Pestig dag
Niclas hade möte idag på sin lediga dag. Nu är han på innebandy. Det är 6:e dagen på rad han jobbar nu och han kommer hem sent varje kväll så jag ser inte så mycket av honom. Jag undrar hur det blir när Amanda går på dagis. Marie skulle komma över så jag sa att jag inte behövde bilen, men tyvärr var hon tvungen att ställa in, så här satt jag utan bil och kände mig ensam. Hade verkligen sett fram emot det! Mamma tyckte jag kunde ta bussen över till dem, men jag kände bara hur en oändlig dos av jobbighet och uppgivenhet kom över mig. Nåja, köttfärsen som jag hade köpt för att göra lunch till mig och Marie blev iallafall en god tacos-måltid ikväll så det var bra (och väldigt gott).
Imorgon ska jag iväg först till farmors grav och sedan till farfars. Det kommer nog bli lite känslosamt vid farfars men jag ser fram emot det. Jag önskar att han fått se Amanda medan han var frisk, även om han inte var någon barn-människa. Fast jag vet att han älskade mig väldigt mycket. Han var lite som pappa är, sa inte att han tyckte om en och så speciellt ofta, men man förstod ändå..
På lördag blir det underbarabarn-mässan med Sandra. Det ser jag fram emot. Jag ska nog föra över lite pengar från mitt sparkonto så jag kan köpa något, det brukar finnas fullt med köp-måsten till värsta bästa priserna! Efter det ska vi direkt till Cissi och Claes som flyttar in i sitt nya hus. Vi dräller väl in lagom tills allt är klart, hihi. Ska bli kul att se det!
På söndag ska Niclas iväg på match, så jag tar väl en promenad med Amanda.
Imorgon ska jag iväg först till farmors grav och sedan till farfars. Det kommer nog bli lite känslosamt vid farfars men jag ser fram emot det. Jag önskar att han fått se Amanda medan han var frisk, även om han inte var någon barn-människa. Fast jag vet att han älskade mig väldigt mycket. Han var lite som pappa är, sa inte att han tyckte om en och så speciellt ofta, men man förstod ändå..
På lördag blir det underbarabarn-mässan med Sandra. Det ser jag fram emot. Jag ska nog föra över lite pengar från mitt sparkonto så jag kan köpa något, det brukar finnas fullt med köp-måsten till värsta bästa priserna! Efter det ska vi direkt till Cissi och Claes som flyttar in i sitt nya hus. Vi dräller väl in lagom tills allt är klart, hihi. Ska bli kul att se det!
På söndag ska Niclas iväg på match, så jag tar väl en promenad med Amanda.
House of hedda!
Japps, nu har jag hittat till den inredningsbutik som alla inredningstidningar pratar om. Det var tack vare mamma så tack för det! Mycket plast är det, och det är väl inte riktigt min melodi, men sållar man lite kan man hitta riktigt fina grejor!
Jag har hittat massa spännande saker som jag vill ha:
Det här råa fågelbadet med härligt blåa detaljer skulle vara perfekt i min trädgård... ja om jag hade någon förstås. Jag ser framför mig en del av trädgården med massa blommor av äldre modell, såna som bina flockas runt och som finns i gamla diken. Nu är det rea på det också så det kliar i fingrarna att beställa det. Men vart ska jag ha det? På balkongen?
Annars har jag hittat parmesanrivaren med förvaring i ett som jag letat efter sen mamma skaffade sin i tupperwere. Och minsann om den här inredningsbutiken har just en sån, fast dyyyyyyr är den, 225 kr. Måste väl gå att hitta billigare någonstans?
Annars hittade jag de här skattkistorna, från 269:-. Jag tänker mig en sån när Amanda blir lite större och man har barnkalas, då kan barnen få en karta med anvisningar til skattkistan. Eller till påsken, då kan man ha skattjakt istället för de tråkiga påskäggen. Det skulle jag vilja gå på!
Snart är det fars dag. Niclas borde inte få något eftersom han underlät sig att köpa något till mig (jag kunde väl åtminstone fått frukost på sängen!?). Men eftersom jag tycker om att ge bort saker så kan jag kanske inte hålla mig. Eftersom han läser min blogg så kan jag inte säga vad, men jag är så glad för jag kommit på det att hjärtat slår dubbelslag i bröstet på mig! Eventuellt kanske han får en syrlig kommentar till också angående min morsdagspresent, för det är ju såna jag är bäst på! Min egen pappa förtjänar det bästa, men vad är det? Han har ju allt känns det som... Jag kanske förärar honom med att prata extra mycket när jag är där nästa gång, vad skulle du säga om det farsan?
Jag har hittat massa spännande saker som jag vill ha:
Det här råa fågelbadet med härligt blåa detaljer skulle vara perfekt i min trädgård... ja om jag hade någon förstås. Jag ser framför mig en del av trädgården med massa blommor av äldre modell, såna som bina flockas runt och som finns i gamla diken. Nu är det rea på det också så det kliar i fingrarna att beställa det. Men vart ska jag ha det? På balkongen?
Annars har jag hittat parmesanrivaren med förvaring i ett som jag letat efter sen mamma skaffade sin i tupperwere. Och minsann om den här inredningsbutiken har just en sån, fast dyyyyyyr är den, 225 kr. Måste väl gå att hitta billigare någonstans?
Annars hittade jag de här skattkistorna, från 269:-. Jag tänker mig en sån när Amanda blir lite större och man har barnkalas, då kan barnen få en karta med anvisningar til skattkistan. Eller till påsken, då kan man ha skattjakt istället för de tråkiga påskäggen. Det skulle jag vilja gå på!
Snart är det fars dag. Niclas borde inte få något eftersom han underlät sig att köpa något till mig (jag kunde väl åtminstone fått frukost på sängen!?). Men eftersom jag tycker om att ge bort saker så kan jag kanske inte hålla mig. Eftersom han läser min blogg så kan jag inte säga vad, men jag är så glad för jag kommit på det att hjärtat slår dubbelslag i bröstet på mig! Eventuellt kanske han får en syrlig kommentar till också angående min morsdagspresent, för det är ju såna jag är bäst på! Min egen pappa förtjänar det bästa, men vad är det? Han har ju allt känns det som... Jag kanske förärar honom med att prata extra mycket när jag är där nästa gång, vad skulle du säga om det farsan?
Snabbröjning i skafferiet
Inte för att det där skåpet kan kallas skafferi men iallafall. Jag förundras över hur man kan bygga ett hus i detta århundrade och inte göra ett ordentligt skafferi! Är det dit världen är på väg, allt man behöver ha i köket nu för tiden är ketchup till alla halvfabrikat och ett packe med nudlar!? Jag blir arg varje gång jag ska laga/baka något i vårt kök iallafall! Hursomhelst så är ju jag inte så värst bra på att hålla ordning i köket generellt (jag ser mig som en konstnär, vild, otämjd, omgiven av ett kaos för att skapa underverk) men nu kände till och med jag att skafferiet behövde en snabbstädning. Så i sann extreme makeover-anda så får ni nu före och efter-bilderna:
Innan... 
och efter...
Annars har jag köpt ett fantastiskt salt som jag än så länge använder aningen sparsamt av ren rädsla för att det ska bli fel, men det har absolut den vackraste färgen av alla: rosa såklart!
Jag tänker mig det här saltet med en rökig barbecue-glaze på spareribs, och sen upp på grillen! Till det ett rött, kraftigt vin, coleslaw och massor med ljus i olika former på bordet!
Göte: jag ska absolut prov-köpa fiskgratängen du tipsade om, jag behöver dessutom äta mer fisk. Tack!
Om Amanda är lugn och samarbetsvillig idag funderar jag på att baka något smarrigt till Niclas till ikväll, vi är inte på topp någon av oss just nu och mannens hjärta går ju genom magen...
Eftersom jag fått äpplen av mormor funderar jag på att göra en dajm och äppelpaj, denna från matklubben.se
Annars har jag velat prova Baileys choklate chip cookies som verkar supergoda! Också de från matklubben.se
Jakten på den perfekta lunchen
Nu när jag snart ska börja jobba så kommer ju även funderingarna på det här med lunch. För om jag ska jobba arslet av mig i december (det är ju en butik liksom) så vill man ju ha något att se fram emot på dagarna. Den perfekta lunchen skall vara:
-Billig
-Snabbuppvärmd (alternativt att den går att äta kall)
- Kort förberedlesetid
- God
- Ge bra mättnadskänsla
- Vara kalorisnål
Små krav va? Idag provade jag att laga en sallad med couscous, majs och salladskyckling. Till den hade jag en färdigköpt tzatsiki. Den fyllde nog de flesta av kriterierna ovan. Fast man kan ju inte äta det varje dag. Dessutom kan man ju inte gå och stinka vitlök på jobbet hela tiden.
Det kommer nog bli lite av en chock att börja jobba. De har förberett mig på att det är mycket jobb i december, och det vet jag ju! Men jag tycker det ska bli jättekul! Vi får se om jag börjar i Täby direkt eller om jag ska gå på upplärning i stan först. Från början var det sagt att jag skulle börja i PUB varuhuset men nu kommer jag in så sent att det är möjligt att jag får upplärning sen, eller under tiden... eller jag vet inte.
Imorgon jobbar Niclas 12-timmarsdag igen. Jag försöker att se fram emot helgen, fast jag är inte så glad åt livet just nu. Jag känner mig alltid ensam.
-Billig
-Snabbuppvärmd (alternativt att den går att äta kall)
- Kort förberedlesetid
- God
- Ge bra mättnadskänsla
- Vara kalorisnål
Små krav va? Idag provade jag att laga en sallad med couscous, majs och salladskyckling. Till den hade jag en färdigköpt tzatsiki. Den fyllde nog de flesta av kriterierna ovan. Fast man kan ju inte äta det varje dag. Dessutom kan man ju inte gå och stinka vitlök på jobbet hela tiden.
Det kommer nog bli lite av en chock att börja jobba. De har förberett mig på att det är mycket jobb i december, och det vet jag ju! Men jag tycker det ska bli jättekul! Vi får se om jag börjar i Täby direkt eller om jag ska gå på upplärning i stan först. Från början var det sagt att jag skulle börja i PUB varuhuset men nu kommer jag in så sent att det är möjligt att jag får upplärning sen, eller under tiden... eller jag vet inte.
Imorgon jobbar Niclas 12-timmarsdag igen. Jag försöker att se fram emot helgen, fast jag är inte så glad åt livet just nu. Jag känner mig alltid ensam.
Amanda 7 månader!
Idag fyller Amanda 7 månader. Hon fick sin present av oss redan förra veckan: en gåvagn. Inte för att hon kan gå med den än, men hon tycker det är väldans roligt att stå med den som stöd:
Visst ser hon stolt ut?
Jag är lite orolig för henne just nu, hon har de senaste dagarna fått tillbaka febern och har väldigt lätt för att kräkas upp precis allt hon har ätit. Igår blev hon dessutom blå om läpparna så jag ringde sjukvårdsupplysningen som först frågade om jag hade gett henne blåbär att äta (hur idiotisk får man bli?!) för att sedan be mig ringa akuten. De tyckte jag inte behövde komma in, men oron finns ju kvar... Annars är hon en glad skit som blir rörligare och rörligare. Nu drar hon sig fram på golvet. Krypa verkar inte vara något för henne...
Idag hade jag och Amanda myslunch, jag åt tomatsoppa med vitöksbröd, Amanda fick rotfrukter och nötkött
Här är min lunch med Elle interiör som jag fått av mamma... fast det ser bättre ut än vad det är för jag hann inte läsa någon. Anledningen? Den här sötisen:
Nu kom vi precis hem från en promenad. Vi gick vår vanliga runda runt drevviken, och för en gångs skull hade jag med mig kameran. Så här vacker är hösten i Skogås:
Och...
Visst ser hon stolt ut?Jag är lite orolig för henne just nu, hon har de senaste dagarna fått tillbaka febern och har väldigt lätt för att kräkas upp precis allt hon har ätit. Igår blev hon dessutom blå om läpparna så jag ringde sjukvårdsupplysningen som först frågade om jag hade gett henne blåbär att äta (hur idiotisk får man bli?!) för att sedan be mig ringa akuten. De tyckte jag inte behövde komma in, men oron finns ju kvar... Annars är hon en glad skit som blir rörligare och rörligare. Nu drar hon sig fram på golvet. Krypa verkar inte vara något för henne...
