En sån där dag...
Det är en sån där dag idag. En sån där när allt känns lite extra jobbigt. Jag ligger i soffan och tänker på att laga mat. Det ska bli fiskgratäng. Men en stooooor känsla av guuuuud-vad-jobbigt-att-laga-mat kommer liksom över mig. Fiskgratäng är ju inte sådär extremsvårt, men bara tanken på att plocka med några gamla räkor med skal får jobbighetsnerven i mig att tok-vibrera. Det är såna här dagar rika människor går ut och äter. Det är såna här dagar utslitna, fattiga föräldrar bjuder sina barn på denniskorv. Jag hade tänkt mig något mellanting. Vi har köpt färdiga frysta kycklingspett på Willys. Till de tänkte jag göra en jordnötssås och servera lite ris till. Det får duga till familjen.
Idag har jag grattat min pappa på fars dag. Jag köpte en blomma i lite shabby chic-stil (jag hade velat ha den om jag fick en blomma). Jag har fortfarande svårt att veta vad jag ska säga när han öppnar dörren, fast jag hittills varit med om över 20 farsdagar. "Eh, grattis på fars dag" brukar vara standard. Säger man grattis verkligen? Andra varianter genom åren har varit: "här har du älsklingsfarsan" eller "du är världens bästa pappa, grattis!". Svårt det där, man vill ju inte att det ska låta för klyshigt heller. Hur som helst fick han blomman och jag sa att det är svårt att köpa något som passar. Då flinar han och säger att "xbox-spel funkar ju alltid". Kul farsan, kul.
Igår var det kalas hos Linda. Amanda vaknade som otur var, det är lite lyhört i lägenheten, men vi höll ut till 23, så det var ju super. Vi fick jättegod smörgåstårta, Linda var fin i håret och det var lite kul att träffa Janne och Jenny eftersom det var längesedan. En superkväll som kanske hade varit snäppet bättre om vi inte varit tvugna att gå så tidigt... Men, vi är ju småbarnsföräldrar också! När vi kom hem somnade Niclas i soffan...
Det har gått sådär med att äta rätt den här veckan. Det är som att jag bara släpper på allt för att det är SÅÅÅ synd om mig som ska börja jobba snart. Matlistan inför nästa vecka kommer att innehålla bara BRA recept och lite GI-influerat så jag får ordning på mig själv. På tal om att jobba så visade pappa mig en artikel i DN's jobb om en familj som båda jobbade som galningar men ändå fick det att gå ihop. Det kändes bra. Deras paroll att lediga dagar är kvalitetstid kommer jag nog också försöka efterleva. Inte så att man måste hitta på något jätteäventyr varje gång man är ledig, utan mer att man gör något, hela familjen istället för att bara vara och så försvinner hela helgen. I höst kommer jag och Niclas ha ca. 4 dagar per månad lediga tillsammans, men jag har bestämt att det ska vara bra 4 lediga dagar! I övrigt har jag stora förväntningar på året 2009. Året när Amanda lär sig gå. Året när vi kanske köper radhus. Året när vi får mer pengar igen. Nä ni, året 2009 is the shit.
Vi har ingen strykbräda. Men nu börjar jag tröttna på alla ostrykna kläder i garderoben, så jag har försökt ringa till Niclas så han kan köpa med sig en hem, men det är ingen som svarar... Hm.
Idag har jag grattat min pappa på fars dag. Jag köpte en blomma i lite shabby chic-stil (jag hade velat ha den om jag fick en blomma). Jag har fortfarande svårt att veta vad jag ska säga när han öppnar dörren, fast jag hittills varit med om över 20 farsdagar. "Eh, grattis på fars dag" brukar vara standard. Säger man grattis verkligen? Andra varianter genom åren har varit: "här har du älsklingsfarsan" eller "du är världens bästa pappa, grattis!". Svårt det där, man vill ju inte att det ska låta för klyshigt heller. Hur som helst fick han blomman och jag sa att det är svårt att köpa något som passar. Då flinar han och säger att "xbox-spel funkar ju alltid". Kul farsan, kul.
Igår var det kalas hos Linda. Amanda vaknade som otur var, det är lite lyhört i lägenheten, men vi höll ut till 23, så det var ju super. Vi fick jättegod smörgåstårta, Linda var fin i håret och det var lite kul att träffa Janne och Jenny eftersom det var längesedan. En superkväll som kanske hade varit snäppet bättre om vi inte varit tvugna att gå så tidigt... Men, vi är ju småbarnsföräldrar också! När vi kom hem somnade Niclas i soffan...
Det har gått sådär med att äta rätt den här veckan. Det är som att jag bara släpper på allt för att det är SÅÅÅ synd om mig som ska börja jobba snart. Matlistan inför nästa vecka kommer att innehålla bara BRA recept och lite GI-influerat så jag får ordning på mig själv. På tal om att jobba så visade pappa mig en artikel i DN's jobb om en familj som båda jobbade som galningar men ändå fick det att gå ihop. Det kändes bra. Deras paroll att lediga dagar är kvalitetstid kommer jag nog också försöka efterleva. Inte så att man måste hitta på något jätteäventyr varje gång man är ledig, utan mer att man gör något, hela familjen istället för att bara vara och så försvinner hela helgen. I höst kommer jag och Niclas ha ca. 4 dagar per månad lediga tillsammans, men jag har bestämt att det ska vara bra 4 lediga dagar! I övrigt har jag stora förväntningar på året 2009. Året när Amanda lär sig gå. Året när vi kanske köper radhus. Året när vi får mer pengar igen. Nä ni, året 2009 is the shit.
Vi har ingen strykbräda. Men nu börjar jag tröttna på alla ostrykna kläder i garderoben, så jag har försökt ringa till Niclas så han kan köpa med sig en hem, men det är ingen som svarar... Hm.
Kommentarer
Trackback
