almstrom

Men jag har så mycket att skriva så det räcker inte att vänta till imorgon. Jag kände att jag var tvungen att häva ur mig något jag gått och tänkt på en längre tid.

Jag har arbetat sen jag var 13. Ja, inte heltid då, men from att jag fyllde 14 började jag regelbundet betala skatt. Mitt första jobb var som garderobiär i globen. Skithippt. Och väldigt läskigt ibland för en 13-årig tjej. Mamma och pappa skjutsade mig dit och hem varje gång jag jobbade. De hade gått med vinst om de betalade mig de 50:-/timme jag tjänade istället för kostnaden för ben. Min chef där var mamma till ett av mammas fritidsbarn. Hon var snäll och satte mig i de bästa garderoberna, jag var snabb som vinden. Jag var ju tvungen, alla andra var ju 16-22 år. När jag var 14 var jag ansvarig för att samla in hela dagskassan för alla garderoberna och jobbade i VIPen.

När jag var 15 jobbade jag sommaren på ett ålderdomshem. Jag gjorde allt den övriga personalen gjorde och fick en jättestor blomma när jag slutade. Jag slet som ett djur med att byta blöjor, städa deras rum, mata de som inte kunde, torka toaletter. Jag tyckte det var skit då, men efteråt är det få jobb jag har så mycket minnen från som det. Någon chef såg jag aldrig.

Hösten efter det så började jag jobba på kartbutiken. Jag trivdes verkligen på helgerna och jobbade alltid med folk som var äldre än mig. Jag bestämde mig för att aldrig stå och dega som andra gjorde när det inte var några kunder. På somrarna så sken deras lager. Chefen där var inte så bra på att ge beröm. Eller att säga något överhuvudtaget, men enligt de andra var det just de uteblivna utskällningarna som gjorde att han gillade mig. Vad vet jag. Han var alltid snäll mot mig iallafall och han satsade verkligen på personalen.

Exakt likadant var det med Larsa, min första chef på giganten. Shit vad han gormade, aldrig beröm. Och shit vad arg jag var på honom ibland. Men jag kände möjligheterna, enligt honom kunde man komma vart man ville med hårt arbete. Larsa kunde skälla på en för att man "bara" jobbade en 45h vecka, men jag visste att när jag jobbade 40 h, då jobbade han 50 h. Jag beundrade honom för det, och även om han hade ett hemskt sätt, så begärde han aldrig något mer av mig än vad han själv var beredd att göra. Hur kan man tycka illa om en sådan chef?

Magnus kanske jag inte ska nämna. Jag blev ju ihop med honom efter ett år som chef. Men han var nog bättre som chef än som säljledare iallafall. Som chef så uppskattar jag att han såg mig och gav mig chansen att bli säljledare (det var långt innan vi blev ihop). Vad såg han för säljledarmaterial i mig egentligen? Jag var 18 år.
Sen löpte det på. Jag kom invigde Skövde, vitt var klara först av alla avdelningar. Personalen älskade mig. Långt senare ringde de upp mig och frågade saker och sa att de saknade att ha mig där. Ändå var jag hård mot dem.
Sen kom VHC-programmet. Jag kom in. Som enda tjej och yngst. Slutövningen var som gjord för mig. Jag kunde ha fortsatt i två veckor till.  Sen tog det stopp. John började som varuhuschef och då gick det... ehrm. Om Lars var hård och krävande men slet lika mycket som personalen så var John tvärtom: lismande, berömde struntsaker, gick hem klockan 1 efter att ha kommit till jobbet 10.30, satte möten med huvudkontoret och glömde berätta för ledningsgruppen, påstod att han sagt det. Beviljade semester och schemalade personerna... Ja allt. Jag sa vad jag tyckte. Han lyssnade inte. Jag gick till huvudkontoret. De skulle komma ut. Det hände inte. Situationen blev ohållbar med personalen, man valde att befodra honom. Det gör man tydligen med chefer som inte gör sitt jobb...

Efter det här har jag fått höra att jag har problem med aktoriteter. Detta var av en annan aktoritet. Så min fråga är: Om jag kommit överens med alla mina chefer sen jag var 13 år fram till John , HUR kan jag då ha problem med aktoriteter? Och varför har jag inte ens fått ett samtal från någon annan än de som jobbat med mig på golvet? Jag vet att jag inte är älskad av alla. Jag vet det, jag är krävande, uppriktig, negativ, bitchig, drömmande och tyvärr ganska egenkär...Men vad fan, jag har ju faktiskt positiva egenskaper. Egenskaper som mina andra chefer uppskattat genom åren. Jag går igenom allt det här nu när jag själv ska vara chef. Jag ska göra ALLT jag kan för att vara lagom krävande, uppskattande, pushande och närvarande chefen jag kan. Jag ska försöka ta allt det jag tyckte om med mina chefer genom åren och ge det till personalen på BR.