Drömland
Det är nog där man hamnar när man sett en riktigt romantisk, bra film. I drömland. Jag var äntligen och såg Mamma Mia med mamma. Filmen talar väl för sig själv, vilken drömvärld att få vara med där! Allt är vackert, tom det som inte är så vackert (som Stellan Skarsgård) får ett rosa drömskimmer omkring sig. Ni som brukar läsa min blogg läste kanske inlägget om vackra saker (och vackra kvinnor). Det är DET jag menar med vackert! Precis som i filmen! Varför tycker inte (de flesta) killar om såna här filmer? Har de inga drömland, eller är de bara totalt olika kvinnors? Vad sägs om en romantisk film om två hemmabiosystem som hittar varandra?
Jag funderar på:
Alla säger att att "det är ju film" när man säger att så, SÅ skulle livet vara. Fast hur kan man komma på en sån handling om ingen upplevt det, om ens bara för en vecka?
Kan man skapa sin egen dröm, eller måste man njuta av den drömmen man fått av livet?
De där människorna som bara...liksom... bryter upp ur sitt liv och gör något annat, flyttar utomlands och umgås med sin familj hela dagarna, hur får de modet?
Varför nöjer man sig med att bara lunka på här hemma i Sverige? Nästan alla människor jag känner säger i augusti: "Jaha, då var det ett år kvar till nästa semester". Shit, lever man för fyra/fem veckor per år?!
Hm, hursomhelst har jag en varm känsla i magen nu, men även lite sorg i hjärtat av någon märklig anledning.
Här är min favorit-ABBA sång iallafall, fast den är inte med i filmen:
No more carefree laughter
silence ever after
walking through an empty house
tears in my eyes
here is where the story ends
this is goodbye
Knowing me, knowing you
there is nothing we can do
knowing me, knowing you
we just have to face it
this time we're through
breaking up is never easy I know
but I have to go
knowing me, knowing you
it's the best I can do
Mem'ries, good days, bad days
they'll be with me always
in these old familiar rooms
children would play
now there's only emptiness
nothing to say
Knowing me, knowing you
there is nothing we can do
knowing me, knowing you
we just have to face it
this time we're through
breaking up is never easy I know
but I have to go
knowing me, knowing you
it's the best I can do
Marie: vi bestämde oss för att inte satsa på affärsidén, det var en firma som satsar på namngivningscermonier. Alltså för de som inte vill ha något religiöst men har svårt att stå och prata in för folk och "hålla" i det själv. Det skulle finnas olika paket: antingen att man bara har någon som läser någon utvald dikt, berättar om namnet osv, till musik och catering. Jag tror fortfarande att det skulle vara något med tanke på hur många som inte döper sina barn idag.
Idag drömmer jag om: skira klänningar, klippbad, lyktor i träd, vitkalkade hus och tzatsiki! Grekland någon?
Idag har jag: monterat ihop en bokhylla som Amanda fått.
Igår tränade jag: 40 min på cykeln, lite hantel-träning och situps. Jag måste steppa upp min träning lite.
Idag är jag glad över: Min tjejkväll med mamma.
Idag är jag ledsen över: hatar att vara beroende av vad andra människor tycker om mig. Jag är fantastisk, fatta det!
Jag funderar på:
Alla säger att att "det är ju film" när man säger att så, SÅ skulle livet vara. Fast hur kan man komma på en sån handling om ingen upplevt det, om ens bara för en vecka?
Kan man skapa sin egen dröm, eller måste man njuta av den drömmen man fått av livet?
De där människorna som bara...liksom... bryter upp ur sitt liv och gör något annat, flyttar utomlands och umgås med sin familj hela dagarna, hur får de modet?
Varför nöjer man sig med att bara lunka på här hemma i Sverige? Nästan alla människor jag känner säger i augusti: "Jaha, då var det ett år kvar till nästa semester". Shit, lever man för fyra/fem veckor per år?!
Hm, hursomhelst har jag en varm känsla i magen nu, men även lite sorg i hjärtat av någon märklig anledning.
Här är min favorit-ABBA sång iallafall, fast den är inte med i filmen:
No more carefree laughter
silence ever after
walking through an empty house
tears in my eyes
here is where the story ends
this is goodbye
Knowing me, knowing you
there is nothing we can do
knowing me, knowing you
we just have to face it
this time we're through
breaking up is never easy I know
but I have to go
knowing me, knowing you
it's the best I can do
Mem'ries, good days, bad days
they'll be with me always
in these old familiar rooms
children would play
now there's only emptiness
nothing to say
Knowing me, knowing you
there is nothing we can do
knowing me, knowing you
we just have to face it
this time we're through
breaking up is never easy I know
but I have to go
knowing me, knowing you
it's the best I can do
Marie: vi bestämde oss för att inte satsa på affärsidén, det var en firma som satsar på namngivningscermonier. Alltså för de som inte vill ha något religiöst men har svårt att stå och prata in för folk och "hålla" i det själv. Det skulle finnas olika paket: antingen att man bara har någon som läser någon utvald dikt, berättar om namnet osv, till musik och catering. Jag tror fortfarande att det skulle vara något med tanke på hur många som inte döper sina barn idag.
Idag drömmer jag om: skira klänningar, klippbad, lyktor i träd, vitkalkade hus och tzatsiki! Grekland någon?
Idag har jag: monterat ihop en bokhylla som Amanda fått.
Igår tränade jag: 40 min på cykeln, lite hantel-träning och situps. Jag måste steppa upp min träning lite.
Idag är jag glad över: Min tjejkväll med mamma.
Idag är jag ledsen över: hatar att vara beroende av vad andra människor tycker om mig. Jag är fantastisk, fatta det!
Kommentarer
Postat av: Anna
Mamma Mia är helt underbar! Jag såg den på premiären och sen veckan efter. Lyssnade på Abba hemma i en vecka.
Miljön är helt fantastisk! Vill också ha en sån där möhippa. För att inte tala om att gifta sig i det där kapellet....
Trackback
