Lågkunkunkturen drabbar med kraft...

...Vi tappar försäljning på jobbet. REJÄLT, iallafall med tanke på den svenska kronan som är svagare än någonsin. Jag ringde till jobbet idag och det är en del snack om storvarsel även hos oss. Inget officiellt förstås, men fortsätter det så här så. Klart att man blir orolig (och ångrade att jag ringde). Jag borde sitta säkert, så länge man inte stänger ner någon butik så borde jag ha kvar mitt jobb eftersom min tjänst är unik, men schemat kanske blir förändrat, och då faller ju idén med att sluta på giganten.

Jag försöker att se nyktert på det, och försöka att inte ta ut något i förskott, jag får helt enkelt ta tag i det när jag kommer tillbaka, men bättre start på det nya jobbet kunde man ju haft. Det kan ju bara bli bättre...

Här i Thailand är det fantastiskt dock. Amanda har börjat sova bättre på dagarna (och nätterna) och vi får välbehövligt andrum då, för annars är det FULL fart, hon är inte still en sekund! Hon verkar trivas i värmen och är så ompysslad så att det inte är sant åt det. Att man får vara ute hela dagarna utan kläder är guld tycker hon.

Niclas är på fisketur idag med min pappa och vår taxichaufför Tum. De borde komma hem snart och sen ska vi dra ner och äta sista måltiden. Inte för oss utan för mina föräldrar som åker hem imorgon. Känns mest tråkigt att de ska lämna oss, jag kommer sakna att ha någon förutom Niclas att prata med. Börjar misstänka att jag har bränt mig rejält idag, huden börjar anta en lätt rosa ton... fan att jag aldrig lär mig. Gris-skärt någon?

Jag och Niclas var på snabbvisit i Bangkok häromdagen också. Shop till you drop på tre timmar blev en hel del, men mer om det senare, jag tänker bara på jobbet nu och har svårt att koncentrera mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0