almstrom

Det är så himla knepigt det här med hus. Antingen kan man spränga plånboken och köpa ett som är sådär tipp-topp som man bara drömmer om. ELLER så kan man köpa en kopia av det huset som är tipp-topp som inte alls är sådär tipp-topp. Inte tipp-topp alls om jag ska vara ärlig. Fördelar? Man kan tjäna en REJÄL hacka (både per månad och när man säljer) och man kan få bättre tomt osv. Nackdelar? Kan man inte det där som kallas renovering så står man där med en skilsmässa på halsen.

Våghalsen i mig vrålar av förtjusning, "vilken utmaning!" skriker den åt mig, "TÄNK vad häftigt att få det precis som man vill". Japp, våghalsen i mig gör vågen och hojtar "whoooooha, fatta alla pengar ni kan tjäna, och ni kan ju LÄRA er tapetsera!". Han är ganska rolig han, våghalsen.

Oron i mig är lite mer försiktig dock, han viskar saker som: "men det där har ni aldrig gjort, vart ska ni få pengar till ett nytt kök ifrån, hur ska du orka, du som jobbar hela tiden, tänk dig för, ni har det ju så bra, det kommer gå åt skogen"

Jag tycker förstås att det är trevligare och roligare att lyssna på våghalsen. Fan, tänker jag, det är ju bara ett boende! Om man fixar en sak i taget så LÖSER det sig. Väl? För gör det inte alltid det? Alla säger jämt att jag är sån pessimist. Tänk om jag skulle slå alla på fingrarna och bara rycka på axlarna sådär likgiltigt och säga "Jaja, det löser sig". Och tänk vilken häftig sak, att bokstavligt talat bygga upp sitt hem tillsammans! HA! skulle jag säga till alla som tycker jag bara ser svart, där fick ni, kom in på en coctail i vårt perfekta hem!

Man kunde börja med köket. Och sovrummen. Och hallen. Och vardagsrummet. Och badrummen...

Skämt åsido så skulle jag vilja börja med köket och vårt sovrum. Fast i vardagsrummet ser det ut som någon blivit mördad, det är en väldigt mörk fläck på golvet. Jag skojade och sa det till mamma, men hon tror verkligen att någon blivit mördad där nu. Hon frågade om jag skulle kunna leva i ett sånt hus. Tjae... varför inte. Om det är billigt...


Idag har jag träffat Amanda i en kvart. Jag bytte blöja och gav henne gröt när hon vaknade. Hon sov när jag kom hem. Sånt gör mig ledsen och egentligen vill jag bara gå in och väcka henne så jag får vara med henne lite grann. Men jag har ju valt, och det känns ändå bättre nu än i början. Jag försöker att verkligen ta vara på våra lediga dagar tillsammans. Älskade unge. Jag vill bara slita ut mitt hjärta ur kroppen och ge det till henne på ett fat, vill ge henne allt jag har.