almstrom

Stora nyheter idag! Patrik har fått en lillebror! Sandra ringde mig klockan 23 igår och berättade att lill-killen hade kommit! Jag är SÅÅÅÅ glad! Äntligen! Kan knappt vänta innan jag får se honom. Vi måste köpa en fin grattis-till-lillebror-present till Patrik också, så han inte känner sig utanför. Och göra en mustig gryta till Petter. För det har han önskat som hjälp-oss-när-vi-inte-får-sova-på-flera-veckor-present.

Niclas jobbar. Men jag vet inte om det gör sådär jättemycket. Ibland längtar jag efter att jobba jag med, eller allafall träffa folk på daglig basis. Fast det får man inte erkänna i mamma-kretsar. Varför vet jag inte riktigt, men det är iallafall fasansfullt. Att sedan killen skulle ta lika pappaledighet (eller mer rent av!) blir också följt av något försvarstal i stil med: "Ah ja, men i vår familj skulle inte _ _ _ kunna vara hemma, vi skulle verkligen inte ha råd, dessutom vill jag inte börja jobba". Inte för att jag frågat dem om hur (och varför) de löst det på det viset. Faktum är att mina föräldrar inte delade ledighet vad jag vet, och jag blev ju ganska ok iallafall. Men om jag nu ska bemöta de där försvarstalen (det gör jag aldrig) så skulle det låta ungefär såhär:

1. "Vi har inte råd, för min sambo tjänar mycket mer" Jag vet inte jag, men det är väl ganska klantigt att inte ha råd med att den som tjänar mest kan bli t.ex sjukskriven? Eller tjänar alla män över 500 000 per år?
2. "Jag vill inte börja jobba" Jag köper det argumentet, men egentligen, vem är man hemma för? Sig själv eller barnet?

Vill inte mannen vara hemma? Fine. Pluggar mannen, har egen firma eller provanställning? Fine. Annars vet i 17 om försvarstalen biter  så mycket. Jag kan ju inte säga att jag längtar efter att jobba generellt, vill gärna vara hemma med Amanda länge till, men ibland får man tänka lite långsiktigt. Men vem är jag att moralisera egentligen? Gillar bara inte när jag får ursäkter utan att ställa frågan.

Jag har gjort egen pizzasallad idag. Som på pizzerian, och det smakade kanon faktiskt! Hittade receptet på matklubben.se som är mitt nya mecka. Jag är helt såld på den sidan! Tycker att tasteline har så mycket konstig mat, mest är det mat till fest. Det är ju vardagsmaten som är svår att komma på!  Till pizzasalladen hade vi hemmagjord pizza som inte blev så fet med mager ost och magra ingredienser. Båda fick godkänt av Niclas, min enväldige matkritiker!

Niclas håller på att lägga Amanda nu, jag har tänt ljus i vardagsrummet:

 Mysigt va? Sen ska vi dricka mousserande vin som vi fått av Niclas bästa bög-kompis (jag är lite avundsjuk på att han har en bögkompis, jag vill också ha en!)

En annan stor sak idag är att Amanda fyller 1/2 år! Nu börjar jag förstå vad folk menar när de säger att man "ska ta vara på tiden" och hej och hå. Hon fick en pusselmatta som hon ska kunna ha på vårt hårda golv när hon börjar krypa, men idag byggde hon och jag en koja av den istället:
 Det var jätteroligt!

Sen tog jag den här jättefina bilden på babysimmet i fredags:

 Visst är de fina?

Idag drömmer jag om: en inblick i mitt liv om några månader.
Idag har jag: plockat in saker i Amandas nya bokhylla. Då såg det ut såhär:
Igår tränade jag: 30 min på cykeln och lite hantelträning
Idag är jag glad över: myskväll med Niclas!
Idag är jag ledsen över: ska inte helgerna vara fyllda av goda vänner? Det går ju inte att planera middagar när man jobbar helg.

Jag vet att jag inte är nå'n skönhet eller så
Om du lämnar mig kan jag det väl förstå
För vad har jag att ge dig som ingen annan har
Jag är ingen särskild men's du är underbar

Aldrig ska jag sluta älska dig
Du är allt jag har och allt jag ber om
Hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
Att du är där för mig som jag är här för dig
Ge inte upp

Livet är en gåta
Du är gåtans svar
Allt annat må försvinna om du blott stannar kvar
För också när jag tvivlar det känns som allt är slut
Jag sjunker ner i hjälplöshet och inte hittar ut

Aldrig ska jag sluta

När jag klantar mig
När jag sviker dig
När jag sabbar och förstör
Var kvar ändå
Tro för oss två
För du vet jag än gör
Ja, vad jag än gör.

