Imorgon!

Imorgon går stora flyttlasset. Har fjärilar i magen. Amanda sover fortfarande inte fastän klockan är 21 trots att vi la henne ages ago. Hon kanske känner av att något ska hända?

Jäklar vad grejer vi har. Hur ska det gå?

Förevigar med bilder när vi har internet igen.

Tack på förhand ni som kommer och hjälper till med flytten/kommer på kvällen. Kram.

Tänk vad glad man blir...

Jag har en passion här i livet. Eller rättare sagt, detta är EN av mina passioner i livet: RICE. Det härligt kitshiga köksmärke som ni säkert sett om ni tittar på Leila bakar.

Jag har sedan länge spanat in den här fantastiska ugnsformen, handgjord i italien, men priset har liksom överskridit min budget med råge...

 Den stora kostar över 500:- men nu hittade jag den i en affär med 50% rabatt!  Jäklar vad jag blev glad! Jag har sedan tidigare skålarna som jag fick av mina kära svärföräldrar och som är som gjorda för att äta youghurt i!

Visst är de fina?

Ny bil? Och så massa kartonger...

Vi är på jakt efter en "skitbil". Ja, eller en för ca. 15000 som Niclas ska kunna ta sig till jobbet fram och tillbaka med bara och hämta Amanda på dagis. Jag hittade en idag som inte hade gått så fasligt mycket och som var RIKTIGT billig. Niclas fick ringa och samtalet var lite märkligt. Han ville inte möta oss hemma utan vid Älvsjö station. När Niclas frågade om den var besiktigad svarade han: Ja. Sen lät killen som en pundare också. Kändes skitskumt. Vi bestämde oss för att lita på magkänslan om att det var något som inte var rätt och inte åka dit och möta dem. 15 min senare kommer det upp en exakt likadan (skriven med samma ord) på en skoda. Också den skitbilligt. Fast den här gången var det en "Martin" som man skulle ringa. Killen innan hette "Marcus". Nä, skumt. Tur att vi inte åkte. Svårt att köpa bil när man inte kan något...

Happ, annars är det en jäkla massa kartonger överallt. Niclas köpte 10 till idag. Jäklar vad grejer vi har. Nu börjar det ändå kännas som någorlunda under kontroll med packandet. Det är lite skönt att ha lägenheten i två veckor efter nästa vecka. Blommor och sånt får stå kvar några dagar så hämtar vi det varteftersom.

Idag köpte vi två baden-baden stolar på Coop. Billigt och bra. Klart man skulle vilja ha en fet solsäng, men de här var billiga och lätta att bära in och ut i förrådet. Vi är rätt panka nu så här innan man vet vad allting kostar. Jag längtar till onsdag.

Vem är de att döma?

Det är så mycket man inte vet om människor. Tro mig, jag förvånas varje dag över människor jag trodde jag kände utan och innan. Likadant är det med mig. Jag har hemligheter som jag aldrig kommer avslöja för någon, jag funderar på saker som ingen vet. Jag trivs med att inte vara en öppen bok.  Man behöver kanske inte berätta allt som försigår i huvudet på en själv för vänner och släkt? Men man bör veta, att det finns anledningar till allt. Så om jag beter mig på ett speciellt sätt vid ett valt tillfälle där de där känslorna kommer fram, måste de ifrågasättas så jävligt?

Alla människor har dåliga sidor, jag försöker jobba med mina. Varje dag. Jag försöker ALLTID att vara den bästa mamman för Amanda. Jag ger henne all min lediga tid, jag leker med henne, jag skojar med henne. Jag sjunger med henne (fastän jag har hemsk sångröst) och jag går hellre i trasiga strumpor än att hon ska ha slitna/fläckiga kläder. Jag har aldrig varit dum mot henne.  Dessutom så älskar jag henne mer än jag älskar mig själv. How about that?

Så säg inte vad jag ska göra, säg inte hur jag ska bete mig. Jag vet när jag gör fel, det behöver ingen säga till mig.

Och jag är faktiskt stolt över min personlighet. Jag skulle inte vilja byta den mot någon i världen.


Det blir en dag på stranden...

Fast först ska vi shoppa loss inför helgen.  Vi avslutar vår semester på Galtholmen med vänner. Känns bra, men shit vad semestern gått fort! Nästa semesterblock på två veckor har flytt-tema. Vad roligt det ska bli! Mindre roligt nu, när vår lägenhet ser ut som en bunker från andra världskriget. Nåja, nästan iallafall, vi har inte hittat några lik i gångarna än.

Återigen slår det mig hur mycket man lyckas samla på sig när man är medelklass-svensson och dessutom småbarnsförälder. Vart har vi haft allting!

RSS 2.0