almstrom

Jag brukar ju inte hänga ut mina vänner på bloggen, men jag tänkte att jag skulle göra ett undantag idag. Min bästa vän, Sandra, berättade för mig hur sur hon blir på en viss sorts människor. Och även om jag inte delar hennes uppfattning till 100% så förstår jag verkligen vad hon menar. När Sandra går ut i naturen så har hon alltid otur med någonting. Antingen är matsäcken torr, eller så har hon ingen, eller så börjar det störtregna, eller så är det iskallt, eller för långt att gå... Ja ni fattar, för så är det ju när man kommer till element man inte kan påverka. Men det finns en grupp människor som ALLTID, och jag menar ALLTID, slipper undan såna problem: Haglöfsmänniskorna. Jodå, ni har garanterat sett dem, med sitt glada minspel och rosenröda kinder. Dessa kan delas in i två grupper: retro-Haglöfaren eller inne-Haglöfaren. Retro-familjen (för är det det inte alltid familjer med minst två barn?) har konken-ryggsäck, stabila bruna kängor i äkta läder som efter år av impregnering klarar en översvämning av okända mått. Inne-Haglöfaren har den senaste Goretex-jackan, goretex-skorna och alldeles säkert en vindtät mössa i lysande färg med Haglöfs-märket diskret frammepå.

Hur som helst, gemensamt för dessa människor är att ingenting verkar gå fel i deras värld. Som Sandra beskriver det: "när vi sitter där och försöker grilla iskalla korvar mitt i en snöfläck så har den familjen hittat det enda stället med sol och barmark i hela skogen och sitter och äter skogaholmslimpa med rykande choklad i sina koppar och skrattar befriande" (fri tolkning) För så är det: Haglöfarna har alltid en påse skogaholmslimpa, med lagom tjockt med smör och tjocka skivor ost som smälter i chokladkoppen när de tar igen sig efter en dagsmarsch. Inomhus kan man känna igen de här personerna på att de vräker ur sig gamla klyschor som "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder".

På tal om matsäck så läste jag en mattidning som jag fick av mamma häromdagen. En av artiklarna hade rubriken: "så gör du godaste utflyktsmackan". Tro mig, det var inga skogaholmslimpor där inte, utan kycklingröror med färska örter, mozzarella-ostar och allehanda andra röror. Jag vill inte vara negativ, men vem f-n har tid (och pengar?!) att göra en sån matsäck? Till efterrätt föreslog de att man skulle bjuda på chokladdoppade kokostoppar. Tom haglöfarna hamnar i lä där.

Hoppas att Amanda får lite Haglöfare i sig. Ska nog låta henne hänga lite med min pappa som är det närmaste haglöfare jag umgås med. Och så hänga lite på Galtholmen och bli ett med blåbärsriset. Det ni.


 Där går han, haglöfsmänniskan (skogaholmslimpan ligger där bak i ryggan)