Idag hade jag och Amanda myslunch, jag åt tomatsoppa med vitöksbröd, Amanda fick rotfrukter och nötkött
Här är min lunch med Elle interiör som jag fått av mamma... fast det ser bättre ut än vad det är för jag hann inte läsa någon. Anledningen? Den här sötisen:Nu kom vi precis hem från en promenad. Vi gick vår vanliga runda runt drevviken, och för en gångs skull hade jag med mig kameran. Så här vacker är hösten i Skogås:
Och...
I shoppingtagen igen!
Eller... jag har ju inga pengar, så det blir fönstershopping som gäller. Nu har jag snöat in på lantlig heminredning och har hittat de här underbara sakerna som jag är övertygad om skulle förgylla mitt liv och göra mig till en lyckligare människa. Se nedan. Inspirationen har jag hämtat från min nya mysblogg: http://ljuvligthemma.blogspot.com/ som lämpligt nog länkar till massa bra inredningsbutiker på nätet.
Det här fina badlakanet med lite skärgårdskänsla blir mitt för *host* 335:-
Om jag var en liten fågel skulle jag vilja bo i det här supermysiga torpet. Praktiskt med en pinne så det är bara att köra ner den i gräsmattan. Ja, om man har en förstås. 559:- så får talgoxen ett lyxhem med trädgård.
Jag vill ge bort pepparkakor till mina vänner i år även om jag inser att det är en utopi med nya jobbet. Hur som helst kan man nu glömma grisen, gumman och julgranen för de här små fötterna är ju supersöta. Från Amanda till släkten! 12:- kostar den och det tycker jag är ett kap!
Den här skålen heter Lavendel i färgen och är gjord i Italien som många andra produkter jag hittar (bl.a. de där bedårande skålarna jag är såld på som jag visade i ett tidigare inlägg). 245:- kostar den lite mörkare skålen högst upp.
Här är en annan skål som jag tycker är superfin. Älskar turkos! 370:- kostar den. Smakar det så kostar det...
Annars så drömmer jag om att göra fina presenter med vackert snöre. Fast vi har ju ingenstans att förvara sånt så det lär nog vänta innan ni får såna här paket:
Nu måste jag sova!
Det här fina badlakanet med lite skärgårdskänsla blir mitt för *host* 335:-Om jag var en liten fågel skulle jag vilja bo i det här supermysiga torpet. Praktiskt med en pinne så det är bara att köra ner den i gräsmattan. Ja, om man har en förstås. 559:- så får talgoxen ett lyxhem med trädgård. Jag vill ge bort pepparkakor till mina vänner i år även om jag inser att det är en utopi med nya jobbet. Hur som helst kan man nu glömma grisen, gumman och julgranen för de här små fötterna är ju supersöta. Från Amanda till släkten! 12:- kostar den och det tycker jag är ett kap! Den här skålen heter Lavendel i färgen och är gjord i Italien som många andra produkter jag hittar (bl.a. de där bedårande skålarna jag är såld på som jag visade i ett tidigare inlägg). 245:- kostar den lite mörkare skålen högst upp. Här är en annan skål som jag tycker är superfin. Älskar turkos! 370:- kostar den. Smakar det så kostar det... Annars så drömmer jag om att göra fina presenter med vackert snöre. Fast vi har ju ingenstans att förvara sånt så det lär nog vänta innan ni får såna här paket:
Nu måste jag sova!
I mitt huvud:
- Forskare tror att neandertalare behövde ca. 5-6000 kcal per dygn för att överleva, detta enligt senaste National Geographic. Detta för ju genast tankarna till hur många fler kakor, pizzor, wienerbröd och choklad de här människorna kunnat smälla i sig om de levt idag. Inte för att de hade blivit några skinny supermodels med den fysiken, men ändå.
- Om man går in på MediaMarkt i Barkarby och det är så tjockt med folk att man inte kommer fram i gångarna, för att en halvtimme senare sätta sin fot på giganten där det är...tomt. Inget jippo, inga kunder, inget go... Bara massa säljare som står och ser trötta ut och undrar när de får gå hem, då kanske man får lov att känna att det var skönt att man sa upp sig? Jag tackar elgiganten för de första 5 åren, SHIT vad roligt det var, ett paradis för en tävlingsmänniska! Men det kändes som att ta sig ur ett dåligt förhållande till slut. Och helt ärligt så är sju år det längsta jag varit ihop med någon.
- Niclas fick välja duschcreme när vi handlade sist. Han köpte en som hette "happyful" och log mot mig. Och minsann, om jag inte kände mig lite mer Happy när jag löddrade in mig i duschen efter cykelturen. Det var förstås tanken på att han vill att jag ska vara glad som gjorde mig mest glad.
- Jag cyklade idag. Kanske inte helt genomtänkt med tanke på min hosta, men skönt var det att vara tillbaka i sitt gamla spår!
- Idag har vi ätit onyttigt, men jag glädjer mig åt att jag valde det smala alternativet rakt igenom: maxburgare med minimorötter till lunch, potatisgratäng med bea och nötkött till middag. Middagen var faktiskt som ett kärleksförhållande: krämig potatisgratäng med lagom mycket sälta och kryddighet, en biff, perfekt rosa och marinerad sedan morgonen... Till det serverades bea-sås som jag inte tog av eftersom potatisgratängen var så krämig och jag åt massor med broccoli och sommargrönsaker till. Yum!
- Idag har jag tittat på bröllopsform. Jag brukar passa på när Niclas är borta eftersom det inte är riktigt hans typ av program (dessutom så vet jag att jag bara känner mig löjlig om jag ska sitta och snörvla och snyfta när han är med). Idag var det inte sådär behjärtansvärt gråtmilt, men en hel del tips om hur man ska berika sitt liv tillsammans. Jag tror det är NU det börjar. Det här att man måste arbeta på sitt förhållande för att optimera det, det blir ännu viktigare när man får barn.
- Varför hostar man? Idiotiskt som inte kan vara bra utom om man satt något i halsen. Så här blir det alltid när jag "jobbar" fastän jag är sjuk. Får väl ha den i flera veckor som vanligt.
- Fest i helgen. Amanda hänger med (deras son ska också vara med). Jag tycker det fungerar bra att lämna bort henne, men kvällarna känns så taskiga att "ge bort" med tanke på vilket orolig sovperiod hon är i nu. Kanske kan Niclas åka hem lite tidigare och jag stannar kvar för en gångs skull?
- Jag borde kanske bo på landet. Jag springer alltid omkring halvnaken här på kvällar och mornar utan en tanke på att nästa balkong är en armslängd bort. Niclas också, en gång stod han och spelade Wii i kalsonger när grannarna hade en liten gathering på balkongen. Vilken syn det måste vara. Nyss stod jag i BH och trosor i köket. Tåget hade inte kommit på perrongen. Tur att jag är så jäkla snygg att jag kan visa upp min mamma-kropp! Dessutom är det bättre att folk jag vet vilka de är smygtittar på mig än en ful gubbe.
Rättelse: Anledningen till att Linda o Göte tog med sig mat andra gången de var här var inte att maten var så äcklig första gången utan för att vi precis blivit föräldrar och de ville underlätta för oss. PUSS på er!
Vänner och alla andra människor
Hallå, ja det är jag igen. När jag är borta fyra dagar kanske man måste överkompensera det med två inlägg på en kväll?
Jag läste precis en krönika om det här med vänner och känner att jag måste dela med mig lite grann. Tvärtemot vad många människor tror (med tanke på hur ofta jag kritiserar andra) så tror jag gott om de flesta människor. Jag tror såklart också att en del människor är egoistiska, dryga, korkade (jämfört med mig då), barnsliga och rentav elaka av olika anledningar, men jag tror på att de allra allra flesta har en eller flera egenskaper eller livserfarenheter som man kan lära sig något av och där man själv suger fatalt av alla skälen ovanför. Det betyder i klartext: Man bör behandla alla människor med respekt, för de har alldeles säkert något att lära dig som berikar ditt liv. Punkt. Eller inte punkt förresten, jag omformulerar: Hur idiotiska människor än verkar bör man behandla dem med respekt, för de har alldeles säkert något att lära dig som berikar ditt liv. Dubbelpunkt.
Nu till saken: jag älskar att omge mig med människor på lagom allvarliga premisser. Men jag ORKAR inte skaffa mig fler vänner. Det kanske låter egoistiskt, och det är det förmodligen, tänk på de stackarna som inte har en endaste vän. Eller alla trevliga "bästisar" jag kommer missa. Jag är ledsen.
Jag har några få vänner som jag hör av mig till alldeles för sällan, skulle jag ha massor med fler så skulle alla måsten bara komma över mig. Det är inte det att jag tycker att alla bekanta är tråkiga eller inte värda att umgås med, det är bara att jag lever i ett osande moln av dåligt samvete. Är det någon som vet hur många middagar vi är "skyldiga" andra människor? Ni vill inte veta, och vill ni det ändå så fråga Linda och Göte. Den enda middagen de har ätit här så var det:
1. Mat som Linda normalt inte äter, tror det var vitök i.
2. Andra gången de kom på middag tog det med sig maten själva.
Vilken gästfrihet va? Det här är bara ett axplock över alla vänner vi försakat. Som Sandra och Petter, DÄR snackar vi middagar. Ett tag åt vi grillat hemma hos dem så ofta att vi knappt behövde veckohandla. Knappt.
Snart blir vi väl portade från alla middagsbjudningar och folk tycker att vi är de snålaste jävlarna som finns.
Vilka har jag då "valt bort"?
Tjejen på mammagruppen som verkade förvånansvärt normal OCH var i samma ålder som mig. Hon som gav mig sitt telefonnummer och sa: hör av dig om du vill ut och gå någon dag. Vi skulle säkert ha jättekul, men ska jag ha dåligt samvete över henne också?
Tjejen på babysimmet som började prata lite med mig. Jag kunde känna hur gärna hon ville att jag skulle säga något i stil med: "Vi kan väl...." följt av någon mamma-klyshig förslag på aktivitet alla caffelatte eller skogspromenad. Men kom igen...
Ja, ni fattar.
Genom åren har jag även valt bort vissa klasskompisar. Tyvärr, du Anna vet ju vilka. Tycker jag att de här människorna är tråkiga? Nej. Tycker jag att de inte har något att tillföra mig? Nej. Men jag KAN liksom inte hålla kontakten med fler än ca. 10 personer åt gången. Och till och med då så fallerar jag. Nä, jag är ledsen, men nu förtiden håller jag bara kontakt med folk som är villiga att ena veckan träffa mig två gånger på raken, för att nästa gång inte ses på flera månader. Det blir bäst så. För mitt samvete.
Jag skyller allt på mitt stjärntecken helt enkelt. Så här står det om Skytten, det är ju inte underligt att jag är rädd för att binda mig med nya vänner:
Jag läste precis en krönika om det här med vänner och känner att jag måste dela med mig lite grann. Tvärtemot vad många människor tror (med tanke på hur ofta jag kritiserar andra) så tror jag gott om de flesta människor. Jag tror såklart också att en del människor är egoistiska, dryga, korkade (jämfört med mig då), barnsliga och rentav elaka av olika anledningar, men jag tror på att de allra allra flesta har en eller flera egenskaper eller livserfarenheter som man kan lära sig något av och där man själv suger fatalt av alla skälen ovanför. Det betyder i klartext: Man bör behandla alla människor med respekt, för de har alldeles säkert något att lära dig som berikar ditt liv. Punkt. Eller inte punkt förresten, jag omformulerar: Hur idiotiska människor än verkar bör man behandla dem med respekt, för de har alldeles säkert något att lära dig som berikar ditt liv. Dubbelpunkt.
Nu till saken: jag älskar att omge mig med människor på lagom allvarliga premisser. Men jag ORKAR inte skaffa mig fler vänner. Det kanske låter egoistiskt, och det är det förmodligen, tänk på de stackarna som inte har en endaste vän. Eller alla trevliga "bästisar" jag kommer missa. Jag är ledsen.
Jag har några få vänner som jag hör av mig till alldeles för sällan, skulle jag ha massor med fler så skulle alla måsten bara komma över mig. Det är inte det att jag tycker att alla bekanta är tråkiga eller inte värda att umgås med, det är bara att jag lever i ett osande moln av dåligt samvete. Är det någon som vet hur många middagar vi är "skyldiga" andra människor? Ni vill inte veta, och vill ni det ändå så fråga Linda och Göte. Den enda middagen de har ätit här så var det:
1. Mat som Linda normalt inte äter, tror det var vitök i.
2. Andra gången de kom på middag tog det med sig maten själva.
Vilken gästfrihet va? Det här är bara ett axplock över alla vänner vi försakat. Som Sandra och Petter, DÄR snackar vi middagar. Ett tag åt vi grillat hemma hos dem så ofta att vi knappt behövde veckohandla. Knappt.
