har vi varit på middag hos Niclas föräldrar också. Roligt att de får träffa Amanda även om det blir "fel" tid såhär på kvällen, hon blir så trött lill-skruttan. Supergod mat och snart ska jag göra av med lite dåligt samvete på cykeln. Jag har ju inte uppdaterat vikten någonting på senaste tiden och det beror på att det inte har hänt något särskilt på den fronten. Jag gick upp ett kilo när Amanda och jag var sjuka, men det är ju inte så konstigt med tanke på att jag inte tränade någonting den veckan. Imorgon ska jag dock skärpa till mig och gå ner de ca. 5 kilona (+/- några gram, vi får se vad vågen landar på imorgon bitti) som jag har kvar. Jag har ju fortfarande inte börjat äta bullar och så, men den senaste månaden har jag slarvat med egentligen allting annat. Nåja, jag har ju inte gått upp iallafall.

Niclas mår inte alls bra, han mår illa och har känt sig dålig halva dagen, nu kräks han. Vi får se om han måste vara hemma imorgon från jobbet. Stackarn.

Slutligen vill jag bara visa mina nya kärlekar från elsashem.se:


Blå doftstenar (!) med lukten "optimism". Det kunde ju verkligen jag behöva... dessa går direkt upp på önskelistan till i jul.
79:- får man ge för en liten dos av positivt tänkande minsann.

Det här söta kortet kan man få för det fashionabla priset 19:-. Jag tänker mig att ha det i en liten vit ram i Amandas rum. Kanske över sängen den dag hon flyttar in där?

Den här galet fina (och dyra) tomten håller 24 små klappar till Amanda på plats fram till jul. Jag bara älskar den! Tyvärr har man inte råd att köpa några andra julklappar med den här i hemmet. 849:- får man betala.


01.58

Uppdatering. Vi sover i pass just nu. Jag erbjöd mig att ta första. Så här kan man se ut om man är en väldigt bestämd liten bebis som vägrar sova:



Säger bara en sak: SUCK. Klockan tre ska jag väcka Niclas om hon inte somnat innan dess.


00.59

Ingen idé att jag lägger mig. Amanda har vaknat varje kvart sen jag la henne vid 7. Jag trodde det var en fas hon var inne i när hon sov så oroligt. Det var en månad sen. Jag skojar inte när jag säger att jag är tröttare nu än när hon var nyfödd. Fast man vänjer sig mer och mer. Igår natt somnade jag vid 23, vaknade minst tre gånger på natten trots att Niclas tog henne och sen ville hon gå upp 05.30. Men man orkar. För att man måste. Men mycket mer än så är det inte. Både jag och N är helt slut.

Nåja, över till roligare ting. Jag vet inte hur många av er som sett Amandas rum? Trots små medel och att hon delar lekrum med en hårig stackare som helst äter maskrosor och biter sönder alla mina försök till att anlägga mattor och myskuddar. Här kommer lite bilder hur som helst:

Tavlorna i canvas-stil fyndade jag på EKO för 49:- styck. Mobilen fick jag av en tjej på mammas jobb, men Amanda hade redan en över sängen så efter lite funderande hängde jag upp den i fönstret. Amanda älskar att ligga på sin lekmadrass och kolla på den. Byrån har vi ärvt av en släkting till mig. Den var i furu från början, men min pappa var vänlig nog att måla om den. Nu rymmer den alla Amandas kläder. Apan har Niclas "vunnit" åt mig på grönan när vi var där. Tycker den är mysig och budskapet på magen är det inget fel på heller! Dessutom döljer den de fula rören lite grann där den hänger. Tavlan med avtrycken gjorde jag när Amanda var tre månader. Jag gjorde egen playdough-lera och avtryck av hennes fot och hand. Sen hällde jag i gips och det blev helt ok tycker jag. Materialkostnaden var försvinnande liten om man jämför med de färdiga seten som finns att köpa (fast då blir de ju förmodligen finare också). Ramen är iallafall från IKEA. Krokarna fyndade jag på en butik på nätet som hade 50% på allt. Så för 15:-/st var de mina! Jag vill nog att Amandas morgonrock ska hänga på den ena. Den andra kanske får rymma kläder vi valt kvällen innan när hon börjar på dagis?

Jag har ett nytt pysselprojekt på gång, vet inte om det fungerar, men det är värt att prova. Jag har haft lite svårt att hitta gardiner som inte är extremrosa eller som har massa konstiga färgkombinationer till Amandas rum. Jag har ett par vita bomullslängder som jag tänkte försöka trycka hand och fotavtryck på med textilfärg. Men det är lite knepigt för jag vill ju ha lillskruttans avtryck men vill inte dränka hennes små händer med textilfärg (dessutom är ju en rörlig tjej ett riskmoment när det kommer till själva tryckandet). Jag har iallafall tagit hennes hand och fotavtryck på ett tjockt papper och klippt ut konturerna så jag hoppas att jag kan svampa på det med textilfärg? Det kommer ju gå åt skogen känner jag nu när jag läser vad jag ska göra, haha. Nåja, uppföljning kommer!

Idag fick jag mina ljus från partylite, säga vad man vill om homepartyn, men jag är helt såld på de här ljusen som är precis så bra som de utlovar. De brinner verkligen ner till grunden så man slipper massa stumpar. Mina favoriter är sk. votivljus som liksom smälter ut i koppen man har dem i och blir helt genomskinliga efter ett tag. Dessutom luktar de underbart! Tyvärr, för priset är på många sätt avskräckande, men som jag brukar säga, det är jag värd!


Så här har min frukostmacka sett ut de senaste mornarna. Det är supergott med solrosgroddar som jag köpte när jag inte hittade alfalfa. Dessutom känner man sig som hälsan själv när man satt i sig ett par såna här! Brödet är från polarkraft och heter Fröig-någonting.
 


Slutligen en bild på Amanda idag när jag försökt roa henne med allt. Akvariet är alltid spännande men hon väger ju lite snorpan så jag löste det med bästa trött-mamma-kreativitet:

RSS 2.0