almstrom

Varför gå sin egen väg när man kan göra precis som alla andra? Det kan kanske vara bra att skriva av sig här istället för att applicera alla mina tankar på Niclas hela tiden...

Idag börjar Niclas sin andra semestervecka. Det är fantastiskt underbart att ha honom hemma när snorkfröken är på sitt ljuvaste skrikhumör. Då får man bekräftat att man verkligen inte är ensam om att hålla på att bli galen. Fast Niclas visar förstås inte sin borderline-tendenser lika bra som jag. Kan man vara bäst på att vara psykotisk? Förmodligen, fast då kanske man måste döda någon. Eller några. Det vill jag ju inte. Alltså får jag kanske nöja mig med att vara sådär lagom-svensson-småbarnsmamma-psykotisk.

Ibland tänker jag att naturen och evolutionen är så himla fantastisk. Bara en sån sak att jag och Niclas har kunnat skapa en liiiiten liiiiiten människa, bara vi två, som råkade bli fantastisk. Vi som inte är så värst intilligenta någon av oss. Eller har fått någon högskoleutbildning i att göra barn. Det är som en väldigt bra bakmaskin bara: släng i ingredienser (ett stycke sperma, ett moget ägg och krydda eventuellt med en skvätt rödvin) och sen, 9 månader senare kommer det ut en liten skrikmaskin som är så mjuk att lambi toalettpapper framstår som sandpapper. Otroligt, det är så att man blir religiös.

Andra gånger tänker man att det  är jäkligt konstigt att naturen inte löst vissa saker:

1.  Varför skriker människobarn så jäkla mycket?! Kan ju inte vara praktiskt i naturen direkt. Typ: "Här, kom och ta mig rovdjur!" Andra djur skriker vid valda tillfällen, eller inte alls. Som fågelungar t.ex. skriker ju bara när de får mat (eller när man bankar riktigt hårt på trädstammen) Rådjurskidet gnyr lite gulligt bara. Inga dödsbringande jättetjut hela dagarna.

2. Varför kan de inte prata? Helt seriöst, det är ju en stor mailfunction uppifrån. Fråga vilken småbarnsförälder som helst med ett skrikande barn i famnen. Jag önskar verkligen att jag visste vad Amanda menade ibland med sina haranger. Om ingen kan tyda ord som: Gaba dssss uäää suuuuu. Det värsta är att alla verkar tro att man fick något lexikon på förlossningen hur man tolkar skriken, för alla människor frågar mig när hon är ledsen: "Varför är lilla tjejen ledsen nu då" Ja, jag vet liksom inte mer än du, för de missade att ge mig prata-med-spädbarn-for-dummies när hon föddes.

3. Varför inser de inte hur skönt det är att sova??!! Amanda kan skrika sig hes när hon är trött för att hålla emot mot sömnen. Är det det som kännetecknar att man blivit vuxen? När man VILL sova för att kunna drömma sig bort till fantastiska-livet (så som det kunde ha varit om allt, allt klaffade). I mina drömmar är jag iallafall supersnygg och supersmal, Niclas är märkligt nog alldeles precis som vanligt (perfekt att jag inte vill ändra nåt va), och sen har vi vårt fina hus vår fina båt, semesterstuga i fjällen, i thailand, miljonerna på kontot... ja ni fattar.


Det är minst fyra personer som sagt att de tror vi kommer gifta oss på Amandas dop. Jag är ledsen, men isåntfall kommer ni bli besvikna. Jag och Niclas kommer aldrig gifta oss. Vi är för snåla. Och Niclas för rädd. Jag kan tänka mig att gifta mig utomlands, Niclas kan tänka sig att inte gifta sig alls. Så kan det vara.

Idag händer dock forhoppningsvis en stor sak. Jag kan inte riktigt gå in på detaljer, men det påverkar vår ekonomi ganska mycket om det går igenom... Nu blev ni nyfikna va?


Måste bara visa världens roligaste produkt som finns hos min barnmorska. Måste varit en kille som kom på produktnamnet:



"It's easy being easy"