sju dagars arbetsvecka
Jag jobbar sju dagar i rad just nu. Det känns okej. Jag får inte mer betalt eller så, men jag har redan kompat en fredag som blev ledig med min familj. Vår dotter har varit med sin farmor och farfar på landet i skärgården så hon har haft det bra och blir alldeles lagom (läs jätte) bortskämd.
Det är turbulent som vanligt på börsen, mina aktier går upp och ner med tusenlappar varje vecka, men jag håller envist kvar och har inga planer på att sälja, jag antar att några veckors glapp hit eller dit inte gör någon skillnad på tio år. Det är lång tid. Tio år alltså, jag kommer vara 39 år om jag lyckas. Och sedan? Inget banbrytande, bara en större trygghet och förhoppningsvis lite mer ledigt och lite mer resor. Och kanske, kanske ett hus utomlands efter ytterligare tio år. Inget lyxigt, men kanske en liten pool, ett par sovrum och en moppe som vi kan ta in till byn på kvällarna. En altan där man kan läsa kilovis med böcker och njuta av ett inhemskt glas rött.
Jag har lite saker som jag ska försöka genomföra fram till den där dagen när jag sitter i en gungstol vid medelhavet eller Thailand, just nu håller jag på att kolla på en liten sidoinkomst på något som jag har tänkt importera från Thailand. Inget som gör mig till miljonär, men det verkar roligt att imoportera och sälja, dessutom är jag intresserad av det här med att marknadsföra en hemsida.
Något annat som ligger betydligt mer inom mitt drömyrke är att föreläsa för andra människor. Jag älskar att inspirera, motivera och få människor att inse att de kan gå hur långt som helst om de ser möjligheter istället för problem och vågar gör det som de drömmer om. Jag menar inte nödvändigtvis arbetsmässigt, men kan man inte bestämma sig för vad man tycker är absolut roligast att arbeta med så borde man iallafall kunna se till att man når sina privata drömmar. För alla har drömmar, inte sant?
Det är roligt det där, sedan jag började fundera på att föreläsa om det här ämnet så brukar jag fråga människor jag träffar vad deras drömyrke är. De flesta ser ganska besvärade ut, men frågar man istället vad de skulle göra om de vann en miljon på lotto så börjar de prata som om ingenting kunde stoppa dem! Det är jättehäftigt att se hur människor lyser upp när de pratar om sånt. Tjugo minuter per kväll tills jag är nöjd, sedan skall jag börja skicka ut brev till skolor som kan tänka sig att släppa in en galning som mig (antar att de kommer kroppsvisitera mig) för att föreläsa gratis. När jag har bra referenser ska jag börja ta betalt, inte så mycket så klart till en början men sedan... (det är här jag svävar iväg något alldeles otroligt tills jag har helt orrealistiska planer) Nåja, det märker vi väl?
Drömmer du om en sådan här? Faktiskt inte jag.
...eller det här:
Kan ni se mig där om 20 år?
Det är turbulent som vanligt på börsen, mina aktier går upp och ner med tusenlappar varje vecka, men jag håller envist kvar och har inga planer på att sälja, jag antar att några veckors glapp hit eller dit inte gör någon skillnad på tio år. Det är lång tid. Tio år alltså, jag kommer vara 39 år om jag lyckas. Och sedan? Inget banbrytande, bara en större trygghet och förhoppningsvis lite mer ledigt och lite mer resor. Och kanske, kanske ett hus utomlands efter ytterligare tio år. Inget lyxigt, men kanske en liten pool, ett par sovrum och en moppe som vi kan ta in till byn på kvällarna. En altan där man kan läsa kilovis med böcker och njuta av ett inhemskt glas rött.
Jag har lite saker som jag ska försöka genomföra fram till den där dagen när jag sitter i en gungstol vid medelhavet eller Thailand, just nu håller jag på att kolla på en liten sidoinkomst på något som jag har tänkt importera från Thailand. Inget som gör mig till miljonär, men det verkar roligt att imoportera och sälja, dessutom är jag intresserad av det här med att marknadsföra en hemsida.
Något annat som ligger betydligt mer inom mitt drömyrke är att föreläsa för andra människor. Jag älskar att inspirera, motivera och få människor att inse att de kan gå hur långt som helst om de ser möjligheter istället för problem och vågar gör det som de drömmer om. Jag menar inte nödvändigtvis arbetsmässigt, men kan man inte bestämma sig för vad man tycker är absolut roligast att arbeta med så borde man iallafall kunna se till att man når sina privata drömmar. För alla har drömmar, inte sant?
