almstrom

Och regnade det i nätter o da'r
så skulle jag dock ej klaga:
Var droppe är som kristall så klar
och skön som den skönaste saga,
ett spätt litet väsen, så fagert och ungt,
som sakta från molnet faller
och glider till marken och somnar tungt
vid glittret av tusen kristaller.

Skrivet av Karin Boye. Det är så vackert att jag får tårar i ögonen. Min fråga: om man kan se så mycket skönhet i världen som hon, hur kan man då ta livet av sig?  Eller är det så att om man ser så mycket skönhet så ser man lika klart på allt elände i världen? Kanske är det så. Jag ångrar mig varje vecka att jag aldrig sparade mina dikter. De var fantastiskt bra (jag tycker faktiskt det) och jag tror inte att jag någonsin kommer kunna göra något liknande. På ett sätt hoppas jag att jag inte kommer kunna åstadkomma det iallafall, det var rätt mycket smärta förknippad med den tiden.

Tillbaka från Gröt-språkets land. Landet där ordet "lunch" betyder en rågmacka med dallas-sallad. Där grönsaker till frukost är lika främmande som att servera lätt-öl till lunch. Danskarna är så nära oss och ändå så främmande. Nä, ge mig en lusekofta och en norrman som jag kan krama så är jag nöjd, danskarna gör mig bara osäker.

Exempel:

- Taxichauffören frågade: "varför valde ni mig?" "Eh...ja, du stod längst fram i kön..."
- Trots att jag hade EXAKT samma kläder på mig på vägen dit som hem så pep det om mig i kontrollen i Danmark men inte i Sverige. Kommentaren när jag klev upp på det lilla podiet var: "Får jag känna på dig?" (fritt översatt till Svenska). Sen visiterade han mig mellan brösten! Vad skulle jag gömt där? En skogaholmslimpa?! Speciellt sedan Amanda bokstavligt sög musten ur mina bröst i höstas så är det lika platt där som en bit åkermark i Skåne.
- Språket ska vi inte prata om. Hälften av alla normala ord som vi svenskar använder betyder något snuskit på danska. Man vågar inte säga ett skit där för att alla garvar åt (med?) en. Och inte förstår man något heller.

Nej, likt en pensionär som åker till Ullared är jag glad att vara hemma igen. Fast det var god mat faktiskt. Väldigt god. Jag fick äta kanin också (det smakade som kyckling men hade konsistens som fläskfilé). Jag försökte tänka mig en riktigt elak kanin med inkontinensproblem när jag satte tänderna i det möra köttet. Tur att man är bra på att visualisera.
Givande kurs var det också. Alla kursledare på sån nivå har ju läskighetsfaktor 8 av 10. De liksom SEEEER igenom dig på tre nanosekunder. När du har skakat hand med honom så vet han allt om dig. Allt, utom möjligtvis din storlek på strumpor. Alla svagheter, alla styrkor. Såna egenskaper gör att man sitter och väntar på en kontra-attack varje gång man tittar/inte tittar eller sitter tyst/pratar.
Jag skulle vilja jobba med sånt. Personalutveckling, att SEEE igenom människor. Fantastiskt! Vilken styrka! Och vilket ansvar... Visst, fixa löneprocenten en månad, inga problem, men att verkligen förändra människors liv, för alltid, DET mina kära vänner, är häftigt.

Förövrigt är jag genomförkyld. I Danmark verkar värme på elementen vara en onödig lyx. Det tog mig två nätter att få till en vettig värme. Fast duschen gick inte att fixa till från iskall. Jag skyller på landet Danmark för min förkylning!