sju dagars arbetsvecka
Det är turbulent som vanligt på börsen, mina aktier går upp och ner med tusenlappar varje vecka, men jag håller envist kvar och har inga planer på att sälja, jag antar att några veckors glapp hit eller dit inte gör någon skillnad på tio år. Det är lång tid. Tio år alltså, jag kommer vara 39 år om jag lyckas. Och sedan? Inget banbrytande, bara en större trygghet och förhoppningsvis lite mer ledigt och lite mer resor. Och kanske, kanske ett hus utomlands efter ytterligare tio år. Inget lyxigt, men kanske en liten pool, ett par sovrum och en moppe som vi kan ta in till byn på kvällarna. En altan där man kan läsa kilovis med böcker och njuta av ett inhemskt glas rött.
Jag har lite saker som jag ska försöka genomföra fram till den där dagen när jag sitter i en gungstol vid medelhavet eller Thailand, just nu håller jag på att kolla på en liten sidoinkomst på något som jag har tänkt importera från Thailand. Inget som gör mig till miljonär, men det verkar roligt att imoportera och sälja, dessutom är jag intresserad av det här med att marknadsföra en hemsida.
Något annat som ligger betydligt mer inom mitt drömyrke är att föreläsa för andra människor. Jag älskar att inspirera, motivera och få människor att inse att de kan gå hur långt som helst om de ser möjligheter istället för problem och vågar gör det som de drömmer om. Jag menar inte nödvändigtvis arbetsmässigt, men kan man inte bestämma sig för vad man tycker är absolut roligast att arbeta med så borde man iallafall kunna se till att man når sina privata drömmar. För alla har drömmar, inte sant?
Det är roligt det där, sedan jag började fundera på att föreläsa om det här ämnet så brukar jag fråga människor jag träffar vad deras drömyrke är. De flesta ser ganska besvärade ut, men frågar man istället vad de skulle göra om de vann en miljon på lotto så börjar de prata som om ingenting kunde stoppa dem! Det är jättehäftigt att se hur människor lyser upp när de pratar om sånt. Tjugo minuter per kväll tills jag är nöjd, sedan skall jag börja skicka ut brev till skolor som kan tänka sig att släppa in en galning som mig (antar att de kommer kroppsvisitera mig) för att föreläsa gratis. När jag har bra referenser ska jag börja ta betalt, inte så mycket så klart till en början men sedan... (det är här jag svävar iväg något alldeles otroligt tills jag har helt orrealistiska planer) Nåja, det märker vi väl?
...eller det här:
Ny adress!
www.reshem.blogg.se
Nyfiken? Ha tålamod!
Lycklig eller lyckligt lottad?
Andra människor verkar inte förstå när jag berättar att jag tänker så, att det på något vis är slut på åstadkommandet efter allt det där ovan. De börjar argumentera om semesterresor att kämpa för, bilar, renovering av hus och datten. Men jag menar i ett större perspektiv: Nu har jag ett bra jobb, min braiga familj, mitt braiga hus, ska allt framöver bara-vara-som-det-alltid-varit. En ny bil förändrar ju inte livet direkt.
Över huvud taget verkar inte det där med åstadkommandet vara något som många andra människor strävar efter. Deras liv liksom bara H-Ä-N-D-E-R.
Jag har mina lönepengar och ev. bonusar och skatteåterbäringar uppbokade ett år framöver. Jag kan se att Niclas tycker jag är korkad då. Jag älskar att räkna på mitt liv. Här är några exempel:
- Om 4,7 år har vi betalat av vårt topplån.
- För att få ihop 10 000 000 måste jag spara 27777:- VARJE månad i 30 år. Suck. Fast då har jag inte räknat med räntan...
- För att betala av vårt hus skulle vi behöva amortera i 47 år.
Överträffa kundens förväntningar?