Det är roligt det där, sedan jag började fundera på att föreläsa om det här ämnet så brukar jag fråga människor jag träffar vad deras drömyrke är. De flesta ser ganska besvärade ut, men frågar man istället vad de skulle göra om de vann en miljon på lotto så börjar de prata som om ingenting kunde stoppa dem! Det är jättehäftigt att se hur människor lyser upp när de pratar om sånt. Tjugo minuter per kväll tills jag är nöjd, sedan skall jag börja skicka ut brev till skolor som kan tänka sig att släppa in en galning som mig (antar att de kommer kroppsvisitera mig) för att föreläsa gratis. När jag har bra referenser ska jag börja ta betalt, inte så mycket så klart till en början men sedan... (det är här jag svävar iväg något alldeles otroligt tills jag har helt orrealistiska planer) Nåja, det märker vi väl?
...eller det här:
Ny adress!
www.reshem.blogg.se
Nyfiken? Ha tålamod!
Lycklig eller lyckligt lottad?
Jag tycker jag är lyckligt lottad. Jag har en fantastisk dotter, en man (förlåt sambo) som kan ta alla min ups and downs, ett himla fint hus, möjlighet att semestra både i svenska skärgården och i Thailand, ett bra jobb, många och bra vänner, bra jobb, helt ok ekonomi... Ja ni fattar. Är man automatiskt lycklig då? Jag är inte det. Därmed inte sagt att jag är O-lycklig heller, men allt som oftast slår det mig: Är det här allt?
Andra människor verkar inte förstå när jag berättar att jag tänker så, att det på något vis är slut på åstadkommandet efter allt det där ovan. De börjar argumentera om semesterresor att kämpa för, bilar, renovering av hus och datten. Men jag menar i ett större perspektiv: Nu har jag ett bra jobb, min braiga familj, mitt braiga hus, ska allt framöver bara-vara-som-det-alltid-varit. En ny bil förändrar ju inte livet direkt.
Över huvud taget verkar inte det där med åstadkommandet vara något som många andra människor strävar efter. Deras liv liksom bara H-Ä-N-D-E-R.
Jag har mina lönepengar och ev. bonusar och skatteåterbäringar uppbokade ett år framöver. Jag kan se att Niclas tycker jag är korkad då. Jag älskar att räkna på mitt liv. Här är några exempel:
- Om 4,7 år har vi betalat av vårt topplån.
- För att få ihop 10 000 000 måste jag spara 27777:- VARJE månad i 30 år. Suck. Fast då har jag inte räknat med räntan...
- För att betala av vårt hus skulle vi behöva amortera i 47 år.
Andra människor verkar inte förstå när jag berättar att jag tänker så, att det på något vis är slut på åstadkommandet efter allt det där ovan. De börjar argumentera om semesterresor att kämpa för, bilar, renovering av hus och datten. Men jag menar i ett större perspektiv: Nu har jag ett bra jobb, min braiga familj, mitt braiga hus, ska allt framöver bara-vara-som-det-alltid-varit. En ny bil förändrar ju inte livet direkt.
Över huvud taget verkar inte det där med åstadkommandet vara något som många andra människor strävar efter. Deras liv liksom bara H-Ä-N-D-E-R.
Jag har mina lönepengar och ev. bonusar och skatteåterbäringar uppbokade ett år framöver. Jag kan se att Niclas tycker jag är korkad då. Jag älskar att räkna på mitt liv. Här är några exempel:
- Om 4,7 år har vi betalat av vårt topplån.
- För att få ihop 10 000 000 måste jag spara 27777:- VARJE månad i 30 år. Suck. Fast då har jag inte räknat med räntan...
- För att betala av vårt hus skulle vi behöva amortera i 47 år.
Överträffa kundens förväntningar?
Det finns gott om fantastiska filmer som visar vad man som personal kan göra, helt utan kostnad, för att förgylla sin egen arbetsdag och sina kunders. Titta och njut.
"smörj formen med smör"
Jag vet inte riktigt om jag smörar eller om jag bara är dumdristigt överambitös. Hur som helst så känner jag att det är så jäkla varierande nivå på upplärningen av nya medarbetare på BR. Bara det introt jag fick var ju förskräckligt. Så.... jag har skrivit ihop en guide för nya medarbetare som jag skickat till min försäljningschef. Själv tycker jag att utkastet är hrm.. strålande, men vi får se vad han anser. Jag drömmer om att hela koncernen skall kunna använda den guiden. Men så har jag ju lite "diktator"-tendenser också.