Aldrig ska jag sluta älska dig
Du är allt jag har och allt jag ber om
Hoppas tror och vill att du ska hålla fast vid mig
Att du är där för mig som jag är här för dig
Älska mig då

Aldrig ska jag sluta

Älska mig då
Älska mig då
Älska mig då

Amanda har fått något bett under ögat, tror det är ett myggbett. Hon skriker. Och skriker, och kliar sig i ögat. Det blev ingen träning idag. Jag har inte direkt visat mig från min bästa sida den senaste tiden. Jag önskar mig härfrån ibland. Är det hemskt? Det är tufft när man ger allt man har. Och sen lite till. Hela jag har gett allt så länge nu. Jag fick ju lite egentid när jag klippte mig förstås. Jag är så less på att ge allting för andra nu. Att fixa grejer och ställa upp och lova saker som jag måste leva upp till. När kommer jag då? När får jag vara mig själv istället för en trött gnällkärring? Fan vad trött jag är på mig själv.

Jag har aldrig varit en sån tjej som dras till glänsande objekt. Jag har inga förväntningar på stora ringar, inga fancy dresses eller lyxiga middagar. Jag tycker till och med att det är jobbigt att vara på alltför stela middagar, även om jag fått lära mig att föra mig någorlunda på såna tillställningar. Däremot har jag drömmar. Jag har alltid drömt om att klara mig själv. Jag har drömt om att vara oberoende av någon och jag har drömt om att vara beroende av någon. Jag har drömmar om romantik och överraskningar, precis som de flesta andra tjejer. Min största önskan är nog att ta del av människor jag älskars lycka. Jag tycker om att ge saker, att hitta på någon god middag, eller skriva små lappar de kvällar när jag och Niclas inte ses. Jag tycker om att gå ut och gå med Amanda för att jag inbillar mig att hon mår bra av frisk luft. Jag tar en speciell runda för att jag vet att hon gillar att titta upp mot lövkronorna. Då är jag lycklig.

Men det här är en hyllning till familjen som tänker på mig. De små sakerna. En hyllning till Sandra, som kommer hit, när jag sovit fyra timmar på hela natten, med mat till mig och tar Amanda med sig ut på promenad så att jag kan fixa lite hemma. Till mamma som alltid ringer och frågar hur det är. Varje dag. Till Pappa, som hatar telefonen men som ändå ringer och håller ett krystat samtal. Och båda mina föräldrar, som alltid sätter mig och Amanda i första rummet. Till Niclas, älskade Niclas, som köper hem vattenmelon till mig (han har lärt sig att jag både gillar det och att det är lite kalorier i det) och som trycker en stor puss på min mun när han kommer hem. Till svärföräldrarna, som bjudit oss på så mycket mat de senaste åren att man kunnat föda ett litet afrikanskt land. Och till Ullis, som bjuder in sig själv och tar Amanda som att hon vore hennes egen. Och så alla andra såklart, som överraskar mig med saker, som köper fina saker till Amanda och hör av sig.

Slut på sentimentaliteterna. Tänk på att jag knappt sovit något. Jag menar bara att jag skiter väl i allt det där andra. Det där Andra med stort A.

Nu är det dags att sova märker jag. Bye cruel world!

"Ibland ser barnet alldeles skräckslaget ut och kan skrika hysteriskt. Det är då man kallar det nattskräck, som alltså är en variant av de vanligare enkla förvirringstillstånden."

Kunde inte ha beskrivit det bättre själv. Vi sover inte så mycket någon av oss just nu, men vi försöker hålla oss uppe bäst det går.

Idag drömmer jag om: en sköööön djupsömn!
Idag har jag: ätit kronärtskocka, det är såååå gott! Men dyrt! Skulle jag vara rik skulle jag banta på inlagd kronärtskocka
Igår tränade jag: 30 min på cykeln. Sen kändes det som om jag skulle dö. 60 situps gjorde jag också.
Idag är jag glad över: att Amanda iallafall är väldigt glad på dagarna
Idag är jag ledsen över: läs ovan.

