Hundar och katter och Reinfeldts pappa
Det verkar finnas ett begrepp om hurvida man är en hund eller kattmänniska. Det verkar som att alla människor (tom de som hatar djur generellt) kan delas in i hund-alternativt kattmänniska. Utav det ska man sedan få fram massa information om människan ifråga, ungefär som ett stjärntecken. Märkligt.
Jag gillar djur generellt, men en katt är helt rätt för oss. Det betyder inte att jag är kattmänniska, nä, jag gillar tillgivenheten hos en hund, jag gillar tanken på mysiga familjeutflykter i skogen med hunden hoppandes nedanför. Undrar om jag inte tom gillar dreglande käftar runt en söndertrasat ben. Jag gillar dock inte oflexibiliteten hos en hund. Lämna bort en hund i två veckor för utomlandsvistelse och den tror att du har lämnat den för alltid (och låter dig veta det också). Jag gillar inte att man kan lämna en hund max sex timmar i sträck. Jag gillar inte att de flesta hundar är rätt morgonpigga (ungefär som barn har jag märkt) och att de kräver promenader i allskönans väder. Fy. Nä, tacka vet jag katter. Mysiga katter som ligger hemma i knäet när regnet strilar utanför.
Fredrik Reinfeldts pappa har blivit åtalad för rattfylleri. Genast ska tidningarna skriva löpmeter om det och kräva sonen Reinfeldt på kommentarer. Han svarade bra tycker jag, att han inte vet vad som är sant och att han kommer behandlas som alla andra. Tidningarna klagar på politiker, att de inte lever som det lär osv. vilket jag håller med om är skit, men kom igen, det är hans pappa. Varken mer eller mindre. Rimligtvis är det ingen måttstock på hur han sköter vårt land. Och det är väl det som borde betyda något? Eller? Fast ändå verkar det på något sätt göra det...
Som Meja skulle sagt: "it's all about the money".