Det viktigaste som finns är ju som bekant första intrycket. Så är det väl på arbetsplatser också. Tänk att få komma till jobbet, bli tilldelad skåp, namnbricka, få en presentation av de man ska jobba med och när man går hem för dagen så har man ett schema på exakt vad man kommer få lära sig de närmaste två veckorna. Hur häftigt vore inte det? Hur många arbetsplatser har det?
Annars då, var på butikschefsmöte idag, kom hem sent och eftersom Niclas är på LGK (ledningsgruppskonferens) så var Carol här och passade Amanda. Lagat mat hade de gjort också så jag blev helservad här hemma. Skönt!
Amanda ville inte vara med mig utan bara med sin farmor. Hm ;)
Jag är dödstrött på svininfluensan. Jag kan verkligen inte förstå varför det är så otroligt mycket skriverier om det. Hela jobbet verkar vara dränkt av alcogel och varningsplanscher. Men kom igen. Visst, är man i riskgruppen så förstår jag, men att alla svenska företag blir som förlamade av detta och köper in alcogel till förbannelse, DET ÄR JU ABSURD!
Drömmarnas horisont
Happ. Här har ni mig igen. Long time no see. Här har inget hänt så mycket alls. Jobbet går bra för det mesta. Eller vad ska man säga, vissa dagar spyr jag, andra dagar känns det som att jag är på helt rätt plats. Mitt jobb känns som ett jävligt jobbigt träningspass, det känns oftast som skit när man är där, men oftast känner man sig märkligt tillfredsställd efter en lång dag.
Nåja, jag lever inte som en lyxchef iallafall. Andra personer har frågat mig om jag inte "kan jobba hemifrån" när Amanda är sjuk t.ex. Jag förstår inte riktigt det där. För det första, hur skulle man kunna jobba hemifrån oavsett jobb med en sjuk 1,5 åring hemma? För det andra, vad är man för chef om man inte är där för sin personal?
Jag känner mig iallafall stolt över de människor jag har påverkat på mitt jobb, gett dem självförtroende och tro på att de kan åstakomma skillnad. Jag kan drömma mig bort ibland och tänka på det där gör-gott-experimentet. Ni vet det där när man är glad mot någon och den går hem, gladare än innan och är vänlig mot någon annan.
Låter det löjligt? Kanske.
Imorgon!
Imorgon går stora flyttlasset. Har fjärilar i magen. Amanda sover fortfarande inte fastän klockan är 21 trots att vi la henne ages ago. Hon kanske känner av att något ska hända?
Jäklar vad grejer vi har. Hur ska det gå?
Förevigar med bilder när vi har internet igen.
Tack på förhand ni som kommer och hjälper till med flytten/kommer på kvällen. Kram.
Jäklar vad grejer vi har. Hur ska det gå?
Förevigar med bilder när vi har internet igen.
Tack på förhand ni som kommer och hjälper till med flytten/kommer på kvällen. Kram.
Ny bil? Och så massa kartonger...
Vi är på jakt efter en "skitbil". Ja, eller en för ca. 15000 som Niclas ska kunna ta sig till jobbet fram och tillbaka med bara och hämta Amanda på dagis. Jag hittade en idag som inte hade gått så fasligt mycket och som var RIKTIGT billig. Niclas fick ringa och samtalet var lite märkligt. Han ville inte möta oss hemma utan vid Älvsjö station. När Niclas frågade om den var besiktigad svarade han: Ja. Sen lät killen som en pundare också. Kändes skitskumt. Vi bestämde oss för att lita på magkänslan om att det var något som inte var rätt och inte åka dit och möta dem. 15 min senare kommer det upp en exakt likadan (skriven med samma ord) på en skoda. Också den skitbilligt. Fast den här gången var det en "Martin" som man skulle ringa. Killen innan hette "Marcus". Nä, skumt. Tur att vi inte åkte. Svårt att köpa bil när man inte kan något...
Happ, annars är det en jäkla massa kartonger överallt. Niclas köpte 10 till idag. Jäklar vad grejer vi har. Nu börjar det ändå kännas som någorlunda under kontroll med packandet. Det är lite skönt att ha lägenheten i två veckor efter nästa vecka. Blommor och sånt får stå kvar några dagar så hämtar vi det varteftersom.
