almstrom

Min mormor har en poesibok hemma. Den är gulnad och bleknad, men så är den ju från tiden hon gick i skolan också. Där har iallafall hennes vänner skrivit vackra dikter till henne med snirklig skrivstil och ibland ritat bilder till. De har ju inte hittat på dikterna själva förstås, men det är ändå så mysigt att bläddra i den. Jag kommer ihåg några av dem:

Du är rosen jag är törnet
Glöm ej vännen som skrev sitt namn i hörnet

Och:

Får jag sitta i ditt minne
på en liten liten pinne
men om pinnen är för kort
ramlar jag ur minnet bort

Och:

Lyckan kommer lyckan går
lycklig den som (angelica) får
För hon kan både sy och lappa
och gubben sin klappa


Jag försökte ha en poesibok efter att mormor visat mig sin, fast det var aldrig någon (utom mormor och mamma) som ville skriva i den. Så kan det vara.

Jag har en låg dag i dag. Så kanske det blir när man förväntar sig att något ska hända och så händer... ingenting. Vissa dagar tar jag mig bara igenom på något vis. Jag vaknar på morgonen och ser fram emot att (eventuellt) få sova på kvällen. Allt däremellan är liksom...utfyllnad. Milstolpar mot när jag får gå och lägga mig. Mina dagar ser ut såhär:

06.15 Vaknar av att Amanda är vaken. Hon ligger bredvid mig i sin säng och pratar blubb-blubb-språk. Jag blundar och hopppas att hon somnar om. Det gör hon aldrig.
06.30 Amanda skriker till för att få uppmärksamhet. Jag slänger fram mitt numer dallriga bröst så hon får amma, inte för att jag tror att hon är särskilt hungrig utanför att jag håller på att svimma av trötthet. Jag drar henne intill mig och myser. Niclas sover.
07.00 Amanda börjar böka runt och deklarerar grymtande att hon vill gå upp nu. Hon drar mig i håret och babblar. Jag tittar på Niclas och hoppas att han ska vakna av ljudet. Det gör han inte. Jag funderar på om jag ska väcka honom men gör det sällan, jag får dåligt samvete eftersom han oftast vaggar henne till sömns mitt i natten.
07.10 Går upp, förbannar Niclas i hemlighet och mig själv som inte säger ifrån. Byter blöja på Amanda.
07.30 Jag och Amanda äter frukost tillsammans. Hon är sprudlande glad och flinar mot mig. Jag vaknar till och ler tillbaka.
07.45 Amanda bajsar. ALLTID, samma tid, fattar inte. Byter blöja igen.
08.30 Amanda somnar en stund. Jag städar undan frukosten och tittar lite i datorn.
09.30 Ut på promenad. Vi är ute en timme ungefär
10.30-11.30 fördriver tiden till lunch. Det brukar bestå av krypövningar och kasta-saker-på-golvet-som-mamma-får-plocka-upp-leken.
12.30 Amanda sover lite till. Jag försöker också sova.
14.00-16.00 leka mer. Kanske bada badkar för Amandas del
16-17.30 förbereda, laga och äta mat.
20.00 Niclas kommer oftast hem, nattar Amanda. Niclas äter.
21.00 cyklar i 40 min, duschar och lyssnar på ljudbok i mörkret innan jag somnar.

Ja, så innehållsrika är våra dagar :) Jag börjar känna mig som en pensionär, bryter någon eller något mina rutiner så blir jag gnällig och missnöjd. Haha.

I februari är det jag som är Niclas, så då får man väl äta upp att man klagar nu. Men däremellan kommer min första o-gigantiska jul på sju år. Shit, SJU ÅR?! Jag tillhör ju inventarierna snart. Och vilken karriärstege jag haft. Ha. Tror jag får ta bort ordet "tävlingsmänniska" ur mitt vokabulär, inte kan man vara tävlingsmänniska och nöja sig med samma tjänst i sex år?? Det är så jag skäms. Vad hände med alla mina drömmar? Kanske var det så att drömmarna innefattade elgiganten på något vis och det är därför jag blivit en relik. Jag har bara väntat in min fantastiska framtid. Någon gång kanske någon ser mig, vem vet? Om inte annat kanske jag blir den första att få en kristallskål efter 25 år i tjänst.