100 år med Jesus
Ja, så heter en utställning som Täby kyrka har just nu. Det lät ju så otroligt spännande att jag nästan slank in efter jobbet igår. Inte. Jag tror min själ mår bättre av att gå på trädgårdsmässa istället (för övrigt på Stockholmsmässan nu i helgen) men för er gudfruktiga läsare kan jag alltså tips om detta måste i den kristna världen. Jag är inte ironisk nu. Eller kanske är jag det...
Annars då? Imorgon fyller världens finaste tjej 1 år. Det betyder ju att jag för drygt ett år sedan låg och frustade och pustade i en liten smal säng på huddinge sjukhus. Fantastisk upplevelse, och så kom det ju ut en liten skrikmaskin på köpet. Niclas var fantastisk hela tiden och ja, jag var faktisk också ganska fantastisk om jag får säga det själv. Att föda barn passar faktiskt mig ganska bra, man får total uppmärksamhet hela tiden, alla berömmer en och klagar man är det ingen jäkel som kommer med massa hurtiga kommentarer. En orgie för en dramaqueen alltså... Fast några fler barn blir det inte än. En liten kuriosa är ju dessutom att jag har mer gemensamt med min svärmor än att vi bl.a. gillar Niclas väldigt mycket och har en förkärlek för att laga god mat. Hon frustade och pusade ju nämligen på exakt samma dag som jag fast 26 år tidigare när Ullis kom till.
På det här året har Amanda lärt sig att:
- Säga Mamma och Babba (haha, det är en blandning mellan Barbapappa och pappa, tror ni inte?)
- Gå/springa (sedan ett par dagar med en mini-innebandyklubba i handen, vart ska det sluta)
- Torkar man munnen så är maten slut (gallskrik)
- Att det är JÄTTEROLIGT att bli jagad! Faktiskt det roligaste som finns.
Och mycket mycket mer...
Några direkta dialoger har vi inte (även om Amanda tycker det):
Amanda: *håller fram en tom nappflaska* "Öööööhhh!"
Jag: "vill du ha vatten?"
A: *Nickar* "öh!"
J: "Vad heter det här?"
A: *otålig, viftar med vattenflaskan* "Ööööh!
J: "V-A-T-T-E-N"
A: "Möhööööhö"
Ja, sen går man ju så klart och hämtar vatten och hon trippar efter med en min som säger "varför tog det så lång tid?!"
Grattis lilla Amanda. Jag är så stolt över dig.
Annars då? Imorgon fyller världens finaste tjej 1 år. Det betyder ju att jag för drygt ett år sedan låg och frustade och pustade i en liten smal säng på huddinge sjukhus. Fantastisk upplevelse, och så kom det ju ut en liten skrikmaskin på köpet. Niclas var fantastisk hela tiden och ja, jag var faktisk också ganska fantastisk om jag får säga det själv. Att föda barn passar faktiskt mig ganska bra, man får total uppmärksamhet hela tiden, alla berömmer en och klagar man är det ingen jäkel som kommer med massa hurtiga kommentarer. En orgie för en dramaqueen alltså... Fast några fler barn blir det inte än. En liten kuriosa är ju dessutom att jag har mer gemensamt med min svärmor än att vi bl.a. gillar Niclas väldigt mycket och har en förkärlek för att laga god mat. Hon frustade och pusade ju nämligen på exakt samma dag som jag fast 26 år tidigare när Ullis kom till.
På det här året har Amanda lärt sig att:
- Säga Mamma och Babba (haha, det är en blandning mellan Barbapappa och pappa, tror ni inte?)
- Gå/springa (sedan ett par dagar med en mini-innebandyklubba i handen, vart ska det sluta)
- Torkar man munnen så är maten slut (gallskrik)
- Att det är JÄTTEROLIGT att bli jagad! Faktiskt det roligaste som finns.
Och mycket mycket mer...
Några direkta dialoger har vi inte (även om Amanda tycker det):
Amanda: *håller fram en tom nappflaska* "Öööööhhh!"
Jag: "vill du ha vatten?"
A: *Nickar* "öh!"
J: "Vad heter det här?"
A: *otålig, viftar med vattenflaskan* "Ööööh!
J: "V-A-T-T-E-N"
A: "Möhööööhö"
Ja, sen går man ju så klart och hämtar vatten och hon trippar efter med en min som säger "varför tog det så lång tid?!"
Grattis lilla Amanda. Jag är så stolt över dig.
Kommentarer
Postat av: Anna
Grattis Amanda!
Postat av: Angelique
Grattis till det lilla charmtrollet!!!
Postat av: Mammsen
Ni har ju inte fattat någonting det är ju mormor hon säger det hörs ju klart och tydligt. Ledsen Niclas men så är det faktiskt, pappa kommer nog snart, men nu är det mooormoor!
Trackback