Idag köpte vi två baden-baden stolar på Coop. Billigt och bra. Klart man skulle vilja ha en fet solsäng, men de här var billiga och lätta att bära in och ut i förrådet. Vi är rätt panka nu så här innan man vet vad allting kostar. Jag längtar till onsdag.
Happ, annars är det en jäkla massa kartonger överallt. Niclas köpte 10 till idag. Jäklar vad grejer vi har. Nu börjar det ändå kännas som någorlunda under kontroll med packandet. Det är lite skönt att ha lägenheten i två veckor efter nästa vecka. Blommor och sånt får stå kvar några dagar så hämtar vi det varteftersom.
Idag köpte vi två baden-baden stolar på Coop. Billigt och bra. Klart man skulle vilja ha en fet solsäng, men de här var billiga och lätta att bära in och ut i förrådet. Vi är rätt panka nu så här innan man vet vad allting kostar. Jag längtar till onsdag.
Vem är de att döma?
Det är så mycket man inte vet om människor. Tro mig, jag förvånas varje dag över människor jag trodde jag kände utan och innan. Likadant är det med mig. Jag har hemligheter som jag aldrig kommer avslöja för någon, jag funderar på saker som ingen vet. Jag trivs med att inte vara en öppen bok. Man behöver kanske inte berätta allt som försigår i huvudet på en själv för vänner och släkt? Men man bör veta, att det finns anledningar till allt. Så om jag beter mig på ett speciellt sätt vid ett valt tillfälle där de där känslorna kommer fram, måste de ifrågasättas så jävligt?
Alla människor har dåliga sidor, jag försöker jobba med mina. Varje dag. Jag försöker ALLTID att vara den bästa mamman för Amanda. Jag ger henne all min lediga tid, jag leker med henne, jag skojar med henne. Jag sjunger med henne (fastän jag har hemsk sångröst) och jag går hellre i trasiga strumpor än att hon ska ha slitna/fläckiga kläder. Jag har aldrig varit dum mot henne. Dessutom så älskar jag henne mer än jag älskar mig själv. How about that?
Så säg inte vad jag ska göra, säg inte hur jag ska bete mig. Jag vet när jag gör fel, det behöver ingen säga till mig.
Och jag är faktiskt stolt över min personlighet. Jag skulle inte vilja byta den mot någon i världen.
Det blir en dag på stranden...
Fast först ska vi shoppa loss inför helgen. Vi avslutar vår semester på Galtholmen med vänner. Känns bra, men shit vad semestern gått fort! Nästa semesterblock på två veckor har flytt-tema. Vad roligt det ska bli! Mindre roligt nu, när vår lägenhet ser ut som en bunker från andra världskriget. Nåja, nästan iallafall, vi har inte hittat några lik i gångarna än.
Återigen slår det mig hur mycket man lyckas samla på sig när man är medelklass-svensson och dessutom småbarnsförälder. Vart har vi haft allting!
Återigen slår det mig hur mycket man lyckas samla på sig när man är medelklass-svensson och dessutom småbarnsförälder. Vart har vi haft allting!
Plötsligt händer det...
...man blir helt överraskad över hur bra ens vänner känner en. Idag fick jag de här fantastiska muffinsformarna av Sandra:
Bilden kanske inte ger dem rättvisa, men shit vilken lyckoträff för en bakare som mig. Jag har faktiskt spanat in den här formen innan, men snålheten har bedragit mig.
Annars då? Hängt i Vega två dagar i rad (i Sandras och P's pool) och har firat kräftpremiär. Ja, jag har inte ätit några kräftor, men jag förvandlades till en efter ett par timmar på deras pooldäck. Aj (men så värt det).
Nu ska jag softa med en kofta på balkongen. Kanske kan ni höra mig och Niclas sjunga allsången...
Okej, dåligt rim. Sorry.
Bilden kanske inte ger dem rättvisa, men shit vilken lyckoträff för en bakare som mig. Jag har faktiskt spanat in den här formen innan, men snålheten har bedragit mig. Annars då? Hängt i Vega två dagar i rad (i Sandras och P's pool) och har firat kräftpremiär. Ja, jag har inte ätit några kräftor, men jag förvandlades till en efter ett par timmar på deras pooldäck. Aj (men så värt det).
Nu ska jag softa med en kofta på balkongen. Kanske kan ni höra mig och Niclas sjunga allsången...
