Ibland...

Ibland saknar jag Niclas något alldeles förfärligt när han tränar. Jag vill bara göra som när jag var liten och mamma skulle på möte: gråta och kramas jättehårt. Fast det gör jag ju inte förstås.
2009-02-09 @ 22:16:43 Allmänt Permalink

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0