Förresten har jag gått ner 800 g den här veckan. Jag tog tillbaka förra veckans viktuppgång så det är ju bra.

Jag fick en dikt en gång. Av min mellanstadielärare. Alla i klassen fick en dikt som läraren tyckte beskrev personen som fått den. Jag kommer inte ihåg annat än början och slutet på den tyvärr: "virvelvinden smeker kinden ger sig ut på äventyr, genom linden över ängen............. när den har lekt och skrattat vilar den på grönan ö". Kanske menade min lärare att jag var som en virvelvind men som behöver lite lungn och ro ibland? Jag tänker rätt ofta på den dikten. Det är Jarl Hemmer som skrivit den för övrigt.

Veckan har inte blivit riktigt som planerats i måndags. Men det har gått bra ändå. Mest har de uteblivna aktiviteterna berott på att jag är dödligt trött nu för tiden. Nästan som när Amanda föddes. I en vecka har hon vaknat mitt i natten och skrikit så blodet har isat sig i ådrorna, helt tröstlös. Fast i natt så sov hon helt ok till hennes försvar.

I onsdags gick vi på vår vanliga promenad iallafall. Niclas gick hem tidigare från jobbet för han var rejält sjuk. Tänkte att guuuud var mysigt, då kan vi ju umgås! Jo visst, han gick och la sig och sov i 3,5 timme. Fast han var ju förstås sjuk. För att pigga på honom lite så gjorde jag pannkakor till middag. "Men åh, vad har jag gjort för att förtjäna pannkakor till middag" mös Niclas när han vaknade. Ja det var just den kommentaren som gjorde att han förtjänade pannkakor. Gladast blir jag och finast blir komplimangerna när han inte tänker sig för. Annars så brukar det bli lite fel ibland. Men som sagts förr: det är tanken som räknas.

Igår var jag och klippte mig. Det var ju inte ett år för sent. Sen färgade jag det också. Och slingade. Så ser ni värsta bejben på stan kanske det är jag. Eller någon som är väldigt lik mig. Just det. Jag köpte en kofta också som jag skulle ha på en liten union som jag ska på. Såhär såg samtalet mellan mig och Niclas ut när jag kom hem:

Jag: Jag har köpt en kofta som jag inte är säker på att du gillar
Han: Få se då.
Jag (visar koftan): Nå?
Han (börjar flina): Den var väl ok....?
Jag (tjejigt anklagande): du hatar den!
Han (försöker se allvarlig ut) : neeeej, den var fin....
Jag: Men jag hinner inte köpa någon annan, kan jag ha den eller?
Han: absolut!
Jag (vägrar ge mig): men du gillar den inte?
Han (ser besvärad ut) : Det har jag inte sagt.
Jag: Bra, då kan jag ha den på din släktträff på lördag då.
Han (skrattar): neeej, det får du inte.
Jag (ler stort): men du tyckte ju att den var fin?
Han: okej, den var kanske inte jättefin.... men inte ful iallafall.

Hur svårt kan det vara att:

1. Ge mig, jag fattar ju vid första meningen att han hatade koft-jäveln
2. för honom att säga: men vad f-n älskling, vad tänkte du med?
3. Sluta bry mig om vad han tycker? Jag tyckte ju uppenbarligen att den var fin i affären?

Snart är det babysim. Wieee! För Niclas är med idag, så jag ska hånle åt alla de andra mammorna. HA!

Idag drömmer jag om: Lediga dagar med min minifamilj
Idag har jag: en hemlis
Igår motionerade jag: ingenting. Jag känner att det håller på att gå åt h-e.
Idag är jag glad över: att jag är jag!
Idag är jag ledsen över: att tröttheten fortfarande är förlamande.