Okej, dåligt rim. Sorry.
Haha
Tänk om Niclas har såna här dolda talanger som visar sig när vi gift oss?
Länk
Det gör ont...
HAHAHA.Det gör jäkligt ont att dra bort skinn från läppen. Ändå kan jag inte låta bli, trots att jag blöder. Kanske borde söka hjälp. Ringa någon skada-sig-själv-jour och berätta. Gråta en skvätt. Prata om något trauma jag varit med om. Som den där
gången jag upptäckte att storlek 42 var för litet i byxor.
En dag till semestern. Här är min plan för att alla ska göra det dom ska:
Fan om de inte gör det som står. Morr.
Kövarning
Alltså. Vad i hela fridens namn är en kövarning? Jag kan berätta så här mycket för er kära läsare, att det jag vet om en kövarning är att de pratar om den på trafikrapporten varje morgon. Låt mig säga så här: det är ju inte så att man inte märker att det är kö. Tro mig, det råder inga som helst tvivel om hurvida man befinner sig i en kö när man väl är där. "Jaha, här var det massa bilar och jag är i mitten av alla och rör mig ingenting alls, kan det här vara en sån där berömd bilkö?" Nej precis, skulle inte tro det. Man lyssnar på trafikrapporten av två anledningar:
1. Man hoppas att de ska säga att kön släpper runt hörnet 100 meter bort (har aldrig hänt)
2. Man hoppas att de ska berätta VARFÖR det är kö. Man vill att de ska säga "en två-miljoners ferrarri har fått punka på vänster framdäck 200 meter längre fram, så om alla tutar och hånar honom med spottloskor för att ni blir sena till jobbet skulle det vara super" (har heller aldrig hänt)
Nä, de säger aldrig vad man vill höra. Istället pratar de om den där förbannade kövarningen. Till min fråga, vad i h-e ska man göra när de utfärdar en kövarning?! Ställa bilen vid vägkanten och gå till närmaste tunnelbana? Tuta två gånger om någon annan MISSAT att det är kö? Varför finns det ens ett ord som heter kö-varning? Och varför utfärdar de en kövarning på morgonen i sthlms innerstad?? Nyheter för alla stockholmare: Det är kö VARJE vardagsmorgon.
Har ni hört historien om pojken och vargen? Det är ungefär samma sak som en kövarning. Att utfärda en kövarning är som att varna för regn MEDANS det regnar. Smart.
Nä, tvi för konstiga utfyllnadsord som liksom hånar en när man sitter där och är frustrerad.
1. Man hoppas att de ska säga att kön släpper runt hörnet 100 meter bort (har aldrig hänt)
2. Man hoppas att de ska berätta VARFÖR det är kö. Man vill att de ska säga "en två-miljoners ferrarri har fått punka på vänster framdäck 200 meter längre fram, så om alla tutar och hånar honom med spottloskor för att ni blir sena till jobbet skulle det vara super" (har heller aldrig hänt)
Nä, de säger aldrig vad man vill höra. Istället pratar de om den där förbannade kövarningen. Till min fråga, vad i h-e ska man göra när de utfärdar en kövarning?! Ställa bilen vid vägkanten och gå till närmaste tunnelbana? Tuta två gånger om någon annan MISSAT att det är kö? Varför finns det ens ett ord som heter kö-varning? Och varför utfärdar de en kövarning på morgonen i sthlms innerstad?? Nyheter för alla stockholmare: Det är kö VARJE vardagsmorgon.
Har ni hört historien om pojken och vargen? Det är ungefär samma sak som en kövarning. Att utfärda en kövarning är som att varna för regn MEDANS det regnar. Smart.
Nä, tvi för konstiga utfyllnadsord som liksom hånar en när man sitter där och är frustrerad.
Matporr
Ska käka rätt nu (igen). Sen såg jag nya tidningen av "buffé" på vårt köksbord. Genast började jag läsa. Kände hur upphetsningen steg. Kollade på bilderna. Njöt. Kände nästan smaken på tungan. Hjärtat slog dubbelslag.
Matporr när man läser sånt där. Jag drömmer om saftiga biffar, jordgubbstårtor, sill och pizza. Mmmm...
Nästa vecka blir det iallafall färskpotatis sallad, med vinegrett och smulad fetaost, oliver, soltorkade tomater. Till det lite kött och kanske den där grillsåsen pappa bjöd på. Note to self: ta receptet!