Snart blir vi väl portade från alla middagsbjudningar och folk tycker att vi är de snålaste jävlarna som finns.
Vilka har jag då "valt bort"?
Tjejen på mammagruppen som verkade förvånansvärt normal OCH var i samma ålder som mig. Hon som gav mig sitt telefonnummer och sa: hör av dig om du vill ut och gå någon dag. Vi skulle säkert ha jättekul, men ska jag ha dåligt samvete över henne också?
Tjejen på babysimmet som började prata lite med mig. Jag kunde känna hur gärna hon ville att jag skulle säga något i stil med: "Vi kan väl...." följt av någon mamma-klyshig förslag på aktivitet alla caffelatte eller skogspromenad. Men kom igen...
Ja, ni fattar.
Genom åren har jag även valt bort vissa klasskompisar. Tyvärr, du Anna vet ju vilka. Tycker jag att de här människorna är tråkiga? Nej. Tycker jag att de inte har något att tillföra mig? Nej. Men jag KAN liksom inte hålla kontakten med fler än ca. 10 personer åt gången. Och till och med då så fallerar jag. Nä, jag är ledsen, men nu förtiden håller jag bara kontakt med folk som är villiga att ena veckan träffa mig två gånger på raken, för att nästa gång inte ses på flera månader. Det blir bäst så. För mitt samvete.
Jag skyller allt på mitt stjärntecken helt enkelt. Så här står det om Skytten, det är ju inte underligt att jag är rädd för att binda mig med nya vänner:
Så ser du på kärlek och vänskap
I kärleksrelationer gör din öppenhet, ärlighet och vänlighet att du lätt får kontakt. Du är generös med dina känslor, men vill samtidigt akta dig för att binda dig för fort. Blir kraven för höga bryter du direkt, eftersom du ständigt lyder din inneboende frihetssträvan.
Ätångest
Ja, jag vet inte vad som flygit i mig. Jag är tillbaka i mitt gamla destruktiva jag. Idag har jag ätit både en bit pizza, smörgåstårta, amerikanska pannkakor... SNACKA om dåligt samvete, dessutom har jag gjort det av fel anledning, dvs, jag har TRÖSTÄTIT. För vad? Vet inte, förkylningen som vägrar ge med sig, Niclas som jobbar som ett as, Mormor som är skitskruttig... det går väl alltid att hitta på något att tröstäta för?
Hur som helst så försökte jag intala mig själv att så länge det här destruktiva beteendet inte blir en trend så är det ingen fara på taket (det här var innan jag tog min tredje bit smörgåstårta). Pannkakorna var super dock, har alltid velat testa dem, och de blev sådär härligt fluffiga som jag inbillat mig att de är in the US...
Nåja, för att bota min ångest lite så gick jag ut på promenad med Amanda igen, det har ju varit torrt på all träning iom att vi varit så sjuka. Hon skrek halva vägen av någon anledning (hon vill helst sitta på mina axlar, men det fungerar ju inte när jag ska dra barnvagnen samtidigt). Så jag gick en promenad a 50 min och brände... kanske 200 kcal? Så då kan jag ju dra av dem från de 4000 kcal jag måste fått i mig idag. VEM FÖRSÖKER JAG LURA??? Inte kan man tro att jag läst både matte A, B, C, D på gymnasiet, för den ekvationen går inte ihop...
Åh, jag vill verkligen inte bli tjock igen... ska prata med min viktcoach Niclas idag hur vi ska lösa det här...
Nåja, hur som helst var min mormor på besök idag. Amanda visade sig på sitt bästa humör och la huvudet på sned heeeeela tiden samtidigt som hon strålar som en sol. Lovar att ungen fattar att hon är skitsöt när hon gör sådär. Hon är skruttig min mormor och är lite sämre varje gång jag ser henne. Det är tufft även om man märkte att hon gillade att träffa Amanda och sken upp pga det. Jag är kanske lite lik pappa där, att jag drar mig undan när det blir jobbigt med anhöriga. Jag träffar inte min mormor så ofta, men jag har så otroligt mycket minnen från min barndom att jag inte vet vad jag gör när hon inte finns mer. Jag har inte så många släktingar från början, och nu tunnas det ut mer och mer. Ibland önskar jag att jag hade ett syskon som jag växt upp med, jag ser hur tufft det är för mamma med mormor, och jag hade velat haft någon att dela minnen från min barndom med. Å andra sidan har jag fått så mycket TID av mina föräldrar att det är skamligt. Jag är verkligen skyldiga dem mitt stora tack för uppväxten jag fått.
Fy vilket glatt inlägg det blev idag, känner ni inte hur den positiva energin omger er när ni läst allt om mitt fantastiska liv? Tänkte väl det.
Idag drömmer jag om: bättre ekonomi! Och det är inte så långt borta, kommer man känna sig rik när man är van att klara sig på det här?
Idag har jag: läst tidningen Mama och insett att Alexandra Pascalidou är min mamma-motsvarighet. Sjukt att vi är som bästisar utan att ens ha träffats!
Igår tränade jag: på att lyfta gaffeln till munnen med mer mat...
Idag är jag glad över: Niclas är ledig imorgon
Idag är jag ledsen över: kan man få en exocist som driver ut satan ur min kropp, han har gett mig den här hemska förkylningen.
Hur som helst så försökte jag intala mig själv att så länge det här destruktiva beteendet inte blir en trend så är det ingen fara på taket (det här var innan jag tog min tredje bit smörgåstårta). Pannkakorna var super dock, har alltid velat testa dem, och de blev sådär härligt fluffiga som jag inbillat mig att de är in the US...
Nåja, för att bota min ångest lite så gick jag ut på promenad med Amanda igen, det har ju varit torrt på all träning iom att vi varit så sjuka. Hon skrek halva vägen av någon anledning (hon vill helst sitta på mina axlar, men det fungerar ju inte när jag ska dra barnvagnen samtidigt). Så jag gick en promenad a 50 min och brände... kanske 200 kcal? Så då kan jag ju dra av dem från de 4000 kcal jag måste fått i mig idag. VEM FÖRSÖKER JAG LURA??? Inte kan man tro att jag läst både matte A, B, C, D på gymnasiet, för den ekvationen går inte ihop...
Åh, jag vill verkligen inte bli tjock igen... ska prata med min viktcoach Niclas idag hur vi ska lösa det här...
Nåja, hur som helst var min mormor på besök idag. Amanda visade sig på sitt bästa humör och la huvudet på sned heeeeela tiden samtidigt som hon strålar som en sol. Lovar att ungen fattar att hon är skitsöt när hon gör sådär. Hon är skruttig min mormor och är lite sämre varje gång jag ser henne. Det är tufft även om man märkte att hon gillade att träffa Amanda och sken upp pga det. Jag är kanske lite lik pappa där, att jag drar mig undan när det blir jobbigt med anhöriga. Jag träffar inte min mormor så ofta, men jag har så otroligt mycket minnen från min barndom att jag inte vet vad jag gör när hon inte finns mer. Jag har inte så många släktingar från början, och nu tunnas det ut mer och mer. Ibland önskar jag att jag hade ett syskon som jag växt upp med, jag ser hur tufft det är för mamma med mormor, och jag hade velat haft någon att dela minnen från min barndom med. Å andra sidan har jag fått så mycket TID av mina föräldrar att det är skamligt. Jag är verkligen skyldiga dem mitt stora tack för uppväxten jag fått.
Fy vilket glatt inlägg det blev idag, känner ni inte hur den positiva energin omger er när ni läst allt om mitt fantastiska liv? Tänkte väl det.
Idag drömmer jag om: bättre ekonomi! Och det är inte så långt borta, kommer man känna sig rik när man är van att klara sig på det här?
Idag har jag: läst tidningen Mama och insett att Alexandra Pascalidou är min mamma-motsvarighet. Sjukt att vi är som bästisar utan att ens ha träffats!
Igår tränade jag: på att lyfta gaffeln till munnen med mer mat...
Idag är jag glad över: Niclas är ledig imorgon
Idag är jag ledsen över: kan man få en exocist som driver ut satan ur min kropp, han har gett mig den här hemska förkylningen.
Saker jag funderar på...
- På expressens kolumn med namnet "jobb och karriär" så handlar 80% av artiklarna om hur man får arbete. Resten går under parollen "Är din chef en psykopat?" Är det bara arbetslösa stackare som har tid att läsa expressen?
- På ovan nämnda sajt kan man läsa smarta kommentarer från expressens läsare (i samband med att chefer frågar om man tänkt skaffa barn på anställningsintervjuer) : "företag vill inte att man ska ha barn, det är därför det finns så mycket abortkliniker i Sverige". Visst ska man inte diskriminera för barn, men att det finns abortkliniker för att företagen inte vill att man ska ha barn? Liiiiite långsökt kanske? Dessutom trodde jag man gjorde aborter inom landstinget?
- På sajten alltombarn så kan man utföra testet: "lider du av barnfobi?" Kanske har jag fel, men vad är man för sjuk jävel om man lider av barnfobi (finns det ens som begrepp?) OCH ÄNDÅ går in på en sajt som BARA handlar om barn!?
- Om man drömmer om saker som har orden "fast" i sig efter att man fått barn, är det illa då? Fast rumpa, fast jobb, fasta bröst... FAST det gör ju inte så mycket när allt kommer omkring...
- Mitt årshoroskop såg ut såhär för 2008:
- På ovan nämnda sajt kan man läsa smarta kommentarer från expressens läsare (i samband med att chefer frågar om man tänkt skaffa barn på anställningsintervjuer) : "företag vill inte att man ska ha barn, det är därför det finns så mycket abortkliniker i Sverige". Visst ska man inte diskriminera för barn, men att det finns abortkliniker för att företagen inte vill att man ska ha barn? Liiiiite långsökt kanske? Dessutom trodde jag man gjorde aborter inom landstinget?
- På sajten alltombarn så kan man utföra testet: "lider du av barnfobi?" Kanske har jag fel, men vad är man för sjuk jävel om man lider av barnfobi (finns det ens som begrepp?) OCH ÄNDÅ går in på en sajt som BARA handlar om barn!?
- Om man drömmer om saker som har orden "fast" i sig efter att man fått barn, är det illa då? Fast rumpa, fast jobb, fasta bröst... FAST det gör ju inte så mycket när allt kommer omkring...
- Mitt årshoroskop såg ut såhär för 2008:
Årets tema: Viljestyrka
I år plockar du fram dina gamla drömmar och ger dem en ärlig chans, beslutsam att äntligen nå dina mål. Det gäller särskilt i kärlek, men även jobb och ekonomi mår bra av en extra dos effektivitet och vilja!
Kärlek: Rosa chanser duggar tätt under hela året men du satsar kanske mest under våren eller hösten. Någon ur ditt förflutna kan få det att säga klick!
Pengar: Du tjänar på att vara envis och tro på dig själv, en udda affär eller investering kan ge fina slantar i börsen.
Se upp för: Att aldrig bli nöjd.
Jag vet inte om jag upplevt de där "rosa chanserna" direkt... Har man en liten skrikmaskin får man vara glad om det som annars är romantik-rosa skiftar i någon sort blekvit.aprikos färg. För att tala bildligt.
BR leksaker? En udda affär? Kanske... Året är ju inte slut än. Dessutom är det taskigt att skriva att jag ska se upp för att aldrig vara nöjd. Det är ju ett stående livsproblem för mig. Fast jag har iallafall valt världens mest nöjda kille som motvikt.
- Aftonbladet.se listar kaffebryggare. Som vanligt utan innehåll och med fel information. Jag blir sååååå ledsen! Likadant med testfakta som testat disktabletter. Man har jämfört 3i1 tabletter med vanliga. Utan att använda en maskin med det programmet. Mitt vitvaruhjärta gråter blod när jag läser sånt.
- Aftonbladet skriver också vad villor kostat: "vad gav grannen för sitt hus?" Jo, skitbra, när man ser vad snittet i HELA haninge är! Ja, för det är ju ingen skillnad på ett radhus i jordbro eller en villa på Dalarö i pris? MORR.
Det var nog allt för mig, jag funderar på massor, men jag hinner inte skriva ner allt.
En dag i katastrofens tecken...
