almstrom

Låt mig börja med att förklara. Niclas är världens bästa pappa till Amanda. Punkt, jag kan klaga på mycket, men där är det punkt.. Men det finns en viss ojämlikhet i att ha ett litet barn som gör mig gråtfärdig. Scenario: Amanda sover gott i sin säng på natten. Får för sig att ha en period (snälla gud, låt det vara en period) där hon vaknar ungefär var tredje timme och är orolig. Nej, jag ammar henne inte varje gång utan ibland får hon vatten. Men ändå. Tre gånger av fem får jag henne att somna om utan att låta för mycket. två gånger av fem väcker hon Niclas och fem andra grannar. Skitjobbigt när man jobbar som han, jag vet. Men jag, jag är så svimfärdigt trött när hon sedan får för sig att vakna på riktigt klockan 05.30 att jag hellre skulle skära halsen av mig själv än gå upp. Han tar ju henne också förstås vissa mornar, så det är inte det, men jag skulle vilja att han förstod HUR mycket jag är vaken varje natt. Som något sorts erkännande för det jag gör för honom och lilla Amanda. Men jag tror att han tror att det är de gångerna han vaknar till som hon är vaken. Och så länge hon ammar kommer det vara så här. DET mina kära vänner, är något för feministjäklarna att jobba på!