Nytt (eller nåja) i djungeln av teer är Kusmi Tea som är väldans inne (iallafall om man får tro alla tidningar) Vem vet, kanske är det min "cup of tea?"
Om inte annat fina burkar som gärna får stå framme i vårt kök!
Matporr när man läser sånt där. Jag drömmer om saftiga biffar, jordgubbstårtor, sill och pizza. Mmmm...
Nästa vecka blir det iallafall färskpotatis sallad, med vinegrett och smulad fetaost, oliver, soltorkade tomater. Till det lite kött och kanske den där grillsåsen pappa bjöd på. Note to self: ta receptet!
Nytt (eller nåja) i djungeln av teer är Kusmi Tea som är väldans inne (iallafall om man får tro alla tidningar) Vem vet, kanske är det min "cup of tea?"
Om inte annat fina burkar som gärna får stå framme i vårt kök!Jävlar i min låda
Det här med uttryck. Det är så härligt när man kommer på ett nytt uttryck som man kan använda jämt. Använder man det dessutom relativt frekvent så kommer alla man känner ta efter. Mitt senaste uttryck har jag hämtat från en göteborgare på kursen. "jävlar i min låda" sagt med göteboooorgs-dialekt är ett riktigt partytrick. Lovar.
Annars då? Hemkommen från bootcamp på Danmark. Jag vill på något ödmjukt sätt berätta för er bloggläsare att jag blev kursetta, men jag kommer inte på något så jag låter bli ;)
Fantastiskt roligt var det iallafall och inte alls jättejobbigt. Höll mig dessutom till godis-dieten hela veckan (ät bara haribo-nappar och vinegum) så jag har inte gått upp speciellt mycket i vikt heller. Vinn-vinn sitation!
Tar för lång tid att berätta om allting här, men man kan säga att jag fick utlopp för allt det jag älskar mest: stå i centrum, hitta på gaaaalna saker, bestämma, pussla och vara uppe så länge utan sömn att man skrattar så man gråter åt ingenting.
Saknar sammanhållningen på kursen.
Trött som satan.
Over & out
Annars då? Hemkommen från bootcamp på Danmark. Jag vill på något ödmjukt sätt berätta för er bloggläsare att jag blev kursetta, men jag kommer inte på något så jag låter bli ;)
Fantastiskt roligt var det iallafall och inte alls jättejobbigt. Höll mig dessutom till godis-dieten hela veckan (ät bara haribo-nappar och vinegum) så jag har inte gått upp speciellt mycket i vikt heller. Vinn-vinn sitation!
Tar för lång tid att berätta om allting här, men man kan säga att jag fick utlopp för allt det jag älskar mest: stå i centrum, hitta på gaaaalna saker, bestämma, pussla och vara uppe så länge utan sömn att man skrattar så man gråter åt ingenting.
Saknar sammanhållningen på kursen.
Trött som satan.
Over & out
Fantastiska medarbetare.
Alltså. Vart ska jag börja. Jag vet att man inte ska hänga ut folk men nu har jag liksom på något sätt tappat alla koncept. Ni vet att jag för en del av er har berättat att det har "varit lite tufft" att komma in i jobbet och att man vissa dagar funderar på vad man gett sig in på?
Nu har jag inte berättat allt som har hänt, men för att ni ska få perspektiv på hur mina dagar brukar se ut kommer härmed dagens händelse:
Jag och tjejen jag ska lära upp kommer in kl. 08 på jobbet. Jag noterar att huvudlåset inte är låst och tycker det är jättekonstigt. Ännu konstigare är det att butiken inte heller är larmad. Alla lampor är avstängda och jag tar en runda i butiken och kollar om någon är där. Ingen.
Blir förbannad över hur man glömmer att larma på (och låsa) på kvällen men tänker att jag inte ska ta ut något i förskott utan höra med M som stängde kvällen innan.
Klockan 08.34 kommer han in i lunchrummet och följande samtal utspelar sig (han med sprucken bakisröst):
Jag: Du, det var varken larmat eller låst efter igår.
Han: Nä, jag var här.
J: Igårkväll? Men varför låser du inte innan du går hem?!
H: Nej, alltså jag var här
J: Igår?
H: Nej, nu.
J: Jag är ledsen, men jag förstår inte vad du menar.
H: Jag sov här.
J: Va? Var då?
H: Bland mjukisdjuren
J: Var du ute igår?!
H: Eh.....Mmmm.
