almstrom

Jag gillar att omge mig med vackra saker, eller känslor som blir vackra i tanken:

• jag gillar att dra med handen över släta, svala ytor. Som vår fönsterbräda och känna den mot min varma hud.
• jag gillar vackra drömmar. Där är allt så perfekt och precis som man vill ha det.
• jag gillar att snusa på små bebisars huvuden, gärna min egen bebis!
• jag tycker att ådrorna på mina händer gör att det ser ut som om de gjort massa roliga saker i livet.
• jag tycker om att lägga läpparna mot Niclas arm och känna hans varma hud.
• Jag tycker om att titta på en riktigt vacker skulptur, stryka med handen i håligheterna och sedan fantisera om den som gjorde den.
• Jag tycker om att läsa en bok och läsa något däri som man tänkt på, fast man trodde att man var ensam om att tänka så.
• jag gillar när Cala stöter ihop sitt huvud med mitt när jag sitter vid matbordet, så att det känns som om vi har något sorts samförstånd fastän vi är två olika arter.
• jag älskar att titta på porlande bäckar!
• jag älskar att titta på trädrötter och fantisera om att det bor små, små tomtar där. Sen undrar jag hur jag skulle inreda min stubbe om jag var en liten tomte.
• Jag älskar att känna doften av jord. Multnande mylla som ger nytt liv!
• Jag tycker om att dricka kallt vatten när man inte ätit så mycket innan, och känna hur det rinner ända ner i magen.
• Jag tycker om att sitta på ett café och hitta på fantasi-liv till människorna jag ser.

Okej, det var dagens go-with-the-flow och flum för idag. Idag har jag gjort kyckling med feta och olivcreme till mig. Amanda fick västkustgryta och den gick ner utan problem.

Babysimmet var skräckblandad förtjusning. Förtjusning i början och skräck i slutet. Jag var ju själv idag och var tvungen att lägga ner henne när jag gick och duschade. Hon skrek. Och skrek. Och skrek. Jag sprang ut. Alla mammor tittade på mig med en blandning av been-there-done-that och shit-vilken-dålig-mamma-hon-är. Jag plockade upp Amanda. Hon fortsatte skrika. Försökte få på mig kläderna. Hittade min bh. Vart är trosorna? Skit i dom så länge. Amanda skrek. Får på mig tröjan. Böjer mig ner och visar arslet för alla mammor. Står fullt påklädd på överkroppen, med strumpor och ingenting mer nertill och letar efter trosorna. NÅN HAR STULIT MINA SKITIGA TROSOR! Ger Amanda lite vatten. Hon ratar flaskan och skriker mer. Tittar på mamman närmast och rodnar: "jaha, så ska man försöka hitta trosorna". Klämkäckt. Hon pekar bakom mig. Där ligger de och skrattar åt mig. Mina trosor. Varför glömde jag ta med mig rena? Får på mig dem. På med byxorna. Amanda sitter på min arm och hulkar av gråt. Jag pratar med henne i försök att verka som braiga-mamman-som-har-lite-psykbryt-bara. "Men gumman, du ska få sova, vänta lite bara..." slänger ner allt i väskan. Glömmer något i botten och får riva upp allt igen. Amanda har satt igång 80% av de andra bebisarna nu också som sympatigråter. Jag ler överslätande. Snart är det bara jag och en mamma kvar. Ja, och så hennes perfekta dotter som både kryper och ställer sig upp mot möbler fastän hon bara är sex månader. Och som är glad. Hela tiden. Fattar hon inte att Amanda ändå är hundra gånger bättre än hennes bebis fastän hon skriker lite ibland? Amanda är ingen ja-sägare, det är en sak som är säker. Idag så övade vi iallafall på att sprattla med benen i bassängen för att ta sig framåt. Det är inte riktigt Amandas grej. Nä, hennes grej är att försöka sörpla vatten, dra demonstrationsdockan i håret och försöka fånga den rosa bollen. Amanda är en smart tjej hon, hon vet att hon inte behöver sprattla för att ta sig framåt. Hon har ju mig :) Träffade pappa på hemvägen. Han undrade varför det droppade vatten ur håret på mig. Ja du, säg det...

Idag drömmer jag om: ett härligt gardenparty med massa olika såser och tonvis med grillat kött. Till det stora bägare med margaritas och lite lekar på en gräsmatta.
Idag har jag: fantasier om att jag och pappa ska bestiga kebenekaise någon gång. Snart kanske, inom några år,  innan han blir för gammal och jag för försoffad.
Igår motionerade jag: promenaden med Niclas på morgonen och 35 min på cykeln.
Idag är jag glad över: helg, underbara helg! Och Niclas är ledig!
Idag är jag ledsen över: att framtiden känns så himla osäker. Kommer det fungera att jobba på Elgiganten med litet barn, kommer vi bo kvar här ett år, 10 år?