"smörj formen med smör"
Jag vet inte riktigt om jag smörar eller om jag bara är dumdristigt överambitös. Hur som helst så känner jag att det är så jäkla varierande nivå på upplärningen av nya medarbetare på BR. Bara det introt jag fick var ju förskräckligt. Så.... jag har skrivit ihop en guide för nya medarbetare som jag skickat till min försäljningschef. Själv tycker jag att utkastet är hrm.. strålande, men vi får se vad han anser. Jag drömmer om att hela koncernen skall kunna använda den guiden. Men så har jag ju lite "diktator"-tendenser också.
Det viktigaste som finns är ju som bekant första intrycket. Så är det väl på arbetsplatser också. Tänk att få komma till jobbet, bli tilldelad skåp, namnbricka, få en presentation av de man ska jobba med och när man går hem för dagen så har man ett schema på exakt vad man kommer få lära sig de närmaste två veckorna. Hur häftigt vore inte det? Hur många arbetsplatser har det?
Annars då, var på butikschefsmöte idag, kom hem sent och eftersom Niclas är på LGK (ledningsgruppskonferens) så var Carol här och passade Amanda. Lagat mat hade de gjort också så jag blev helservad här hemma. Skönt!
Amanda ville inte vara med mig utan bara med sin farmor. Hm ;)
Jag är dödstrött på svininfluensan. Jag kan verkligen inte förstå varför det är så otroligt mycket skriverier om det. Hela jobbet verkar vara dränkt av alcogel och varningsplanscher. Men kom igen. Visst, är man i riskgruppen så förstår jag, men att alla svenska företag blir som förlamade av detta och köper in alcogel till förbannelse, DET ÄR JU ABSURD!
Drömmarnas horisont
Happ. Här har ni mig igen. Long time no see. Här har inget hänt så mycket alls. Jobbet går bra för det mesta. Eller vad ska man säga, vissa dagar spyr jag, andra dagar känns det som att jag är på helt rätt plats. Mitt jobb känns som ett jävligt jobbigt träningspass, det känns oftast som skit när man är där, men oftast känner man sig märkligt tillfredsställd efter en lång dag.
Nåja, jag lever inte som en lyxchef iallafall. Andra personer har frågat mig om jag inte "kan jobba hemifrån" när Amanda är sjuk t.ex. Jag förstår inte riktigt det där. För det första, hur skulle man kunna jobba hemifrån oavsett jobb med en sjuk 1,5 åring hemma? För det andra, vad är man för chef om man inte är där för sin personal?
Jag känner mig iallafall stolt över de människor jag har påverkat på mitt jobb, gett dem självförtroende och tro på att de kan åstakomma skillnad. Jag kan drömma mig bort ibland och tänka på det där gör-gott-experimentet. Ni vet det där när man är glad mot någon och den går hem, gladare än innan och är vänlig mot någon annan.
Låter det löjligt? Kanske.
Imorgon!
Jäklar vad grejer vi har. Hur ska det gå?
Förevigar med bilder när vi har internet igen.
Tack på förhand ni som kommer och hjälper till med flytten/kommer på kvällen. Kram.
Tänk vad glad man blir...
Jag har sedan länge spanat in den här fantastiska ugnsformen, handgjord i italien, men priset har liksom överskridit min budget med råge...
Den stora kostar över 500:- men nu hittade jag den i en affär med 50% rabatt! Jäklar vad jag blev glad! Jag har sedan tidigare skålarna som jag fick av mina kära svärföräldrar och som är som gjorda för att äta youghurt i! 
Visst är de fina?Ny bil? Och så massa kartonger...
Happ, annars är det en jäkla massa kartonger överallt. Niclas köpte 10 till idag. Jäklar vad grejer vi har. Nu börjar det ändå kännas som någorlunda under kontroll med packandet. Det är lite skönt att ha lägenheten i två veckor efter nästa vecka. Blommor och sånt får stå kvar några dagar så hämtar vi det varteftersom.