J: Ok. Hur länge har du varit här?
H: *kollar på klockan* Jaeee... jag har väl sovit i fyra timmar.
J: Så du menar, att du var ute på krogen, sen gick du hit och SOV BLAND MJUKISDJUREN klockan fyra på morgonen istället för hemma???
H: Ja. Jag var rädd att försova mig, du blir ju så arg när jag kommer sent.
J: Men du förstår väl att det inte fungerar att göra så?!
H: Varför inte det?
J: För det första är det en arbetsplats, för det andra så märkte du inte ens att vi kom in och larmet var inte på!
H: Jo, det förstås, men så här har jag gjort förrut.
J: Det gör ju inte att det är okej!!!
Så, om ni går förbi en leksaksbutik på morgonen och ser en full, skäggig gubbe ligga och snarka med en mjukisdjurshäst under huvudet, då är det förmodligen bara min personal som är i farten.
Jag får börja dela ut skriftliga varning som andra använder toapapper, men vad 17, INGEN kan komma och säga att det inte händer något på mitt jobb...
Nu har jag inte berättat allt som har hänt, men för att ni ska få perspektiv på hur mina dagar brukar se ut kommer härmed dagens händelse:
Jag och tjejen jag ska lära upp kommer in kl. 08 på jobbet. Jag noterar att huvudlåset inte är låst och tycker det är jättekonstigt. Ännu konstigare är det att butiken inte heller är larmad. Alla lampor är avstängda och jag tar en runda i butiken och kollar om någon är där. Ingen.
Blir förbannad över hur man glömmer att larma på (och låsa) på kvällen men tänker att jag inte ska ta ut något i förskott utan höra med M som stängde kvällen innan.
Klockan 08.34 kommer han in i lunchrummet och följande samtal utspelar sig (han med sprucken bakisröst):
Jag: Du, det var varken larmat eller låst efter igår.
Han: Nä, jag var här.
J: Igårkväll? Men varför låser du inte innan du går hem?!
H: Nej, alltså jag var här
J: Igår?
H: Nej, nu.
J: Jag är ledsen, men jag förstår inte vad du menar.
H: Jag sov här.
J: Va? Var då?
H: Bland mjukisdjuren
J: Var du ute igår?!
H: Eh.....Mmmm.
J: Ok. Hur länge har du varit här?
H: *kollar på klockan* Jaeee... jag har väl sovit i fyra timmar.
J: Så du menar, att du var ute på krogen, sen gick du hit och SOV BLAND MJUKISDJUREN klockan fyra på morgonen istället för hemma???
H: Ja. Jag var rädd att försova mig, du blir ju så arg när jag kommer sent.
J: Men du förstår väl att det inte fungerar att göra så?!
H: Varför inte det?
J: För det första är det en arbetsplats, för det andra så märkte du inte ens att vi kom in och larmet var inte på!
H: Jo, det förstås, men så här har jag gjort förrut.
J: Det gör ju inte att det är okej!!!
Så, om ni går förbi en leksaksbutik på morgonen och ser en full, skäggig gubbe ligga och snarka med en mjukisdjurshäst under huvudet, då är det förmodligen bara min personal som är i farten.
Jag får börja dela ut skriftliga varning som andra använder toapapper, men vad 17, INGEN kan komma och säga att det inte händer något på mitt jobb...
Mysdag på Dalarö
Idag låter jag bilderna tala:
Slutligen Amanda efter att hon hittat skålen med chokladbollssmet och satt den på huvudet:
Slutligen Amanda efter att hon hittat skålen med chokladbollssmet och satt den på huvudet:
Tjejkväll
Idag är det tjejkväll i det Almska hemmet. Jag och Amanda har fått förmånen att vara själva ikväll, Niclas ska på jobbfest på tacobåt. Vi har hunnit följande saker:
- Äta låg-kalorichokladbollar (supergott).
- Lagat tacopaj (Amanda satt på köksbänken och petade på maten med en träslev)
- Nästan ramlat ner från soffan med en blodig rispa på kinden som följd (det var jag som råkade riva henne när jag skulle få tag i henne, usch vad hemskt det känns)
- Lekt laga-mat med låtsats-frukt
- Läst böcker
- Hängt tvätt
- Lekt tittut och tafatt..
Så här såg det ut. Amanda demonstrerar kryddblandningen. Tada!
Häromdagen smög vi förövrigt omkring som inbrottstjuvar vid vårt radhus. Lääääängtar!
