almstrom

Fick en komplimang igår. Av en kille. Han sa att jag var söt. "Eh....tack" sa jag precis som man ska. Jag började undra varför han sa så. Jag är inte så van vid komplimanger, men jag är ganska van vid att fiska dem själv från Niclas. Många vet ju att han inte är världens mest romantiska kille. Tur att han är världens mesta och bästa pappa som kompensation. Men åter till komplimangen. Jag kan inte riktigt ta en komplimang, för antingen tror jag att de... ja, ni vet. Det där som många killar vill. Och det kanske är lite fel? Nummer två så känner jag att jag måste berätta för Niclas när någon har gjort eller sagt något. Jag märker att jag kanske fortfarande bär lite smärtsamma beteenden från mitt svartsjuka ex som ville att jag skulle redovisa allt. Vi kan kalla honom Magnus H för bekvämlighetens skull.

Hur ska man hantera komplimanger egentligen? Jag blir nog gladast för komplimanger när jag får dem av det manliga könet. Gärna de som är lite sådär... * host * fula. Jomen faktiskt, för då vet man ju att de menar det. De där vrålsnygga, hur skulle de kunna uppskatta mitt fotbollsrunda ansikte om man ser ut som Pittan (Brad Pitt alltså)? Jag tror att de fula verkligen kan uppskatta dragen i olika människors ansikte. Kanske är det dumt att prata om fula och snygga människor, men kom igen, det är ju lite så. Jag är mitt emellan tycker jag och ganska nöjd med det. Tillräckligt snygg för att inte vara utanför eller uttittad, tillräckligt ful för att inte vara alltför dryg. Eller lite dryg, men det beror ju inte på mitt yttre.

Idag har jag surfat in på GB's hemsida och vill verkligen pusha för knappen märkt "nostalgi" Oh MY! vilka minnen! Jag minns glassen med tuggummi i pinnen, jag mins vaniljpuck som vi köpte till vår hund Sissy när vi var på utflykt. Jag minns STORstrut också! Mmm! Framförallt minns jag den gamla GB-loggan.

Jobb imorgon också. Fast det blir iallafall sovmorgon. Kan man hoppas.

Har tippat på lotto imorgon. Vinner jag sätts det in direkt på mitt ICA-konto. Niclas tror att om man vinner 32 miljoner så får man det i presentcheckar på ICA nu. Det tror inte jag. Däremot tror jag inte vi kommer behöva fundera på det eftersom vi garanterat inte vinner 32 miljoner. Min högst vinst någonsin var att jag träffade Niclas. HAHA, cheeezy va!? Fast jag har ju hellre tur i kärlek än i pengar. På riktigt.  Min högsta vinst var 500:- på bingolotto. Mamma har vunnit en miljon en gång. Åtminstone lät det så på skriket. I verkligheten var det 2000-någonting.

Nu ska jag sova. Galet trött, galet jobbig vecka.

I natt ska jag drömma om jingeln till "Bindiees, en värld full av magi" Hatar jinglarna på jobbet. Älskar  dock sköna ungar, ibland tror jag att leksaker är mitt kall i livet... 

Jag: "oj, vem är det som ska handla allt det här!"
Barnet: "Det är jag!"
Jag: "Oj, det var det värsta, fyller du år?"
B: "Nej, jag har klippt mig!"
J: "Det var ju väldans fint, alldeles blått!"
B: "Ja, det är blått här" (rör vid håret )
J: " Tycker du det är läskigt att klippa sig?"
B: "Neeeej" (livligt förnekande, men skruvar på sig)
J: " Vet du vad du kan få av mig nu när du har klippt dig?"
B: "nääää?"
J: "Eeeeen flaaaaagga!" (hurtigt pedagogiskt )
B: "JAAAAAA!"


Vissa barn är sköna...


Ps. Paolo, har inte kört ditt pass något mer, fortfarande träningsvärk (kramp?) i vaden efter hopprepet. Jag försöker imorgon. Vi hörs. Peace out. Ds.