Jag gillar att omge mig med vackra saker, eller känslor som blir vackra i tanken:

• jag gillar att dra med handen över släta, svala ytor. Som vår fönsterbräda och känna den mot min varma hud.
• jag gillar vackra drömmar. Där är allt så perfekt och precis som man vill ha det.
• jag gillar att snusa på små bebisars huvuden, gärna min egen bebis!
• jag tycker att ådrorna på mina händer gör att det ser ut som om de gjort massa roliga saker i livet.
• jag tycker om att lägga läpparna mot Niclas arm och känna hans varma hud.
• Jag tycker om att titta på en riktigt vacker skulptur, stryka med handen i håligheterna och sedan fantisera om den som gjorde den.
• Jag tycker om att läsa en bok och läsa något däri som man tänkt på, fast man trodde att man var ensam om att tänka så.
• jag gillar när Cala stöter ihop sitt huvud med mitt när jag sitter vid matbordet, så att det känns som om vi har något sorts samförstånd fastän vi är två olika arter.
• jag älskar att titta på porlande bäckar!
• jag älskar att titta på trädrötter och fantisera om att det bor små, små tomtar där. Sen undrar jag hur jag skulle inreda min stubbe om jag var en liten tomte.
• Jag älskar att känna doften av jord. Multnande mylla som ger nytt liv!
• Jag tycker om att dricka kallt vatten när man inte ätit så mycket innan, och känna hur det rinner ända ner i magen.
• Jag tycker om att sitta på ett café och hitta på fantasi-liv till människorna jag ser.

Okej, det var dagens go-with-the-flow och flum för idag. Idag har jag gjort kyckling med feta och olivcreme till mig. Amanda fick västkustgryta och den gick ner utan problem.

Babysimmet var skräckblandad förtjusning. Förtjusning i början och skräck i slutet. Jag var ju själv idag och var tvungen att lägga ner henne när jag gick och duschade. Hon skrek. Och skrek. Och skrek. Jag sprang ut. Alla mammor tittade på mig med en blandning av been-there-done-that och shit-vilken-dålig-mamma-hon-är. Jag plockade upp Amanda. Hon fortsatte skrika. Försökte få på mig kläderna. Hittade min bh. Vart är trosorna? Skit i dom så länge. Amanda skrek. Får på mig tröjan. Böjer mig ner och visar arslet för alla mammor. Står fullt påklädd på överkroppen, med strumpor och ingenting mer nertill och letar efter trosorna. NÅN HAR STULIT MINA SKITIGA TROSOR! Ger Amanda lite vatten. Hon ratar flaskan och skriker mer. Tittar på mamman närmast och rodnar: "jaha, så ska man försöka hitta trosorna". Klämkäckt. Hon pekar bakom mig. Där ligger de och skrattar åt mig. Mina trosor. Varför glömde jag ta med mig rena? Får på mig dem. På med byxorna. Amanda sitter på min arm och hulkar av gråt. Jag pratar med henne i försök att verka som braiga-mamman-som-har-lite-psykbryt-bara. "Men gumman, du ska få sova, vänta lite bara..." slänger ner allt i väskan. Glömmer något i botten och får riva upp allt igen. Amanda har satt igång 80% av de andra bebisarna nu också som sympatigråter. Jag ler överslätande. Snart är det bara jag och en mamma kvar. Ja, och så hennes perfekta dotter som både kryper och ställer sig upp mot möbler fastän hon bara är sex månader. Och som är glad. Hela tiden. Fattar hon inte att Amanda ändå är hundra gånger bättre än hennes bebis fastän hon skriker lite ibland? Amanda är ingen ja-sägare, det är en sak som är säker. Idag så övade vi iallafall på att sprattla med benen i bassängen för att ta sig framåt. Det är inte riktigt Amandas grej. Nä, hennes grej är att försöka sörpla vatten, dra demonstrationsdockan i håret och försöka fånga den rosa bollen. Amanda är en smart tjej hon, hon vet att hon inte behöver sprattla för att ta sig framåt. Hon har ju mig :) Träffade pappa på hemvägen. Han undrade varför det droppade vatten ur håret på mig. Ja du, säg det...

Idag drömmer jag om: ett härligt gardenparty med massa olika såser och tonvis med grillat kött. Till det stora bägare med margaritas och lite lekar på en gräsmatta.
Idag har jag: fantasier om att jag och pappa ska bestiga kebenekaise någon gång. Snart kanske, inom några år,  innan han blir för gammal och jag för försoffad.
Igår motionerade jag: promenaden med Niclas på morgonen och 35 min på cykeln.
Idag är jag glad över: helg, underbara helg! Och Niclas är ledig!
Idag är jag ledsen över: att framtiden känns så himla osäker. Kommer det fungera att jobba på Elgiganten med litet barn, kommer vi bo kvar här ett år, 10 år?