Ja, kanske inte helt, inte än iallafall, men ni känner ju mig. Niclas åkte iväg tidigt imorse på LGK (ledningsgruppskonferens). Sandhamn blev det så vackert. Jag var liksom tidigare dagar supersjuk när jag vaknade. Men han åkte ändå. Jag vet inte riktigt vad jag trodde att han skulle göra. Jag vet inte vad jag skulle gjort heller, men det kändes helruttet när han åkte.
Jag vet att jag lever ett fantastiskt liv, jag har en underbar liten dotter, en fantastisk sambo och en fin lägenhet. Pengar på banken, en bil...
Eller varför inte skriva ner hela sången istället från Petter:
Här finns ingenting att klaga på, likadant hela tiden hela dagen lång
Jag har ett, bra liv med en trygg inkomst, fin fru och familj, betalar riktig moms
Inget extra ordinärt eller överflöd, inte heller dekadent eller övergöd
Så, här finns ingenting att klaga på, med min hjärna på spel och den gnager på
Okej,jag vet vad jag vill men jag vill mycket mer,
vill inte sluta på tabletter för att hålla trycket ner,
ska jag släppa mina händer och allt jag byggde mer,
får en stroke när jag är 40 hur snyggt är det,
jag jobbar med det där, det är mitt handikapp,
vi får se hur långt det bär för jag hinner knappt,
det går galet snabbt på min klagosång,
för här finns ingenting att klaga på, så
Är det så här det känns att va lycklig?
Det är inga problem
Är det så här det känns att va lycklig?
Det är inga problem, det är inga problem
Jag vill bara ha lite kul ibland också. Hur ska jag kunna sakna Amanda när jag aldrig är ifrån henne? Och inte bara hänga med Niclas, även om han är min allra bästa vän, utan träffa andra och inte bara prata familjeprat. Men det känns som att alla är så uppe i sitt hela tiden. Kanske är det därför man vill strypa någon långsamt när man får kommentarer som:
"Usch, vi låg i jaccussin i TVÅ timmar, jag är alldeles skrynklig"
"Det tog säkert TRE minuter att gå till poolen utomhus. I badrockar, det var jättekallt"
Nä, det ska bli kul att börja jobba så jag får sakna Amanda lite också. Fast det kommer nog bli tufft i början.
Såhär ser lilla sjuklingen ut när hon sover:
Jag vet att jag lever ett fantastiskt liv, jag har en underbar liten dotter, en fantastisk sambo och en fin lägenhet. Pengar på banken, en bil...
Eller varför inte skriva ner hela sången istället från Petter:
Här finns ingenting att klaga på, likadant hela tiden hela dagen lång
Jag har ett, bra liv med en trygg inkomst, fin fru och familj, betalar riktig moms
Inget extra ordinärt eller överflöd, inte heller dekadent eller övergöd
Så, här finns ingenting att klaga på, med min hjärna på spel och den gnager på
Okej,jag vet vad jag vill men jag vill mycket mer,
vill inte sluta på tabletter för att hålla trycket ner,
ska jag släppa mina händer och allt jag byggde mer,
får en stroke när jag är 40 hur snyggt är det,
jag jobbar med det där, det är mitt handikapp,
vi får se hur långt det bär för jag hinner knappt,
det går galet snabbt på min klagosång,
för här finns ingenting att klaga på, så
Är det så här det känns att va lycklig?
Det är inga problem
Är det så här det känns att va lycklig?
Det är inga problem, det är inga problem
Jag vill bara ha lite kul ibland också. Hur ska jag kunna sakna Amanda när jag aldrig är ifrån henne? Och inte bara hänga med Niclas, även om han är min allra bästa vän, utan träffa andra och inte bara prata familjeprat. Men det känns som att alla är så uppe i sitt hela tiden. Kanske är det därför man vill strypa någon långsamt när man får kommentarer som:
"Usch, vi låg i jaccussin i TVÅ timmar, jag är alldeles skrynklig"
"Det tog säkert TRE minuter att gå till poolen utomhus. I badrockar, det var jättekallt"
Nä, det ska bli kul att börja jobba så jag får sakna Amanda lite också. Fast det kommer nog bli tufft i början.
Såhär ser lilla sjuklingen ut när hon sover:
Många inlägg idag!
Men jag har så mycket att skriva så det räcker inte att vänta till imorgon. Jag kände att jag var tvungen att häva ur mig något jag gått och tänkt på en längre tid.
Jag har arbetat sen jag var 13. Ja, inte heltid då, men from att jag fyllde 14 började jag regelbundet betala skatt. Mitt första jobb var som garderobiär i globen. Skithippt. Och väldigt läskigt ibland för en 13-årig tjej. Mamma och pappa skjutsade mig dit och hem varje gång jag jobbade. De hade gått med vinst om de betalade mig de 50:-/timme jag tjänade istället för kostnaden för ben. Min chef där var mamma till ett av mammas fritidsbarn. Hon var snäll och satte mig i de bästa garderoberna, jag var snabb som vinden. Jag var ju tvungen, alla andra var ju 16-22 år. När jag var 14 var jag ansvarig för att samla in hela dagskassan för alla garderoberna och jobbade i VIPen.
När jag var 15 jobbade jag sommaren på ett ålderdomshem. Jag gjorde allt den övriga personalen gjorde och fick en jättestor blomma när jag slutade. Jag slet som ett djur med att byta blöjor, städa deras rum, mata de som inte kunde, torka toaletter. Jag tyckte det var skit då, men efteråt är det få jobb jag har så mycket minnen från som det. Någon chef såg jag aldrig.
Hösten efter det så började jag jobba på kartbutiken. Jag trivdes verkligen på helgerna och jobbade alltid med folk som var äldre än mig. Jag bestämde mig för att aldrig stå och dega som andra gjorde när det inte var några kunder. På somrarna så sken deras lager. Chefen där var inte så bra på att ge beröm. Eller att säga något överhuvudtaget, men enligt de andra var det just de uteblivna utskällningarna som gjorde att han gillade mig. Vad vet jag. Han var alltid snäll mot mig iallafall och han satsade verkligen på personalen.
Exakt likadant var det med Larsa, min första chef på giganten. Shit vad han gormade, aldrig beröm. Och shit vad arg jag var på honom ibland. Men jag kände möjligheterna, enligt honom kunde man komma vart man ville med hårt arbete. Larsa kunde skälla på en för att man "bara" jobbade en 45h vecka, men jag visste att när jag jobbade 40 h, då jobbade han 50 h. Jag beundrade honom för det, och även om han hade ett hemskt sätt, så begärde han aldrig något mer av mig än vad han själv var beredd att göra. Hur kan man tycka illa om en sådan chef?
Magnus kanske jag inte ska nämna. Jag blev ju ihop med honom efter ett år som chef. Men han var nog bättre som chef än som säljledare iallafall. Som chef så uppskattar jag att han såg mig och gav mig chansen att bli säljledare (det var långt innan vi blev ihop). Vad såg han för säljledarmaterial i mig egentligen? Jag var 18 år.
Sen löpte det på. Jag kom invigde Skövde, vitt var klara först av alla avdelningar. Personalen älskade mig. Långt senare ringde de upp mig och frågade saker och sa att de saknade att ha mig där. Ändå var jag hård mot dem.
Sen kom VHC-programmet. Jag kom in. Som enda tjej och yngst. Slutövningen var som gjord för mig. Jag kunde ha fortsatt i två veckor till. Sen tog det stopp. John började som varuhuschef och då gick det... ehrm. Om Lars var hård och krävande men slet lika mycket som personalen så var John tvärtom: lismande, berömde struntsaker, gick hem klockan 1 efter att ha kommit till jobbet 10.30, satte möten med huvudkontoret och glömde berätta för ledningsgruppen, påstod att han sagt det. Beviljade semester och schemalade personerna... Ja allt. Jag sa vad jag tyckte. Han lyssnade inte. Jag gick till huvudkontoret. De skulle komma ut. Det hände inte. Situationen blev ohållbar med personalen, man valde att befodra honom. Det gör man tydligen med chefer som inte gör sitt jobb...
Efter det här har jag fått höra att jag har problem med aktoriteter. Detta var av en annan aktoritet. Så min fråga är: Om jag kommit överens med alla mina chefer sen jag var 13 år fram till John , HUR kan jag då ha problem med aktoriteter? Och varför har jag inte ens fått ett samtal från någon annan än de som jobbat med mig på golvet? Jag vet att jag inte är älskad av alla. Jag vet det, jag är krävande, uppriktig, negativ, bitchig, drömmande och tyvärr ganska egenkär...Men vad fan, jag har ju faktiskt positiva egenskaper. Egenskaper som mina andra chefer uppskattat genom åren. Jag går igenom allt det här nu när jag själv ska vara chef. Jag ska göra ALLT jag kan för att vara lagom krävande, uppskattande, pushande och närvarande chefen jag kan. Jag ska försöka ta allt det jag tyckte om med mina chefer genom åren och ge det till personalen på BR.
Jag har arbetat sen jag var 13. Ja, inte heltid då, men from att jag fyllde 14 började jag regelbundet betala skatt. Mitt första jobb var som garderobiär i globen. Skithippt. Och väldigt läskigt ibland för en 13-årig tjej. Mamma och pappa skjutsade mig dit och hem varje gång jag jobbade. De hade gått med vinst om de betalade mig de 50:-/timme jag tjänade istället för kostnaden för ben. Min chef där var mamma till ett av mammas fritidsbarn. Hon var snäll och satte mig i de bästa garderoberna, jag var snabb som vinden. Jag var ju tvungen, alla andra var ju 16-22 år. När jag var 14 var jag ansvarig för att samla in hela dagskassan för alla garderoberna och jobbade i VIPen.
När jag var 15 jobbade jag sommaren på ett ålderdomshem. Jag gjorde allt den övriga personalen gjorde och fick en jättestor blomma när jag slutade. Jag slet som ett djur med att byta blöjor, städa deras rum, mata de som inte kunde, torka toaletter. Jag tyckte det var skit då, men efteråt är det få jobb jag har så mycket minnen från som det. Någon chef såg jag aldrig.
Hösten efter det så började jag jobba på kartbutiken. Jag trivdes verkligen på helgerna och jobbade alltid med folk som var äldre än mig. Jag bestämde mig för att aldrig stå och dega som andra gjorde när det inte var några kunder. På somrarna så sken deras lager. Chefen där var inte så bra på att ge beröm. Eller att säga något överhuvudtaget, men enligt de andra var det just de uteblivna utskällningarna som gjorde att han gillade mig. Vad vet jag. Han var alltid snäll mot mig iallafall och han satsade verkligen på personalen.
Exakt likadant var det med Larsa, min första chef på giganten. Shit vad han gormade, aldrig beröm. Och shit vad arg jag var på honom ibland. Men jag kände möjligheterna, enligt honom kunde man komma vart man ville med hårt arbete. Larsa kunde skälla på en för att man "bara" jobbade en 45h vecka, men jag visste att när jag jobbade 40 h, då jobbade han 50 h. Jag beundrade honom för det, och även om han hade ett hemskt sätt, så begärde han aldrig något mer av mig än vad han själv var beredd att göra. Hur kan man tycka illa om en sådan chef?
Magnus kanske jag inte ska nämna. Jag blev ju ihop med honom efter ett år som chef. Men han var nog bättre som chef än som säljledare iallafall. Som chef så uppskattar jag att han såg mig och gav mig chansen att bli säljledare (det var långt innan vi blev ihop). Vad såg han för säljledarmaterial i mig egentligen? Jag var 18 år.
Sen löpte det på. Jag kom invigde Skövde, vitt var klara först av alla avdelningar. Personalen älskade mig. Långt senare ringde de upp mig och frågade saker och sa att de saknade att ha mig där. Ändå var jag hård mot dem.
Sen kom VHC-programmet. Jag kom in. Som enda tjej och yngst. Slutövningen var som gjord för mig. Jag kunde ha fortsatt i två veckor till. Sen tog det stopp. John började som varuhuschef och då gick det... ehrm. Om Lars var hård och krävande men slet lika mycket som personalen så var John tvärtom: lismande, berömde struntsaker, gick hem klockan 1 efter att ha kommit till jobbet 10.30, satte möten med huvudkontoret och glömde berätta för ledningsgruppen, påstod att han sagt det. Beviljade semester och schemalade personerna... Ja allt. Jag sa vad jag tyckte. Han lyssnade inte. Jag gick till huvudkontoret. De skulle komma ut. Det hände inte. Situationen blev ohållbar med personalen, man valde att befodra honom. Det gör man tydligen med chefer som inte gör sitt jobb...
