almstrom

Dagens jag-vill-ha:

Stenhjärta 55 riksdaler, broarne.se:

 Söt att ha på trappen?

RICE har dessutom kommit med lunchtallrikar i samma serie som skålarna jag fick. Eftersom jag älskar skålarna så hamnar tallrikarna här på bloggen, visst är de fina!?

 Finns i massa fina färger. 180 :-

Efter muffinsformarna igår hittade jag även dessa som jag tycker är fantastiskt fina:
 45:- på bluebox.se
Annars har jag spanat in Oilily's väskor som är superfina, men som tyvärr inte passar min plånbok riktigt. Denna kostar 1049:-


Igår åt jag förövrigt en fantastisk tårta som jag rekomenderar varmt:

Midsommartårta . FARLIGT gott!

...man blir helt överraskad över hur bra ens vänner känner en. Idag fick jag de här fantastiska muffinsformarna av Sandra:


Bilden kanske inte ger dem rättvisa, men shit vilken lyckoträff för en bakare som mig. Jag har faktiskt spanat in den här formen innan, men snålheten har bedragit mig.

Annars då? Hängt i Vega två dagar i rad (i Sandras och P's pool) och har firat kräftpremiär. Ja, jag har inte ätit några kräftor, men jag förvandlades till en efter ett par timmar på deras pooldäck. Aj (men så värt det).

Nu ska jag softa med en kofta på balkongen. Kanske kan ni höra mig och Niclas sjunga allsången...


Okej, dåligt rim. Sorry.

 HAHAHA.

Det gör jäkligt ont att dra bort skinn från läppen. Ändå kan jag inte låta bli, trots att jag blöder. Kanske borde söka hjälp. Ringa någon skada-sig-själv-jour och berätta. Gråta en skvätt. Prata om något trauma jag varit med om. Som den där
gången jag upptäckte att storlek 42 var för litet i byxor.

En dag till semestern. Här är min plan för att alla ska göra det dom ska:

Fan om de inte gör det som står. Morr.

Alltså. Vad i hela fridens namn är en kövarning? Jag kan berätta så här mycket för er kära läsare, att det jag vet om en kövarning är att de pratar om den på trafikrapporten varje morgon. Låt mig säga så här: det är ju inte så att man inte märker att det är kö. Tro mig, det råder inga som helst tvivel om hurvida man befinner sig i en kö när man väl är där. "Jaha, här var det massa bilar och jag är i mitten av alla och rör mig ingenting alls, kan det här vara en sån där berömd bilkö?" Nej precis, skulle inte tro det. Man lyssnar på trafikrapporten av två anledningar:

1. Man hoppas att de ska säga att kön släpper runt hörnet 100 meter bort (har aldrig hänt)
2. Man hoppas att de ska berätta VARFÖR det är kö. Man vill att de ska säga "en två-miljoners ferrarri har fått punka på vänster framdäck 200 meter längre fram, så om alla tutar och hånar honom med spottloskor för att ni blir sena till jobbet skulle det vara super" (har heller aldrig hänt)

Nä, de säger aldrig vad man vill höra. Istället pratar de om den där förbannade kövarningen. Till min fråga, vad i h-e ska man göra när de utfärdar en kövarning?! Ställa bilen vid vägkanten och gå till närmaste tunnelbana? Tuta två gånger om någon annan MISSAT att det är kö? Varför finns det ens ett ord som heter kö-varning? Och varför utfärdar de en kövarning på morgonen i sthlms innerstad?? Nyheter för alla stockholmare: Det är kö VARJE vardagsmorgon.

Har ni hört historien om pojken och vargen? Det är ungefär samma sak som en kövarning. Att utfärda en kövarning är som att varna för regn MEDANS det regnar. Smart.

Nä, tvi för konstiga utfyllnadsord som liksom hånar en när man sitter där och är frustrerad.

Ska käka rätt nu (igen). Sen såg jag nya tidningen av "buffé" på vårt köksbord. Genast började jag läsa. Kände hur upphetsningen steg. Kollade på bilderna. Njöt. Kände nästan smaken på tungan. Hjärtat slog dubbelslag.  

Matporr när man läser sånt där. Jag drömmer om saftiga biffar, jordgubbstårtor, sill och pizza. Mmmm...