Idag köpte vi två baden-baden stolar på Coop. Billigt och bra. Klart man skulle vilja ha en fet solsäng, men de här var billiga och lätta att bära in och ut i förrådet. Vi är rätt panka nu så här innan man vet vad allting kostar. Jag längtar till onsdag.
Vem är de att döma?
Det är så mycket man inte vet om människor. Tro mig, jag förvånas varje dag över människor jag trodde jag kände utan och innan. Likadant är det med mig. Jag har hemligheter som jag aldrig kommer avslöja för någon, jag funderar på saker som ingen vet. Jag trivs med att inte vara en öppen bok. Man behöver kanske inte berätta allt som försigår i huvudet på en själv för vänner och släkt? Men man bör veta, att det finns anledningar till allt. Så om jag beter mig på ett speciellt sätt vid ett valt tillfälle där de där känslorna kommer fram, måste de ifrågasättas så jävligt?
Alla människor har dåliga sidor, jag försöker jobba med mina. Varje dag. Jag försöker ALLTID att vara den bästa mamman för Amanda. Jag ger henne all min lediga tid, jag leker med henne, jag skojar med henne. Jag sjunger med henne (fastän jag har hemsk sångröst) och jag går hellre i trasiga strumpor än att hon ska ha slitna/fläckiga kläder. Jag har aldrig varit dum mot henne. Dessutom så älskar jag henne mer än jag älskar mig själv. How about that?
Så säg inte vad jag ska göra, säg inte hur jag ska bete mig. Jag vet när jag gör fel, det behöver ingen säga till mig.
Och jag är faktiskt stolt över min personlighet. Jag skulle inte vilja byta den mot någon i världen.
Det blir en dag på stranden...
Återigen slår det mig hur mycket man lyckas samla på sig när man är medelklass-svensson och dessutom småbarnsförälder. Vart har vi haft allting!
Blev lite glad...
Idag upptäckte jag att min favoritaffär i Farsta centrum, Coozie, även finns som nätsida. Bl.a. har de ett par oljelampor to-die-for som jag skulle vilja ha utomhus (tyvärr finns de inte med i webshopen). Annars vill jag ha den här till nya köket, den går att sätta ihop med flera olika: 
Sen vill jag ha en memotavla i köket på någon vettig plats. Jag saknar en liten yta där man kan skriva vad som saknas i kylen etc. 
*host* 650:- kostar den här...
Annars då? Semestern försvinner rasande fort. Idag har Amanda målat. Med en bläckpenna. På hela magen. Har förevigat detta lilla busfrö så vi får se om det dyker upp bilder...
In love with a fairytale
Stenhjärta 55 riksdaler, broarne.se:
Söt att ha på trappen? RICE har dessutom kommit med lunchtallrikar i samma serie som skålarna jag fick. Eftersom jag älskar skålarna så hamnar tallrikarna här på bloggen, visst är de fina!?
Finns i massa fina färger. 180 :-Efter muffinsformarna igår hittade jag även dessa som jag tycker är fantastiskt fina:
45:- på bluebox.seAnnars har jag spanat in Oilily's väskor som är superfina, men som tyvärr inte passar min plånbok riktigt. Denna kostar 1049:-
Igår åt jag förövrigt en fantastisk tårta som jag rekomenderar varmt:
Midsommartårta . FARLIGT gott!
Plötsligt händer det...
Bilden kanske inte ger dem rättvisa, men shit vilken lyckoträff för en bakare som mig. Jag har faktiskt spanat in den här formen innan, men snålheten har bedragit mig. Annars då? Hängt i Vega två dagar i rad (i Sandras och P's pool) och har firat kräftpremiär. Ja, jag har inte ätit några kräftor, men jag förvandlades till en efter ett par timmar på deras pooldäck. Aj (men så värt det).
Nu ska jag softa med en kofta på balkongen. Kanske kan ni höra mig och Niclas sjunga allsången...
Okej, dåligt rim. Sorry.
Haha
Tänk om Niclas har såna här dolda talanger som visar sig när vi gift oss?
Länk
