Imorgon!
Jäklar vad grejer vi har. Hur ska det gå?
Förevigar med bilder när vi har internet igen.
Tack på förhand ni som kommer och hjälper till med flytten/kommer på kvällen. Kram.
Tänk vad glad man blir...
Jag har sedan länge spanat in den här fantastiska ugnsformen, handgjord i italien, men priset har liksom överskridit min budget med råge...


Ny bil? Och så massa kartonger...
Happ, annars är det en jäkla massa kartonger överallt. Niclas köpte 10 till idag. Jäklar vad grejer vi har. Nu börjar det ändå kännas som någorlunda under kontroll med packandet. Det är lite skönt att ha lägenheten i två veckor efter nästa vecka. Blommor och sånt får stå kvar några dagar så hämtar vi det varteftersom.
Idag köpte vi två baden-baden stolar på Coop. Billigt och bra. Klart man skulle vilja ha en fet solsäng, men de här var billiga och lätta att bära in och ut i förrådet. Vi är rätt panka nu så här innan man vet vad allting kostar. Jag längtar till onsdag.
Vem är de att döma?
Det är så mycket man inte vet om människor. Tro mig, jag förvånas varje dag över människor jag trodde jag kände utan och innan. Likadant är det med mig. Jag har hemligheter som jag aldrig kommer avslöja för någon, jag funderar på saker som ingen vet. Jag trivs med att inte vara en öppen bok. Man behöver kanske inte berätta allt som försigår i huvudet på en själv för vänner och släkt? Men man bör veta, att det finns anledningar till allt. Så om jag beter mig på ett speciellt sätt vid ett valt tillfälle där de där känslorna kommer fram, måste de ifrågasättas så jävligt?
Alla människor har dåliga sidor, jag försöker jobba med mina. Varje dag. Jag försöker ALLTID att vara den bästa mamman för Amanda. Jag ger henne all min lediga tid, jag leker med henne, jag skojar med henne. Jag sjunger med henne (fastän jag har hemsk sångröst) och jag går hellre i trasiga strumpor än att hon ska ha slitna/fläckiga kläder. Jag har aldrig varit dum mot henne. Dessutom så älskar jag henne mer än jag älskar mig själv. How about that?
Så säg inte vad jag ska göra, säg inte hur jag ska bete mig. Jag vet när jag gör fel, det behöver ingen säga till mig.
Och jag är faktiskt stolt över min personlighet. Jag skulle inte vilja byta den mot någon i världen.
Det blir en dag på stranden...
Återigen slår det mig hur mycket man lyckas samla på sig när man är medelklass-svensson och dessutom småbarnsförälder. Vart har vi haft allting!