Vem är de att döma?
Det är så mycket man inte vet om människor. Tro mig, jag förvånas varje dag över människor jag trodde jag kände utan och innan. Likadant är det med mig. Jag har hemligheter som jag aldrig kommer avslöja för någon, jag funderar på saker som ingen vet. Jag trivs med att inte vara en öppen bok. Man behöver kanske inte berätta allt som försigår i huvudet på en själv för vänner och släkt? Men man bör veta, att det finns anledningar till allt. Så om jag beter mig på ett speciellt sätt vid ett valt tillfälle där de där känslorna kommer fram, måste de ifrågasättas så jävligt?
Alla människor har dåliga sidor, jag försöker jobba med mina. Varje dag. Jag försöker ALLTID att vara den bästa mamman för Amanda. Jag ger henne all min lediga tid, jag leker med henne, jag skojar med henne. Jag sjunger med henne (fastän jag har hemsk sångröst) och jag går hellre i trasiga strumpor än att hon ska ha slitna/fläckiga kläder. Jag har aldrig varit dum mot henne. Dessutom så älskar jag henne mer än jag älskar mig själv. How about that?
Så säg inte vad jag ska göra, säg inte hur jag ska bete mig. Jag vet när jag gör fel, det behöver ingen säga till mig.
Och jag är faktiskt stolt över min personlighet. Jag skulle inte vilja byta den mot någon i världen.
Men vännen min! Vad är det som har hänt? Du låter så upprörd
Hur som så var det jätte kul att få träffa er när vi var nere. Och det ska bli så kul att få komma ner till er när ni har flyttat och kommit i ordning. Snacka om att jag tar för givet att vi får komma =)
Kram på dig
det låter inge kul vännen, men Amanda mår ju bra, hon är glad och busig...alltså gör du ett bra jobb! och jag tycker du sjunger asabra ;)