- Äta låg-kalorichokladbollar (supergott).
- Lagat tacopaj (Amanda satt på köksbänken och petade på maten med en träslev)
- Nästan ramlat ner från soffan med en blodig rispa på kinden som följd (det var jag som råkade riva henne när jag skulle få tag i henne, usch vad hemskt det känns)
- Lekt laga-mat med låtsats-frukt
- Läst böcker
- Hängt tvätt
- Lekt tittut och tafatt..
Så här såg det ut. Amanda demonstrerar kryddblandningen. Tada!
Häromdagen smög vi förövrigt omkring som inbrottstjuvar vid vårt radhus. Lääääängtar!
Trött
Lång dag till ända. Idag hade vi en praktikant på jobbet som ska stanna en månad. Verkar helt okej. Iallafall för att vara gratis. Jag gillar gratis, men sen man blev vuxen är det inte mycket som är det längre. Istället får man betala för allting. Antingen i pengar eller svett. Eller både och. Fy, man borde njutit mer när man hade chansen.
Happ, annars händer ingenting. Jag har nedräkning till Danmark. Ser fram emot det liiiite liiiite den här gången, fast jag hinner nog ändra mig när jag inser att jag ska vara borta från Amanda i fem dagar. Dock har jag en gräslig hemuppgift som gnager som en rabiessmittad råtta på mitt samvete. Varför göra idag vad du kan skjuta på morgondagen?
Jag ska utveckla en person och skriva en handlingsplan om hur han/hon skall utvecklas. Jag ska använda mig av behovstrappor hit och DISC-profiler dit. I klartext innebär det att jag ska leka amatörpsykolog med en stackars sate i min personal som är totalt ovetande om att dess utveckling avgör resultatet i min kurs. Tur att jag älskar att manipulera folk.
Snart fyller Niclas år. Ett år innan 30. Han ska fira med släkten bara och jag har bestämt mig för att återigen odla mitt bakintresse. Jag har funderat på dessa:
Ser dom goda ut? Om inte det går hem bakade jag en sats Angelicas-bullar igår och de är ju alltid ett säkert kort. Är även sugen på att göra marsan-fyllda vetebullar, men det kan hända att jag är för överambitiös som vanligt.
I vår ugn just nu står förövrigt en 2 kgs köttklump med lite rub på som skall stekas på låååååg värme i två timmar. Sen ska den vila över natten för att imorgon stekas på lite lätt i tjocka skivor. Till det serverar vi pompa och chilibearnaise. Får se om det smakar.
Niclas sitter förövrigt och äter jordnötsbågar bredvid mig. Jag känner lukten av dom hit till min ände av soffan. Han kommer inte få någon sovmorgon på fyra år. Jag lovar.
Happ, annars händer ingenting. Jag har nedräkning till Danmark. Ser fram emot det liiiite liiiite den här gången, fast jag hinner nog ändra mig när jag inser att jag ska vara borta från Amanda i fem dagar. Dock har jag en gräslig hemuppgift som gnager som en rabiessmittad råtta på mitt samvete. Varför göra idag vad du kan skjuta på morgondagen?
Jag ska utveckla en person och skriva en handlingsplan om hur han/hon skall utvecklas. Jag ska använda mig av behovstrappor hit och DISC-profiler dit. I klartext innebär det att jag ska leka amatörpsykolog med en stackars sate i min personal som är totalt ovetande om att dess utveckling avgör resultatet i min kurs. Tur att jag älskar att manipulera folk.
Snart fyller Niclas år. Ett år innan 30. Han ska fira med släkten bara och jag har bestämt mig för att återigen odla mitt bakintresse. Jag har funderat på dessa:
Ser dom goda ut? Om inte det går hem bakade jag en sats Angelicas-bullar igår och de är ju alltid ett säkert kort. Är även sugen på att göra marsan-fyllda vetebullar, men det kan hända att jag är för överambitiös som vanligt.
I vår ugn just nu står förövrigt en 2 kgs köttklump med lite rub på som skall stekas på låååååg värme i två timmar. Sen ska den vila över natten för att imorgon stekas på lite lätt i tjocka skivor. Till det serverar vi pompa och chilibearnaise. Får se om det smakar.
Niclas sitter förövrigt och äter jordnötsbågar bredvid mig. Jag känner lukten av dom hit till min ände av soffan. Han kommer inte få någon sovmorgon på fyra år. Jag lovar.
