Fan
Tog mig friheten att svära lite i rubriken. Sånt får er läsare att hajja till.
Jag borde sluta blogga, men min egen egocentrism tillåter mig inte att lägga ner trots att ni på senare tid fått läsa mina deppiga inlägg på en och två (och arton) gånger. Ber om ursäkt för det, men så kan det vara.
Annars då?
Jag tänker massa smarta saker på väg till jobbet. Då är jag som alertast och ser så mycket komik i världen. Ni AAAAANAR inte. Det är sant. Jag kom på en skitrolig sak imorse i bilen som fick mig att sitta och småle för mig själv, men sen gick allt åt helvete på jobbet och...ja, då var den där lustigheten som bortblåst.
En annan sak var krönikören i tidningen City idag som hade stavat så OTROLIGT mycket fel att det måste vara med flit, men ändå kan jag inte låta bli att reta upp mig till den grad att jag ville skicka en insändare om det (det gjorde jag inte).
En annan gång jag har chans att reta upp mig är när jag läser jobbansökningar. Jag retar upp mig på:
- Felstavningar, word har faktiskt ett program som rättar ÅT en. Hur svårt kan det vara!?
- Folk som inte har vett att åtminstone försöka göra sken av att de söker jobb hos de företag de söker jobb hos.
- När man skriver att man "sa upp sig från sitt förra jobb för att den typen av service inte passade mig" Jag är ledsen gumman, men skillnaden mellan att stå på Mc Donalds och att jobba i leksaksaffär är inte större än att dina kläder inte stinker Mc Feast när du kommer hem.
- Folk som skriver curriculum vitae som överskrift i sin ansökan. Kom igen, hälften av Sveriges befolkning vet ändå inte vad det betyder (f.ö. livets lopp). Pretantiösa jäklar. Kom ner på jorden vetja!
Niclas och jag har just nu en dialog om Amandas strumpor. Sånt gör man när man varit ihop i mer än tre år. Vi diskuterar vad han menade när han sa att "Dom satt väldigt bra" Menade han att storleken satt väldigt bra (de har vi pratat om tidigare) eller menade han att strumporna var exceptionellt bra utformade för Amandas fötter? Tack förresten för strumporna mamma o pappa, numer vet vi att BÅDE storleken var bra och att det var en välsittande modell. Tummen upp för polarn o pyrets strumpor alltså.
Jomen det var väl allt. Nu ska jag sova.
AHHHHHHH....
Jag borde sluta blogga, men min egen egocentrism tillåter mig inte att lägga ner trots att ni på senare tid fått läsa mina deppiga inlägg på en och två (och arton) gånger. Ber om ursäkt för det, men så kan det vara.
Annars då?
Jag tänker massa smarta saker på väg till jobbet. Då är jag som alertast och ser så mycket komik i världen. Ni AAAAANAR inte. Det är sant. Jag kom på en skitrolig sak imorse i bilen som fick mig att sitta och småle för mig själv, men sen gick allt åt helvete på jobbet och...ja, då var den där lustigheten som bortblåst.
En annan sak var krönikören i tidningen City idag som hade stavat så OTROLIGT mycket fel att det måste vara med flit, men ändå kan jag inte låta bli att reta upp mig till den grad att jag ville skicka en insändare om det (det gjorde jag inte).
En annan gång jag har chans att reta upp mig är när jag läser jobbansökningar. Jag retar upp mig på:
- Felstavningar, word har faktiskt ett program som rättar ÅT en. Hur svårt kan det vara!?
- Folk som inte har vett att åtminstone försöka göra sken av att de söker jobb hos de företag de söker jobb hos.
- När man skriver att man "sa upp sig från sitt förra jobb för att den typen av service inte passade mig" Jag är ledsen gumman, men skillnaden mellan att stå på Mc Donalds och att jobba i leksaksaffär är inte större än att dina kläder inte stinker Mc Feast när du kommer hem.
- Folk som skriver curriculum vitae som överskrift i sin ansökan. Kom igen, hälften av Sveriges befolkning vet ändå inte vad det betyder (f.ö. livets lopp). Pretantiösa jäklar. Kom ner på jorden vetja!
Niclas och jag har just nu en dialog om Amandas strumpor. Sånt gör man när man varit ihop i mer än tre år. Vi diskuterar vad han menade när han sa att "Dom satt väldigt bra" Menade han att storleken satt väldigt bra (de har vi pratat om tidigare) eller menade han att strumporna var exceptionellt bra utformade för Amandas fötter? Tack förresten för strumporna mamma o pappa, numer vet vi att BÅDE storleken var bra och att det var en välsittande modell. Tummen upp för polarn o pyrets strumpor alltså.
Jomen det var väl allt. Nu ska jag sova.
AHHHHHHH....Kommentarer
Postat av: Angelique
För att det suger och tar så mycke tid av folks socialliv!
Trackback