Efter det här har jag fått höra att jag har problem med aktoriteter. Detta var av en annan aktoritet. Så min fråga är: Om jag kommit överens med alla mina chefer sen jag var 13 år fram till John , HUR kan jag då ha problem med aktoriteter? Och varför har jag inte ens fått ett samtal från någon annan än de som jobbat med mig på golvet? Jag vet att jag inte är älskad av alla. Jag vet det, jag är krävande, uppriktig, negativ, bitchig, drömmande och tyvärr ganska egenkär...Men vad fan, jag har ju faktiskt positiva egenskaper. Egenskaper som mina andra chefer uppskattat genom åren. Jag går igenom allt det här nu när jag själv ska vara chef. Jag ska göra ALLT jag kan för att vara lagom krävande, uppskattande, pushande och närvarande chefen jag kan. Jag ska försöka ta allt det jag tyckte om med mina chefer genom åren och ge det till personalen på BR.
Låt mig förtydliga...
Jag vill alltså inte ha barn nummer två som det för en del framstod i det tidigare inlägget, utan snarare del två i saker jag vill ha. Bara så att det inte är några oklarheter. Det räcker alldeles utmärkt med en liten öroninflammations-skrikande-älsklings-Amanda för tillfället.
Det är skönt med Amanda, för nu kan man låta henne sitta själv på golvet utan att vara alltför orolig att hon tippar. Just nu sitter hon med sin leksakslåda och plockar ut leksaker på golvet. Det brukar vara roligt i ca. 10 min, men 10 min egentid är bättre än ingen!
Här kommer bullreceptet som Angelique ville ha:
Margarin/smör 100g
Mjölk: 5 dl
Jäst: 50 g
Salt: 1/2 tsk.
Socker: 1-1 1/2 dl
Kardemumma: 1 tsk (det här brukar jag utesluta)
Vetemjöl: ca. 1,3 liter
Fyllning:
Margarin
Vanilinsocker
Socker
Pensling:
1 ägg
Pärlsocker
Smält matfettet. Tillsätt mjölken och värm till fingervärme (det brukar vara fingervarmt när man har i mjölken). Smula ner jästen i en bunke, tillsätt lite av degspadet och rör tills jästen är upplöst. Häll i resten av degspadet, salt, socker, kardemumma, och drygt 2/3 av mjölet. Arbeta degen blank och smidig (helst med maskin). Jag brukar sluta tillsätta mjöl när degen släpper från kanterna på bunken. Strö lite mjöl över degen och låt jäsa under bakduk till dubbel storlek. Under tiden den jäser brukar jag göra vaniljsmöret. Jag gör alltid på fri hand, men ca. 2,5 tsk till 200 g smör borde fungera. Jag använder mycket margarin... *host* Sätt på ugnen mot slutet av jästiden på 250 grader.
När degen jäst färdigt, knåda den ordentligt på mjölat bakbord. Jag brukar dela den i två delar och knåda dem en i taget.
Sen kavlar jag ut den till en stor platta, ca. 0,5 cm tjock. Sen smetar jag på vaniljcremen över hela ytan och strör socker på. Sen viker jag plattan på mitten. Skär ca. 2.5 cm breda remsor som är ca. 20 cm långa (det beror ju på hur stora bullar man vill ha förstås). Snurra sedan en remsa och gör sedan en ringla av den där man börjar i mitten. Lägg bullarna på en bakplåt med bakplåtspapper på. Låt jäsa ytterligare under bakduk. Vispa ägget och pensla på. Glöm inte pärlsocker. Grädda i ca 8 min i mitten av ugnen. Klart!
Idag drömmer jag om: våren! Ge mig vår nu! Jag är redan trött på rugget och mörkret. Inte ens något Thailand får jag!
Idag har jag: bjudit mamma på nudlar. Jag erbjöd faktiskt hamburgare också, men hon ville ha nudlar påstod hon. Vill väl inte vara till besvär.
Igår tränade jag: ingenting, jag var ju sjuk. Men att ta sig upp ur sängen kändes som ett maraton, så det kanske räknas?
Idag är jag glad över: Vet inte riktigt. Att folk tänker på oss när vi är sjuka kanske?
Idag är jag ledsen över: Förbannades jävla skit att Niclas ska iväg i helgen. Han har blivit lovad hela lediga dagar i kompensation. Tror någon att han har fått det?! NEJ, han fick börja klockan 13 en dag! FY FAN vad illa han blir behandlad.
Det är skönt med Amanda, för nu kan man låta henne sitta själv på golvet utan att vara alltför orolig att hon tippar. Just nu sitter hon med sin leksakslåda och plockar ut leksaker på golvet. Det brukar vara roligt i ca. 10 min, men 10 min egentid är bättre än ingen!
Här kommer bullreceptet som Angelique ville ha:
Margarin/smör 100g
Mjölk: 5 dl
Jäst: 50 g
Salt: 1/2 tsk.
Socker: 1-1 1/2 dl
Kardemumma: 1 tsk (det här brukar jag utesluta)
Vetemjöl: ca. 1,3 liter
Fyllning:
Margarin
Vanilinsocker
Socker
Pensling:
1 ägg
Pärlsocker
Smält matfettet. Tillsätt mjölken och värm till fingervärme (det brukar vara fingervarmt när man har i mjölken). Smula ner jästen i en bunke, tillsätt lite av degspadet och rör tills jästen är upplöst. Häll i resten av degspadet, salt, socker, kardemumma, och drygt 2/3 av mjölet. Arbeta degen blank och smidig (helst med maskin). Jag brukar sluta tillsätta mjöl när degen släpper från kanterna på bunken. Strö lite mjöl över degen och låt jäsa under bakduk till dubbel storlek. Under tiden den jäser brukar jag göra vaniljsmöret. Jag gör alltid på fri hand, men ca. 2,5 tsk till 200 g smör borde fungera. Jag använder mycket margarin... *host* Sätt på ugnen mot slutet av jästiden på 250 grader.
När degen jäst färdigt, knåda den ordentligt på mjölat bakbord. Jag brukar dela den i två delar och knåda dem en i taget.
Sen kavlar jag ut den till en stor platta, ca. 0,5 cm tjock. Sen smetar jag på vaniljcremen över hela ytan och strör socker på. Sen viker jag plattan på mitten. Skär ca. 2.5 cm breda remsor som är ca. 20 cm långa (det beror ju på hur stora bullar man vill ha förstås). Snurra sedan en remsa och gör sedan en ringla av den där man börjar i mitten. Lägg bullarna på en bakplåt med bakplåtspapper på. Låt jäsa ytterligare under bakduk. Vispa ägget och pensla på. Glöm inte pärlsocker. Grädda i ca 8 min i mitten av ugnen. Klart!
Idag drömmer jag om: våren! Ge mig vår nu! Jag är redan trött på rugget och mörkret. Inte ens något Thailand får jag!
Idag har jag: bjudit mamma på nudlar. Jag erbjöd faktiskt hamburgare också, men hon ville ha nudlar påstod hon. Vill väl inte vara till besvär.
Igår tränade jag: ingenting, jag var ju sjuk. Men att ta sig upp ur sängen kändes som ett maraton, så det kanske räknas?
Idag är jag glad över: Vet inte riktigt. Att folk tänker på oss när vi är sjuka kanske?
Idag är jag ledsen över: Förbannades jävla skit att Niclas ska iväg i helgen. Han har blivit lovad hela lediga dagar i kompensation. Tror någon att han har fått det?! NEJ, han fick börja klockan 13 en dag! FY FAN vad illa han blir behandlad.
Jag vill ha #2
Jag mår lite bättre idag. Febern har gått ner, men jag vågar inte riktigt ta tempen för jag blir så hypokondrisk om den skulle visa lite förhöjd temp. Amanda mår också bättre idag, även om det rinner tjockt snor ur den där pyttelilla näsan. Hon har svårt att andas när hon sover stackarn.
Jag sitter och skriver matlista, men inspirationen vill inte infinna sig. Istället surfade jag in på kocken Leilas blogg och började läsa, sen var jag fast. En verkligt färgstark människa som gärna skulle få komma in i mitt kök. Jag länkar till hennes blogg i min panel sen, är man intresserad av inredning, drömmar om svensk sommar, italienska tavernor och självklart mat, så ska man inte missa bloggen. Jag längtar tills jag och N har en grill så vi kan testa pizza på grillen. Verkar grymt. Om inte annat kanske vi lånar grillen på galtis i sommar...
Jag håller på och inreder Amandas rum i tanken. Jag lockas ständigt av nya inredningstidningar och inredningsbutiker på nätet. Målet just nu är ett par gröna barngardiner som jag har någon sorts bild av i huvudet men som inte verkar finnas någonstans. Antingen verkar det vara kombinationen grönt-rött eller grönt-blått. Och det vill man ju inte ha. Grönt-vitt verkar inte finnas. Annars har jag hittat den här söta figuren som jag skulle vilja köpa till henne:
Sen kan den stå på hennes nattduksbord och veta att den alltid vakar över henne...
Idag är det inget babysim. Kursen är slut och vi har väl haft det lite knapert så vi har inte bokat någon ny á 1200 spänn. Jag är ju lite sugen, men oron för att hon kommer bli ett öronbarn gör mig lite ställd. Vi får väl se.
Annars skulle jag vilja ha ett nytt köksbord. Jag skäms lite över att erkänna att jag inte skött om det som jag borde, så det är lite slitet här och var och oljan verkar inte göra så mycket nytta längre. Annars har Swerox blivit en favoritsajt för mig att kika in på. Mycket är skräp, men skulle det inte vara häftigt med den här måsen hängande i taket på Amandas rum?
De har massor med fina fjärilar att komplettera de hon fick av sin mormor och morfar från fjärilsmuseet också. Fast jag har inte satt upp dem än, kan inte bestämma mig för om jag ska ha dem på väggen eller i taket.
Nu ringde Amandas farmor och skulle höra hur det var med oss. Jag är så tacksam att alla tänker på oss, mina föräldrar ställer upp som att de inte hade annat för sig och alla ringer och hör av sig. Vilken tur vi har!
Jag sitter och skriver matlista, men inspirationen vill inte infinna sig. Istället surfade jag in på kocken Leilas blogg och började läsa, sen var jag fast. En verkligt färgstark människa som gärna skulle få komma in i mitt kök. Jag länkar till hennes blogg i min panel sen, är man intresserad av inredning, drömmar om svensk sommar, italienska tavernor och självklart mat, så ska man inte missa bloggen. Jag längtar tills jag och N har en grill så vi kan testa pizza på grillen. Verkar grymt. Om inte annat kanske vi lånar grillen på galtis i sommar...
Jag håller på och inreder Amandas rum i tanken. Jag lockas ständigt av nya inredningstidningar och inredningsbutiker på nätet. Målet just nu är ett par gröna barngardiner som jag har någon sorts bild av i huvudet men som inte verkar finnas någonstans. Antingen verkar det vara kombinationen grönt-rött eller grönt-blått. Och det vill man ju inte ha. Grönt-vitt verkar inte finnas. Annars har jag hittat den här söta figuren som jag skulle vilja köpa till henne:
Sen kan den stå på hennes nattduksbord och veta att den alltid vakar över henne...
Idag är det inget babysim. Kursen är slut och vi har väl haft det lite knapert så vi har inte bokat någon ny á 1200 spänn. Jag är ju lite sugen, men oron för att hon kommer bli ett öronbarn gör mig lite ställd. Vi får väl se.
Annars skulle jag vilja ha ett nytt köksbord. Jag skäms lite över att erkänna att jag inte skött om det som jag borde, så det är lite slitet här och var och oljan verkar inte göra så mycket nytta längre. Annars har Swerox blivit en favoritsajt för mig att kika in på. Mycket är skräp, men skulle det inte vara häftigt med den här måsen hängande i taket på Amandas rum?
De har massor med fina fjärilar att komplettera de hon fick av sin mormor och morfar från fjärilsmuseet också. Fast jag har inte satt upp dem än, kan inte bestämma mig för om jag ska ha dem på väggen eller i taket.
Nu ringde Amandas farmor och skulle höra hur det var med oss. Jag är så tacksam att alla tänker på oss, mina föräldrar ställer upp som att de inte hade annat för sig och alla ringer och hör av sig. Vilken tur vi har!
Skjut mig.
Amanda har öroninflammation. Hon skriker och skriker på kvällarna. På dagarna är hon märligt glad men kanske lite extra gnällig. Mitt immunförsvar måste vara nere på noll, för jag är sjukare än jag varit på ett par år. 38,5 graders feber och allt som hör därtill.
