almstrom

Klockan 9: Sitter med Amanda i knäet. Så här gör hon varje morgon: väcker oss vid 7 och ska upp och äta frukost. Vid 9 vill hon ta en liten powernap, oftast i min famn. Jag tycker det är mysigt. Hon har bara en t-shirt på sig just nu, och hon är SÅ stor, en riktig människa! När gick hon från att vara en bebis till ett barn?!

Sista måndagen innan jobbet. På onsdag börjar allvaret. Jag vet inte riktigt hur det ska gå, ena gången är jag livrädd (och mumlar öppningstal till personalen när jag ska sova på kvällarna), andra gånger känner jag mig skitlugn och tänker tankar som: "det är ju det här jag vill, det kommer bli SÅ roligt!". Likadant är det med Amanda, ena gången gråter jag inombords: jaha, så här fort gick det, jag kommer aldrig vara hemma med henne så här länge igen. Andra gånger känns det skönt att få träffa människor och "bara vara". Gör rutinsaker på jobbet varje dag.

Uppdaterat kl. 16.16: snabb tripp till jobbet och lämnade kortet. Fick ingen avskedspresent för jag hade inte slutat än sa Tommy, han verkade faktiskt intresserad av mitt nya jobb på riktigt... Ska claima den i januari, presenten alltså :)

Amanda ligger och sover, jag hade gärna sovit jag med, men jag försöker vänja mig vid tidigare kvällar (och därmed tidigare mornar) Vi är lite bortskämda i vår familj, Amanda vaknar vid 7, sen ramlar hon runt mellan oss i vår säng och vi halvsover till 8 ungefär. Så lär det inte bli sen direkt...

Mamma kom förbi och fikade förrut, vi spelad Wii och hon tyckte det var jättekul tror jag. Hon knockade mig storstilat i boxningen, den jäkeln. Vad var det man sa om att slå sitt barn i dagens Sverige?

Sen har vi gjort julgodis här också, knäck och kola. Jag tjuvsmakade liiiite liiiite knäck (lite droppar som blev kvar på plåten) för knäck råkar vara det godaste julgodiset jag vet. Så här blev kolan:



Skulle gärna velat haft ett rött sidenband runt, men det blir nästa år istället!