almstrom

...vägrar Amanda sova på kvällarna.Vet inte om det beror på det, men hon somnar som vanligt. Sen vaknar hon och skriker, skriker skriker. Inatt var hon vaken i omgångar, omväxlande glad (men vaken) och ledsen HEEELA natten. Niclas sov 1,5 h, jag sov i 3. Kombinerat med 4 h sömn i förrgår så är jag ett levande vrak. Niclas har kunnat sova lite på dagen, men jag vet helt enkelt inte hur jag ska kunna hålla ihop om jag inte får sova inatt. Nu skriker hon igen och Niclas är inne hos henne. Hon hade feber idag när jag kom hem också. Vågar inte uttala ordet T-Ä-N-D-E-R för det har jag sagt i fem månader nu så fort hon är gnällig.

Nya jobbet är... inte så kul alls. Jag önskar jag kunde säga att det är skitkul. Men det är bara lååångt mycket mer att göra än jag någonsin kunnat ana. Jag saknar min familj, jag känner mig ensam (vem var det som myntade uttrycket "det är ensamt på toppen") och jag vet i ärlighetens namn inte hur jag ska få ordning på det här utan att bränna ut mig totalt. Kanske känns det bättre när det börjar ljusna lite ute och jag kommit in i det. Jag hoppas verkligen det. Jag önskar att jag kunnat styra mina arbetstider på elgiganten och inte jobba helg. Men ja... det får man se sig i Missisippi efter. Fan vad jag saknar er giganten. Gamla giganten, som det var innan all skit och neddragningar... Mest saknar jag Carro. Och jag saknar att äta lunch med Niclas.

Fan, nu börjar jag gråta. Skyller på att jag inte sovit något.

Ps. Jag rasar i vikt, har ingen aptit, suuuuper det iallafall! Ds.