Jag har tvn på och försöker inte hindra Amanda att titta. Annars har vi aldrig tvn på, men jag orkar inte vara braiga morsan just nu. Som tur var är Niclas ledig idag, och han är ju lite strongare, även om jag ser på hans påsar under ögonen att han inte känner sig jättehet han heller. Han slipper ju vara sjuk iallafall. Peppar peppar... Nu står han i köket och lagar lunch till hela familjen. Han lyssnar på musik i mobilen och sjunger jättefalskt till: "heeeeeead over heels, goodess of miiiiine" Undrar om han menar mig? Vi har förövrigt spenderat hela morgonen i sängen. Jag menar hela morgonen. Klockan elva lämnade vi vårt lilla sjuknäste. Amanda har tumlat runt mellan oss och dreglat ner alla lakan. Det får det vara värt.
Jag återkommer kanske senare, nu är det nyponsoppa för min del. Tack för alla som skrivit så positivt om mitt nya jobb. Det känns bra att ni tror på mig (nu när jag sett butiken och insett hur stor den är så sätter man ju självförtroendet i halsen)
Idag är det officiellt
...jag har jobbat min sista dag på giganten. Jag tänkte att Tommy skulle få berätta för personalen, men Jesper la tydligen uppsägningspappren direkt på Tommys skrivbord till allmän beskådan så alla kunde se. Jag är glad att jag iallafall berättade för Carro först. Shit vad jag gillar henne.
Jag ska alltså börja mitt nya jobb snart, från december jobbar jag på BR-leksaker i Täby tillsammans med ca 9 kollegor. Min titel heter alldeles fint "butikschef" och förrutom att stötta, pusha och coacha personalen så kommer jag vara ansvarig för allt annat, som t.ex. schemaläggning. Jag lägger mitt eget schema också, yay!
Lönen är betydligt bättre än giganten och de tror verkligen på mig. När de berömde mig efter intervjuerna så kändes det som att de pratade om någon annan. All den uppskattning jag ville ha från giganten under sju år fick jag höra under ett telefonsamtal här. Konstigt hur dåligt jobb-självförtroende jag fått. Jag är STOLT över att få börja jobba på BR! Nu kanske mitt leksinne blir alldeles till sig också när jag får plocka med leksaker hela dagarna!
Nackdelar är väl att jag får gå tillbaka till jobbet ett par månader tidigare (fast jag längtar efter att jobba, jag är nog ingen klassisk hemmamamma) och att vi med största sannolikhet får ställa in thailandsresan... Men men, det finns ju kvar och nu behöver vi inte oroa oss för schemat när A börjar på dagis nästa höst heller. Sen får man börja åka kommunalt igen, går inte att ta bilen dit jämt.
Jag ska alltså börja mitt nya jobb snart, från december jobbar jag på BR-leksaker i Täby tillsammans med ca 9 kollegor. Min titel heter alldeles fint "butikschef" och förrutom att stötta, pusha och coacha personalen så kommer jag vara ansvarig för allt annat, som t.ex. schemaläggning. Jag lägger mitt eget schema också, yay!
Lönen är betydligt bättre än giganten och de tror verkligen på mig. När de berömde mig efter intervjuerna så kändes det som att de pratade om någon annan. All den uppskattning jag ville ha från giganten under sju år fick jag höra under ett telefonsamtal här. Konstigt hur dåligt jobb-självförtroende jag fått. Jag är STOLT över att få börja jobba på BR! Nu kanske mitt leksinne blir alldeles till sig också när jag får plocka med leksaker hela dagarna!
Nackdelar är väl att jag får gå tillbaka till jobbet ett par månader tidigare (fast jag längtar efter att jobba, jag är nog ingen klassisk hemmamamma) och att vi med största sannolikhet får ställa in thailandsresan... Men men, det finns ju kvar och nu behöver vi inte oroa oss för schemat när A börjar på dagis nästa höst heller. Sen får man börja åka kommunalt igen, går inte att ta bilen dit jämt.
Cassandras dop
Så var vi hemma igen efter Cassandras dop. Jättefint var det med en tjej som sjöng Lillan kom till världen så håret reste sig på armarna. Efteråt bjöds det på min favorit: smörgåstårta! Fast nu ligger den som ett lock i magen och jag är lite lätt illamående, vet inte om det beror på att min kropp inte är van att äta sån mat eller om det är symptom på att jag stått och gjort tårta sen åtta imorse. Den blev jätteuppskattad och det ryktades att den smakade bra, så det var ju kul! Så här såg alla fem ut: 
Vi får se om jag orkar göra en till patrik till imorgon då vi ska dit och fira hans födelsedag. Den som lever får se!
Hur dricker du?
Ja, jag håller inte på att göra en hemlig enkät för AA här, utan jag menar bara hur du helst dricker och ur vilket glas? Låt mig ge några exempel:
Mjölk dricker jag helst ur ett lagom stort dricksglas, inte för kall, inte för varm
Öl dricker jag gärna ur ett ölglas med tunna, tunna kanter, så man känner kylan genom glaset. All öl utom sån där klosteröl utan kolsyra som jag gärna dricker ur ett lerkrus!
Iste dricker jag helst i en karaff, med ett stort dricksglas som tillbehör och massor med is!
Kaffe dricker jag gärna i en ganska rak, hyfsat stor mugg som inte är för vid
Te däremot, lyckas jag alltid göra för varmt, så där önskar jag mig en stoooor, vid kopp
Vin dricker jag gärna i stooora vinglas, så man kan snurra runt vinet i(nej, jag är ingen vinkännare, men något måste man ju göra när man är lite halvlullig)
Vet inte vad jag ville få ut av det här, men vad 17, det får vara kvar.
Idag fick jag hem en maxat-motiverad sambo från en kurs. Han berättade att de haft en motivator där som pratat om mål med livet. Att de som hade mål i livet, oavsett hur målen såg ut, var lyckligare, hade mer pengar, snyggare fruar... ja ni fattar. Tror att det stämmer, drivna människor är otroligt mer karistmatiska än andra. Dessutom är det ju lättare att komma någon vart i livet om man har mål. Jag tänkte på mina drömmar och mål när Niclas berättade om föreläsningen (betydligt mer entusiastiskt än vad som går att skriva här) och ska försöka skriva ner dem. Några kommer här nedanför. Jag ska nog ringa den där föreläsaren och tacka honom, de saker Niclas skrivit om sitt liv och vårt liv tillsammans fick det att tåras i ögonen av sinnesrörelse, jag visste inte ens att han hade en del av de drömmarna, för att inte tala om hur entusiastisk han var. Här kommer iallafall vad JAG vill göra i livet:
- Köpa ett radhus med egen uppfart, en veranda med grill
- Uppdatera mitt dykcert
- Åka till Italien och se alla "måsten"
- Åka till Texas och en riktig ranch och rida i markerna!
- Lära mig Thailändska
- Visa London för Niclas
- Leva ett bra liv med Niclas och Amanda där vi kan unna oss saker vi vill ha och god mat
- Gifta mig med Niclas (när jag skriver det här rodnar jag lite)
- Åka till Tokyo
- Åka till Australien
- Ha en kropp som passar med hur den ser ut i mitt huvud
- Ha en klädkammare (med fyllning kan tilläggas)
- Visa Amanda så mycket av världen jag bara kan!
- Vara en bra mamma för Amanda, en person hon vet alltid finns där för henne
- Ett växthus
- En prunkande trädgård där miljoner dofter samsas med varandra
- Ett bubbelbadkar
- Ta ridlektioner igen. Jag är fortfarande lite rädd efter alla olyckor jag haft med hästar, men jag tycker det är sååå roligt!
Det var nog allt för nu, men visst är allt möjligt? Om man bara kämpar hårt nog! (Marie, Niclas hade med "åka skoter" på sin lista, vi kanske kan komma upp i vinter, det är lite saker som spelar in, jag kan inte berätta mer just nu)
Idag drömmer jag om: Ja, läs ovan.
Idag har jag: varit hos mamma och pappa. Mamma konstaterade att det var en skitdag. Tack för den morsan ;) Jag tyckte att det var mysigt och köttfärssåsen mamma gjorde till lunch smakade himmelskt!
Igår tränade jag: Nada, förrutom promenaden med Frida då. En timme var vi borta
Idag är jag glad över: vad gjorde jag utan mina föräldrar? Tänk att jag valde just dom!
Idag är jag ledsen över: Ibland borde saker få vara som de var. All förändring är inte bra faktiskt.
Skulle dock inte vilja träffa en sån här i Australien...
Mjölk dricker jag helst ur ett lagom stort dricksglas, inte för kall, inte för varm
Öl dricker jag gärna ur ett ölglas med tunna, tunna kanter, så man känner kylan genom glaset. All öl utom sån där klosteröl utan kolsyra som jag gärna dricker ur ett lerkrus!
Iste dricker jag helst i en karaff, med ett stort dricksglas som tillbehör och massor med is!
Kaffe dricker jag gärna i en ganska rak, hyfsat stor mugg som inte är för vid
Te däremot, lyckas jag alltid göra för varmt, så där önskar jag mig en stoooor, vid kopp
Vin dricker jag gärna i stooora vinglas, så man kan snurra runt vinet i(nej, jag är ingen vinkännare, men något måste man ju göra när man är lite halvlullig)
Vet inte vad jag ville få ut av det här, men vad 17, det får vara kvar.
Idag fick jag hem en maxat-motiverad sambo från en kurs. Han berättade att de haft en motivator där som pratat om mål med livet. Att de som hade mål i livet, oavsett hur målen såg ut, var lyckligare, hade mer pengar, snyggare fruar... ja ni fattar. Tror att det stämmer, drivna människor är otroligt mer karistmatiska än andra. Dessutom är det ju lättare att komma någon vart i livet om man har mål. Jag tänkte på mina drömmar och mål när Niclas berättade om föreläsningen (betydligt mer entusiastiskt än vad som går att skriva här) och ska försöka skriva ner dem. Några kommer här nedanför. Jag ska nog ringa den där föreläsaren och tacka honom, de saker Niclas skrivit om sitt liv och vårt liv tillsammans fick det att tåras i ögonen av sinnesrörelse, jag visste inte ens att han hade en del av de drömmarna, för att inte tala om hur entusiastisk han var. Här kommer iallafall vad JAG vill göra i livet:
- Köpa ett radhus med egen uppfart, en veranda med grill
- Uppdatera mitt dykcert
- Åka till Italien och se alla "måsten"
- Åka till Texas och en riktig ranch och rida i markerna!
- Lära mig Thailändska
- Visa London för Niclas
- Leva ett bra liv med Niclas och Amanda där vi kan unna oss saker vi vill ha och god mat
- Gifta mig med Niclas (när jag skriver det här rodnar jag lite)
- Åka till Tokyo
- Åka till Australien
- Ha en kropp som passar med hur den ser ut i mitt huvud
- Ha en klädkammare (med fyllning kan tilläggas)
- Visa Amanda så mycket av världen jag bara kan!
- Vara en bra mamma för Amanda, en person hon vet alltid finns där för henne
- Ett växthus
- En prunkande trädgård där miljoner dofter samsas med varandra
- Ett bubbelbadkar
- Ta ridlektioner igen. Jag är fortfarande lite rädd efter alla olyckor jag haft med hästar, men jag tycker det är sååå roligt!
Det var nog allt för nu, men visst är allt möjligt? Om man bara kämpar hårt nog! (Marie, Niclas hade med "åka skoter" på sin lista, vi kanske kan komma upp i vinter, det är lite saker som spelar in, jag kan inte berätta mer just nu)
Idag drömmer jag om: Ja, läs ovan.
Idag har jag: varit hos mamma och pappa. Mamma konstaterade att det var en skitdag. Tack för den morsan ;) Jag tyckte att det var mysigt och köttfärssåsen mamma gjorde till lunch smakade himmelskt!
Igår tränade jag: Nada, förrutom promenaden med Frida då. En timme var vi borta
Idag är jag glad över: vad gjorde jag utan mina föräldrar? Tänk att jag valde just dom!
Idag är jag ledsen över: Ibland borde saker få vara som de var. All förändring är inte bra faktiskt.