Nästa vecka blir det iallafall färskpotatis sallad, med vinegrett och smulad fetaost, oliver, soltorkade tomater. Till det lite kött och kanske den där grillsåsen pappa bjöd på. Note to self: ta receptet!

Nytt (eller nåja) i djungeln av teer är Kusmi Tea som är väldans inne (iallafall om man får tro alla tidningar) Vem vet, kanske är det min "cup of tea?"  Om inte annat fina burkar som gärna får stå framme i vårt kök!

Det här med uttryck. Det är så härligt när man kommer på ett nytt uttryck som man kan använda jämt. Använder man det dessutom relativt frekvent så kommer alla man känner ta efter. Mitt senaste uttryck har jag hämtat från en göteborgare på kursen. "jävlar i min låda" sagt med göteboooorgs-dialekt är ett riktigt partytrick. Lovar.

Annars då? Hemkommen från bootcamp på Danmark. Jag vill på något ödmjukt sätt berätta för er bloggläsare att jag blev kursetta, men jag kommer inte på något så jag låter bli ;) 
Fantastiskt roligt var det iallafall och inte alls jättejobbigt. Höll mig dessutom till godis-dieten hela veckan (ät bara haribo-nappar och vinegum) så jag har inte gått upp speciellt mycket i vikt heller. Vinn-vinn sitation!
Tar för lång tid att berätta om allting här, men man kan säga att jag fick utlopp för allt det jag älskar mest: stå i centrum, hitta på gaaaalna saker, bestämma, pussla och vara uppe så länge utan sömn att man skrattar så man gråter åt ingenting.

Saknar sammanhållningen på kursen.

Trött som satan.

Over & out

Alltså. Vart ska jag börja. Jag vet att man inte ska hänga ut folk men nu har jag liksom på något sätt tappat alla koncept. Ni vet att jag för en del av er har berättat att det har "varit lite tufft" att komma in i jobbet och att man vissa dagar funderar på vad man gett sig in på?
Nu har jag inte berättat allt som har hänt, men för att ni ska få perspektiv på hur mina dagar brukar se ut kommer härmed dagens händelse:

Jag och tjejen jag ska lära upp kommer in kl. 08 på jobbet. Jag noterar att huvudlåset inte är låst och tycker det är jättekonstigt. Ännu konstigare är det att butiken inte heller är larmad. Alla lampor är avstängda och jag tar en runda i butiken och kollar om någon är där. Ingen.
Blir förbannad över hur man glömmer att larma på (och låsa) på kvällen men tänker att jag inte ska ta ut något i förskott utan höra med M som stängde kvällen innan.

Klockan 08.34 kommer han in i lunchrummet och följande samtal utspelar sig (han med sprucken bakisröst):

Jag: Du, det var varken larmat eller låst efter igår.
Han: Nä, jag var här.
J: Igårkväll? Men varför låser du inte innan du går hem?!
H: Nej, alltså jag var här
J: Igår?
H: Nej, nu.
J: Jag är ledsen, men jag förstår inte vad du menar.
H: Jag sov här.
J: Va? Var då?
H: Bland mjukisdjuren
J: Var du ute igår?!
H: Eh.....Mmmm.
J: Ok. Hur länge har du varit här?
H: *kollar på klockan* Jaeee... jag har väl sovit i fyra timmar.
J: Så du menar, att du var ute på krogen, sen gick du hit och SOV BLAND MJUKISDJUREN klockan fyra på morgonen istället för hemma???
H: Ja. Jag var rädd att försova mig, du blir ju så arg när jag kommer sent.
J: Men du förstår väl att det inte fungerar att göra så?!
H: Varför inte det?
J: För det första är det en arbetsplats, för det andra så märkte du inte ens att vi kom in och larmet var inte på!
H: Jo, det förstås, men så här har jag gjort förrut.
J: Det gör ju inte att det är okej!!!


Så, om ni går förbi en leksaksbutik på morgonen och ser en full, skäggig gubbe ligga och snarka med en mjukisdjurshäst under huvudet, då är det förmodligen bara min personal som är i farten.

Jag får börja dela ut skriftliga varning som andra använder toapapper, men vad 17, INGEN kan komma och säga att det inte händer något på mitt jobb...