Ensam lördag, Amanda 6 mån och en lillebror!

Stora nyheter idag! Patrik har fått en lillebror! Sandra ringde mig klockan 23 igår och berättade att lill-killen hade kommit! Jag är SÅÅÅÅ glad! Äntligen! Kan knappt vänta innan jag får se honom. Vi måste köpa en fin grattis-till-lillebror-present till Patrik också, så han inte känner sig utanför. Och göra en mustig gryta till Petter. För det har han önskat som hjälp-oss-när-vi-inte-får-sova-på-flera-veckor-present.

Niclas jobbar. Men jag vet inte om det gör sådär jättemycket. Ibland längtar jag efter att jobba jag med, eller allafall träffa folk på daglig basis. Fast det får man inte erkänna i mamma-kretsar. Varför vet jag inte riktigt, men det är iallafall fasansfullt. Att sedan killen skulle ta lika pappaledighet (eller mer rent av!) blir också följt av något försvarstal i stil med: "Ah ja, men i vår familj skulle inte _ _ _ kunna vara hemma, vi skulle verkligen inte ha råd, dessutom vill jag inte börja jobba". Inte för att jag frågat dem om hur (och varför) de löst det på det viset. Faktum är att mina föräldrar inte delade ledighet vad jag vet, och jag blev ju ganska ok iallafall. Men om jag nu ska bemöta de där försvarstalen (det gör jag aldrig) så skulle det låta ungefär såhär:

1. "Vi har inte råd, för min sambo tjänar mycket mer" Jag vet inte jag, men det är väl ganska klantigt att inte ha råd med att den som tjänar mest kan bli t.ex sjukskriven? Eller tjänar alla män över 500 000 per år?
2. "Jag vill inte börja jobba" Jag köper det argumentet, men egentligen, vem är man hemma för? Sig själv eller barnet?

Vill inte mannen vara hemma? Fine. Pluggar mannen, har egen firma eller provanställning? Fine. Annars vet i 17 om försvarstalen biter  så mycket. Jag kan ju inte säga att jag längtar efter att jobba generellt, vill gärna vara hemma med Amanda länge till, men ibland får man tänka lite långsiktigt. Men vem är jag att moralisera egentligen? Gillar bara inte när jag får ursäkter utan att ställa frågan.

Jag har gjort egen pizzasallad idag. Som på pizzerian, och det smakade kanon faktiskt! Hittade receptet på matklubben.se som är mitt nya mecka. Jag är helt såld på den sidan! Tycker att tasteline har så mycket konstig mat, mest är det mat till fest. Det är ju vardagsmaten som är svår att komma på!  Till pizzasalladen hade vi hemmagjord pizza som inte blev så fet med mager ost och magra ingredienser. Båda fick godkänt av Niclas, min enväldige matkritiker!

Niclas håller på att lägga Amanda nu, jag har tänt ljus i vardagsrummet:

 Mysigt va? Sen ska vi dricka mousserande vin som vi fått av Niclas bästa bög-kompis (jag är lite avundsjuk på att han har en bögkompis, jag vill också ha en!)

En annan stor sak idag är att Amanda fyller 1/2 år! Nu börjar jag förstå vad folk menar när de säger att man "ska ta vara på tiden" och hej och hå. Hon fick en pusselmatta som hon ska kunna ha på vårt hårda golv när hon börjar krypa, men idag byggde hon och jag en koja av den istället:
 Det var jätteroligt!

Sen tog jag den här jättefina bilden på babysimmet i fredags:

 Visst är de fina?

Idag drömmer jag om: en inblick i mitt liv om några månader.
Idag har jag: plockat in saker i Amandas nya bokhylla. Då såg det ut såhär:
Igår tränade jag: 30 min på cykeln och lite hantelträning
Idag är jag glad över: myskväll med Niclas!
Idag är jag ledsen över: ska inte helgerna vara fyllda av goda vänner? Det går ju inte att planera middagar när man jobbar helg.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0