Skulle dock inte vilja träffa en sån här i Australien... Svårt att sova
Allt tyder på det, min frånvarande blick, att jag börjar med saker och sen stannar upp mitt i och har glömt vad jag skulle göra. Att jag är kort och retar mig på allt. Ja just det, jag är dödstrött. Ändå kan jag inte sova. Huvudet går som en stångjärnshammare. Tankarna studsar runt av sin egen rekyl. Huvudvärken trycker precis bakom ögonen på mig. Jag vet att jag borde gå och lägga mig, men varför ska jag? Jag vet att tankarna snurrar runt som om man druckit för mycket vin om jag lägger mig ner. Jag kan inte sova. Igår tog det mig två timmar att somna, och det först efter att Niclas krupit ner bredvid mig. Jag förbannar min livliga fantasi ibland, jag önskar att jag kunde fly till en dröm utan överraskningar eller frågetecken. Ändå är jag lycklig nu. Det är märkligt hur man kan vara både glad och på något vis nöjd men på samma gång ledsen och vilsen?
Imorgon åker Niclas på kurs. Jag är glad för hans skull, hoppas han vinner något fint pris och får god mat på hotellet. Och att han slipper dela rum med någon fullis.
Jag måste verkligen gå och lägga mig nu. Amanda vaknar snart första gången. Lika bra att vara förberedd.
Idag drömmer jag om: ett hav av lavendel. Det kanske skulle få mig att somna?
Idag har jag: börjat en ny del av mitt liv!
Igår tränade jag: bara promenaden, fast nuförtiden räknas det knappt.
Idag är jag glad över: att jag har gott självförtroende, fan, jag är inte värdelös!
Idag är jag ledsen över: mysiga planer som går i kras...
Imorgon åker Niclas på kurs. Jag är glad för hans skull, hoppas han vinner något fint pris och får god mat på hotellet. Och att han slipper dela rum med någon fullis.
Jag måste verkligen gå och lägga mig nu. Amanda vaknar snart första gången. Lika bra att vara förberedd.
Idag drömmer jag om: ett hav av lavendel. Det kanske skulle få mig att somna?
Idag har jag: börjat en ny del av mitt liv!
Igår tränade jag: bara promenaden, fast nuförtiden räknas det knappt.
Idag är jag glad över: att jag har gott självförtroende, fan, jag är inte värdelös!
Idag är jag ledsen över: mysiga planer som går i kras...
Måndag hela veckan...
Typ iallafall. Har ni sett den filmen? Jag har nog tvingats utstå den lika många gånger som han vaknar upp och det är måndag. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva idag. Det har ändå inte varit en helt värdelös måndag, jag har varit hos mamma och pappa på middag, fast pappa var inte hemma. Idag är jag arg på att Niclas blir utnyttjad av människor hela tiden, fast han aldrig gör något ont mot någon. Då svartnar det för ögonen på mig, samtidigt som jag inte vill lägga mig i allt för mycket för hans skull. Det är svårt att älska människor, man vill skydda dem mot allt ont samtidigt som man vill att de ska få vara sig själva. Och det är ju sån Niclas är, en person som inte skriker och gormar om han blir orättvist behandlad... Jag å andra sidan är FÖR obekväm när jag tycker något är fel. Suck.
Om jag någon gång skulle få bli chef för anställda så hoppas jag att de skulle tycka att jag såg dem. Man kanske inte behöver älska alla människor, och framförallt inte sin chef, men jag hoppas att alla mina anställda skulle tycka att de blivit sedda för sin insats. Alla människor vill väl bli sedda, är det inte så? Inte att bli sedd som att få uppmärksamhet, utan att bli sedd för sitt egenvärde? Det tror jag de flesta chefer är väldigt dåliga på. Ibland ser jag hur olika personer mår, och så vill jag bara skrika för att ingen som betyder något för dem ser dem, t.ex. deras chef, deras mamma o pappa, deras lärare. Jag ser att de känner sig betydelselösa och ouppskattade och kan inte göra så mycket. Jag säger inte att jag är bäst, eller ens bra på att se människor, men jag iallafall viljan!
Imorgon är kanske en bra dag? Niclas är ledig och vi ska äta laxen jag skrev om i förra inlägget. Och så är han ledig. Bra grund kanske?
På fredag kommer Niclas telefon förhoppningsvis in. Den han har sparat till i ett halvår. Jag ber till Gud att den är så fantastisk som han tror att den är, den där telefonen upptar varenda middagskonversation numera. Fast jag älskar när han pratar om något så att det riktigt lyyyyyser ur ögonen på honom...
Idag drömmer jag om: ett stort fint kök med massa bak-ingredienser
Idag har jag: ätit kiwi (1:-/st på Ica maxi)
Igår tränade jag: 40 min på cykeln
Idag är jag glad över: när folk är snälla mot Amanda smälter hela jag, SHIT vad jag älskar den där lilla skrikmaskinen!
Idag är jag ledsen över: Varför kommer inte livet med ett facit?! Jag skulle vilja veta hur man ska göra i varje situation för att det skulle vara så bra som möjligt för Amanda.
Om jag någon gång skulle få bli chef för anställda så hoppas jag att de skulle tycka att jag såg dem. Man kanske inte behöver älska alla människor, och framförallt inte sin chef, men jag hoppas att alla mina anställda skulle tycka att de blivit sedda för sin insats. Alla människor vill väl bli sedda, är det inte så? Inte att bli sedd som att få uppmärksamhet, utan att bli sedd för sitt egenvärde? Det tror jag de flesta chefer är väldigt dåliga på. Ibland ser jag hur olika personer mår, och så vill jag bara skrika för att ingen som betyder något för dem ser dem, t.ex. deras chef, deras mamma o pappa, deras lärare. Jag ser att de känner sig betydelselösa och ouppskattade och kan inte göra så mycket. Jag säger inte att jag är bäst, eller ens bra på att se människor, men jag iallafall viljan!
Imorgon är kanske en bra dag? Niclas är ledig och vi ska äta laxen jag skrev om i förra inlägget. Och så är han ledig. Bra grund kanske?
På fredag kommer Niclas telefon förhoppningsvis in. Den han har sparat till i ett halvår. Jag ber till Gud att den är så fantastisk som han tror att den är, den där telefonen upptar varenda middagskonversation numera. Fast jag älskar när han pratar om något så att det riktigt lyyyyyser ur ögonen på honom...
Idag drömmer jag om: ett stort fint kök med massa bak-ingredienser
Idag har jag: ätit kiwi (1:-/st på Ica maxi)
Igår tränade jag: 40 min på cykeln
Idag är jag glad över: när folk är snälla mot Amanda smälter hela jag, SHIT vad jag älskar den där lilla skrikmaskinen!
Idag är jag ledsen över: Varför kommer inte livet med ett facit?! Jag skulle vilja veta hur man ska göra i varje situation för att det skulle vara så bra som möjligt för Amanda.
Sunday bloody sunday...
Dagen började fantastiskt med att jag hade "tappat bort" mina nycklar. Jo, jag vet att det är ett återkommande problem för mig och att de hittills aldrig har varit borta på riktigt MEN jag tror att de är borta varje gång och blir så arg på mig själv att jag aldrig lär mig! Hur som helst fick vi åka och storhandla medan mina nycklar fortfarande låg i någon främlings hand som bara väntade på att gå in och länsa vår lägenhet. Ja, så såg det ut i min fantasi iallafall... Att den där främlingen omöjligt kunde veta vart vi bodde som Niclas påpekade tänkte jag inte på. Jag hittade dem till slut iallafall, under vagnen.
Hur som helst så såg storhandlingen ut så här för veckan:
Kebab
Hamburgare
Fiskgratäng
Kycklingwook med cocosmjölk
Potatisbullar med bacon
Lax i ugn (se recept nedan)
Laxen är ny för den här veckan. De onyttiga maträtterna kändes bara enkelt att göra, Niclas är borta en kväll och slutar sent imorgon så.
Här är receptet på laxen:
4 st portionsbitar lax (färsk eller tinad fryst)
salt
citronpeppar
3 dl vispgrädde
2 msk majonnäs
1 knippa dill
Lägg laxbitarna i en smord ugnsfast form. Krydda med salt och citronpeppar.
Baka laxen i 225 grader varm ugn i ca 12 minuter.
Blanda grädde med majonnäs och dill.
Slå blandningen över laxen och sätt in i ugnen ytterligare 10-15 minuter tills grädden börjar puttra.
Servera med pressad potatis och en grönsallad.
Låter gott va? Jag har tagit mager grädde och kommer äta massa broccoli till för att hålla det lite smalare.
Här kommer lite bilder från Tyresta igår:
Och här är lite bilder på Amanda:
Amanda leker med presentpappret från farmor o farfars present
Idag drömmer jag om: en framgångsrik tisdag. Niclas är ledig!
Idag har jag: lagat coocosbollar på familjens begäran. Eller inte på Amandas, även om hon säkert gärna skulle vilja ha, men på Niclas. Jag åt inga såklart, men det lär väl inte hjälpa mig imorgon på invägningsdagen...
Igår tränade jag: 20 min på cykeln (var helt slut) och så 5 km promenaden i tyresta
Idag är jag glad över: Det är roligt att laga mat ibland, speciellt när familjen uppskattar det
Idag är jag ledsen över: helgen går såååå fort! Vill att Niclas ska vara ledig varje helg!
Hur som helst så såg storhandlingen ut så här för veckan:
Kebab
Hamburgare
Fiskgratäng
Kycklingwook med cocosmjölk
Potatisbullar med bacon
Lax i ugn (se recept nedan)
Laxen är ny för den här veckan. De onyttiga maträtterna kändes bara enkelt att göra, Niclas är borta en kväll och slutar sent imorgon så.
Här är receptet på laxen:
4 st portionsbitar lax (färsk eller tinad fryst)
salt
citronpeppar
3 dl vispgrädde
2 msk majonnäs
1 knippa dill
Lägg laxbitarna i en smord ugnsfast form. Krydda med salt och citronpeppar.
Baka laxen i 225 grader varm ugn i ca 12 minuter.
Blanda grädde med majonnäs och dill.
Slå blandningen över laxen och sätt in i ugnen ytterligare 10-15 minuter tills grädden börjar puttra.
Servera med pressad potatis och en grönsallad.
Låter gott va? Jag har tagit mager grädde och kommer äta massa broccoli till för att hålla det lite smalare.
Här kommer lite bilder från Tyresta igår:
Och här är lite bilder på Amanda:
Amanda leker med presentpappret från farmor o farfars presentIdag drömmer jag om: en framgångsrik tisdag. Niclas är ledig!
Idag har jag: lagat coocosbollar på familjens begäran. Eller inte på Amandas, även om hon säkert gärna skulle vilja ha, men på Niclas. Jag åt inga såklart, men det lär väl inte hjälpa mig imorgon på invägningsdagen...
Igår tränade jag: 20 min på cykeln (var helt slut) och så 5 km promenaden i tyresta
Idag är jag glad över: Det är roligt att laga mat ibland, speciellt när familjen uppskattar det
Idag är jag ledsen över: helgen går såååå fort! Vill att Niclas ska vara ledig varje helg!
Texten till tårtorna!
Så här blir bokstäverna till Cassandras tårtor till på lördag. De är ganska stora, så de kommer gå i en ring runt hela tårtan, jag tror det kan bli fint. På bilden är det bara rosa, men det kommer vara blandat gröna och rosa bokstäver. Hoppas ni gillar det (självklart kommer de bli rakare på tårtan, ville bara att ni skulle få se).
Det här med barnuppfostran...
Satt och läste en mammatidning till frukost. Jo, det går att äta själv, dricka te, mata Amanda och läsa tidning samtidigt, jag är nästan lite stolt. Hur som helst så skrev man i en artikel att "det är ju svårt det här med barnuppfostran, men det jag kommer försöka göra är att undvika de misstag mina föräldrar gjorde". Jag förstår ju vad man menar med det, men jag tycker att allt är så himla negativt betonat. Jag tror aldrig jag hört någon säga: "Jag ska göra som mina föräldrar gjorde, då kommer det bli jättebra". Visst, alla har väl mer eller mindre baggage från sin barndom att släpa på, men varför fokuserar man bara på det negativa? Inte konstigt att det går åt helevete när man tänker att "så där får jag inte göra, så där gjorde mamma" eller är livrädd för att göra samma misstag som ens föräldrar. Förmodligen gjorde ju ens föräldrar en hel massa bra saker också? Nä, de flesta saker ska jag göra precis som mina föräldrar gjorde. Och jag tror Niclas vill göra mycket saker precis som hans föräldrar gjorde. Kanske blir det bra, vem vet? Om inte annat slipper vi tänka på alla det-här-får-vi-inte-göra under 18 år. Jag återkommer om sisådär 25 år och berättar hur det gick...
Den där stenen med ordet "love" inristat som jag visade i förra inlägget, jag såg att det finns likadana fast med texten "jag saknar dig" på Wilmas uppe i haninge centrum. Jag tänkte på farfar direkt när jag såg den, vet inte riktigt varför. Jag saknade verkligen kräftfisket i år. Vet inte om det är för att det är så uppenbart att det inte kommer bli något mer. Jag skulle vilja köpa den där stenen till farfar, men ska nog låta bli, dels vill man väl inte ha massa tjafs på sin grav och så blir nog pappa ledsen över allt. Fast farfar, i tanken får du den där stenen tillägnad dig!
Idag har vi varit i Tyresta nationalpark. Vi var som riktiga haglöfare hela familjen: hade med hos matsäck bestående av salami-brie-soltorkade tomater-ciabatta, varm choklad. Amanda fick en barnmatsburk som vi värmde upp i bästa friluftsanda med en mattermos fylld med varmt vatten. Fem kilometersrundan avverkade vi utan klagomål från varken de vuxna deltagarna eller lilla prinsessan. Fast i slutet tröttnade hon på att sitta i vagnen och fick sitta på mina axlar där hon pratade och skrattade åt alla vi träffade/gick förbi. Hon avslutade med en fin liten spya i mitt hår. Härligt! vi avslutade utflykten med att titta på getter. Amanda hade stoooora ögon.
Ikväll lagade jag lasagne. Vi hade köpte 800 g köttfärs så det blev två stora formar och sex matlådor. Skönt att vi har fyllt upp frysen lite. Niclas lät mig sova lite på eftermiddagen också. Sååååå skönt! Fast nu känner jag mig om möjligt ännu tröttare än innan. Märkligt.
Idag drömmer jag om: fler utflykter som idag! Det kostar så lite och är så mysigt!
Idag har jag: varit och tittat på området där vi (jag?) vill bo. Så idylliskt!
Igår tränade jag: 40 min på cykeln och 50 min promenad
Idag är jag glad över: min braiga dag! Hela familjen har varit på toppenhumör!
Idag är jag ledsen över: Usch, varför är man inte lediga mer tillsammans för? Det gäller verkligen att ta vara på tiden man har.
Den där stenen med ordet "love" inristat som jag visade i förra inlägget, jag såg att det finns likadana fast med texten "jag saknar dig" på Wilmas uppe i haninge centrum. Jag tänkte på farfar direkt när jag såg den, vet inte riktigt varför. Jag saknade verkligen kräftfisket i år. Vet inte om det är för att det är så uppenbart att det inte kommer bli något mer. Jag skulle vilja köpa den där stenen till farfar, men ska nog låta bli, dels vill man väl inte ha massa tjafs på sin grav och så blir nog pappa ledsen över allt. Fast farfar, i tanken får du den där stenen tillägnad dig!
Idag har vi varit i Tyresta nationalpark. Vi var som riktiga haglöfare hela familjen: hade med hos matsäck bestående av salami-brie-soltorkade tomater-ciabatta, varm choklad. Amanda fick en barnmatsburk som vi värmde upp i bästa friluftsanda med en mattermos fylld med varmt vatten. Fem kilometersrundan avverkade vi utan klagomål från varken de vuxna deltagarna eller lilla prinsessan. Fast i slutet tröttnade hon på att sitta i vagnen och fick sitta på mina axlar där hon pratade och skrattade åt alla vi träffade/gick förbi. Hon avslutade med en fin liten spya i mitt hår. Härligt! vi avslutade utflykten med att titta på getter. Amanda hade stoooora ögon.
Ikväll lagade jag lasagne. Vi hade köpte 800 g köttfärs så det blev två stora formar och sex matlådor. Skönt att vi har fyllt upp frysen lite. Niclas lät mig sova lite på eftermiddagen också. Sååååå skönt! Fast nu känner jag mig om möjligt ännu tröttare än innan. Märkligt.
Idag drömmer jag om: fler utflykter som idag! Det kostar så lite och är så mysigt!
Idag har jag: varit och tittat på området där vi (jag?) vill bo. Så idylliskt!
Igår tränade jag: 40 min på cykeln och 50 min promenad
Idag är jag glad över: min braiga dag! Hela familjen har varit på toppenhumör!
Idag är jag ledsen över: Usch, varför är man inte lediga mer tillsammans för? Det gäller verkligen att ta vara på tiden man har.
Jag vill ha!
Jag har de senaste veckorna hittat massa saker som jag vill ha, men eftersom det dammar i min plånbok får det här vara önskningar fram till att penga-fen behagar göra entré, eller så kan ju alla som tjatar om vad jag önskar mig spara det här inlägget till min födelsedag (pik till mamma):
Den här vrålsnygga klänningen från Laredoute är bara så häftig! För 499:- blir den min, är det inte fantastiskt? Tänk er den med ett par tjocka strumpbyxor i vinter och ett par pumps...
På broarne.com har jag hittat de här bedårande skålarna också, design från RICE:
De finns i massa olika färger och jag skulle vilja ha en nice mix av olika. Jag ser framför mig barfota fötter på en daggvåt veranda en sommarmorgon, hållandes i den här skålen som är fyld med mild youghurt och färska bär. Sen kryper man upp i en solstol med fötterna under sig och äter medan man lyssnar på tystnaden av morgonen... 105:- kostar en skål (men så är den ju fantastiskt fin också). Att de tål maskindisk gör mig bara mer övertygad om att det här är skålen i mina drömmar...
I vinter vill jag rama in våra fönster i sovrummet med de här gardinerna från Jotex! Lagom juliga och diskreta. 
Annars har jag sett en stickad klänning på Ginatricot som jag vill ha, det blir tyvärr ingen bild för det går inte att kopiera in den. 349:- vill de ha för den så den är säkert i usel kvalité... Men den ser fin ut på bilden!
En elvisp är också högt upp på min önskelista, farmors gamla luktar bränt och fungerar bara med en visp. Jag ser citronpaj, med smuligt skal och syrlig fyllning med maräng på toppen. Sån som pappa gjorde när jag var liten!
Av Niclas skulle jag vilja ha en sån här sten: 
Det skulle vara supermysigt att ha den på toppen av massa andra stenar som man handplockat på olika resor. Finns det något material som kan vara så hårt, men ändå så mjukt att ta på, som sten? Tror inte det.
Annars önskar jag mig berlocker av min rika pojkvän till mitt Thomas Sabo armband: 
Den här lilla elefanten kostar 398:-, så det är inget för den fattige...
Innan jag börjar flumma ut alltför mycket så tror jag att jag avslutar.
Idag drömmer jag om: pengar! Och tid! Gärna en kombination av de båda!
Idag har jag: planer på att ha mysig kväll med Niclas när han kommit hem från jobbet.
Igår tränade jag: 40 min på cykeln.
Idag är jag glad över: en rolig sak som hände igår, jag kanske kan avslöja mer om en vecka, det är inget märkvärdigt så gå inte och hoppas på något spännande...
Idag är jag ledsen över: att alla mina byxor är alldeles för stora.
Vikten och annat blaha
Det går så sjukt segt med viktminskningen nu, visserligen gick jag ner 600 g sen förra veckan, men det känns ändå som en piss i missisippi. Fem kilo har jag kvar till min målvikt, och just nu känns det rätt ouppnåeligt. Jag har så himla svårt att dra ner på portionerna, och så är det så jäkla dyrt att gå ner i vikt på ett "gott" sätt. Jag skulle vilja frossa i frukt, kronärtskocka, skaldjurssallader, grova mackor med keso och groddar, mager rostbiff, mustiga grytor med hembakt bröd. Fast det där kostar både pengar och tid, och tyvärr verkar mitt liv just nu varken fyllt av det ena eller andra. Sen har jag till viss del kommit tillbaka i trösätarperioder. Ni vet, när livet känns lite innehållslöst och allmänt tråkigt så piggar man upp sig med... ja, mat.
En sak som kan ha gjort att mitt tröstätande tagit fart är att Ryan Reynolds har gift sig med Scarlett. Bugger! Han var ju min reserv om Niclas skulle dumpa mig.
Ja du Scarlett, man får väl gratulera. Kul för dig. Verkligen. Alltid kul när det går bra för andra. Som redan är snygga, tjänar massor med pengar och har lyxhus. Ja du Scarlett, honom har du verkligen förtjänat.
Annars så regnar det på min sida av jorden om ni undrar. Jag ringde till Niclas som inte ville prata med mig. Nej, han var inte speciellt upptagen, han ville bara inte. Skulle äta lunch. Hmpfh! Amanda är väldigt trevlig att umgås med förstås, men det är lite som att prata med en utbytesstudent från Peru som inte lärt sig någon svenska. Eller engelska. Och jag kan ju inte säga så mycket på spanska heller. Så är det med Amanda. Våra dagar består av konversationer som den andra inte förstår.
Det brukar vara så här:
Jag: Vad ska vi göra nu då?
Hon: Da da da da!
Jag: tycker du vi ska leka med ankan?
Hon: da aaaaa aj ajaj
Jag: Titta ankan!
Hon (tittar bort): da da daaaaa aaa
Jag: Vad vill du göra då?
Hon (ler stort med fingrarna i munnen): aaaaj aj aj bllllrrrr.
Inte konstigt om man blir galen...
Idag har jag köpt en present till Patrik och en till hans namnlöse lillebror. Vi ska träffa dem imorgon, yay! Ser verkligen fram emot det! (Marie, jag ska hälsa)
Skulle det inte vara fantastiskt om något fantastiskt hände mig idag? Jag tänker helt enkelt sitta här och vänta på att det fantastiska ska hända. Utomhus finns nog inte det fantastiska idag iallafall, inte med det vädret. Återkommer om det händer något.
Idag drömmer jag om: såg ni bilden ovanför? Ja, då har ni svaret...
Idag har jag: varit i centrum med mamma och tagit ut kassler från frysen till en ny gratäng som jag inte alls är sugen på...
Igår tränade jag: 40 min på snurrande tjuren (cykeln)
Idag är jag glad över: Niclas ledig imorgon, det är alltid skäl att fira
Idag är jag ledsen över: att dagen går sååååå låååååångsamt!
En sak som kan ha gjort att mitt tröstätande tagit fart är att Ryan Reynolds har gift sig med Scarlett. Bugger! Han var ju min reserv om Niclas skulle dumpa mig.
Ja du Scarlett, man får väl gratulera. Kul för dig. Verkligen. Alltid kul när det går bra för andra. Som redan är snygga, tjänar massor med pengar och har lyxhus. Ja du Scarlett, honom har du verkligen förtjänat. Annars så regnar det på min sida av jorden om ni undrar. Jag ringde till Niclas som inte ville prata med mig. Nej, han var inte speciellt upptagen, han ville bara inte. Skulle äta lunch. Hmpfh! Amanda är väldigt trevlig att umgås med förstås, men det är lite som att prata med en utbytesstudent från Peru som inte lärt sig någon svenska. Eller engelska. Och jag kan ju inte säga så mycket på spanska heller. Så är det med Amanda. Våra dagar består av konversationer som den andra inte förstår.
Det brukar vara så här:
Jag: Vad ska vi göra nu då?
Hon: Da da da da!
Jag: tycker du vi ska leka med ankan?
Hon: da aaaaa aj ajaj
Jag: Titta ankan!
Hon (tittar bort): da da daaaaa aaa
Jag: Vad vill du göra då?
Hon (ler stort med fingrarna i munnen): aaaaj aj aj bllllrrrr.
Inte konstigt om man blir galen...
Idag har jag köpt en present till Patrik och en till hans namnlöse lillebror. Vi ska träffa dem imorgon, yay! Ser verkligen fram emot det! (Marie, jag ska hälsa)
Skulle det inte vara fantastiskt om något fantastiskt hände mig idag? Jag tänker helt enkelt sitta här och vänta på att det fantastiska ska hända. Utomhus finns nog inte det fantastiska idag iallafall, inte med det vädret. Återkommer om det händer något.
Idag drömmer jag om: såg ni bilden ovanför? Ja, då har ni svaret...
Idag har jag: varit i centrum med mamma och tagit ut kassler från frysen till en ny gratäng som jag inte alls är sugen på...
Igår tränade jag: 40 min på snurrande tjuren (cykeln)
Idag är jag glad över: Niclas ledig imorgon, det är alltid skäl att fira
Idag är jag ledsen över: att dagen går sååååå låååååångsamt!
