Svårt att gå
Ja ni, Danmark till torsdag kväll. Längtar redan hem. Men sen är jag lite mer ledig i två veckor. Längtar.
Med en touch av diktatur...
- Entusiasmerar andra för koncept och ideér
- Älskar utmaningar
- Vill uppnå resultat
- Mycket social och individualistisk
- Självsäker och ytterst optimistisk (jo det är sant!)
- Verbal
- Rastlös
- Trotsig
Jag motiveras tydligen också av populäritet och ekonomisk vinning. Ni som känner mig blir väl kanske inte jätteöverraskade av detta. Jag funderar på vart detta kan leda mig i livet. Så kom jag på det: diktator! Det passar ju in på allt ovan.
Idag har jag bestämt hur mycket min personal ska få i lön av den tilldelade potten. Sånt gör en lite glad. Det är lite diktator över det minsann...
Skriver mer sen!
Hatar mitt jobb
Bara restiderna gör att jag är borta mer än 10h per vecka. Genomsnittsmänniskan i sthlm har 23 minuter att åka till jobbet mamma, så ditt argument att vi har varit bortskämda går bort. Nä idag vill jag vara sjuk eller nåt, allt för att vara hemma med Amanda.
Lyssnar...
Jag är så glad att jag har barn.
Liiiite fattigare
Annars har jag redan börjat drömma mig bort om allt jag vill köpa. Ja, det vill säga när vi börjar håva in pengar igen ungefär om femhundra år. Sen ska man ju ha en buffert i huset också när värmepannan går sönder. Hör ni hur mycket vuxenpoäng jag plockar när jag pratar om det här?
Japp, jag berättar mer en annan dag. Låååång vecka på jobbet.
Saker som förvånar mig
Jag förvånas över att människor inte vill ge ut sitt postnummer till en kundundersökning när ALLT, jag menar ALLT finns i statliga register i Sverige. Med en knapptryckning kan man få veta mer eller mindre vad varenda jäkel tjänar, bor och har för bil. Men nej, lämna ut sitt postnummer (ett postnummer man delar med flera hundra andra), det vill man INTE lämna ut.
Det kostar 35 kronor att gå med i Club BR. Nu försöker jag inte promota den här klubben allt för mycket, men gör det lite grann ändå. Det kostar alltså 35 kronor. Av de pengarna går 10 kronor till några stackars barnhemsbarn i något kyffe i Estland. Sen är man livstidsmedlem. För varje 25 spänn man bränner på det fantastiska företaget BR så får man en krona tillbaka. Det betyder att har du handlat för 900 spänn under en livstid så har du fått tillbaka dina pengar och har gått med vinst. DESSUTOM har du under tiden fått asbra rabatt på massor med varor (där du sparar in kostnaden på ett köp). Så VARFÖR undrar jag, VARFÖR står man och säger att "medlemsskap ska vara gratis, ni har fel aproach, det skulle jag ALDRIG betala" och sen sniper man ihop sina läppar så att bitterhetsrynkan blir ännu lite djupare. För mig fungerar det med: "Nej tack, jag vill inte gå med" eller "Ja tack, det låter bra". Alting är mig ganska egalt.
"Har ni Bakugan?"
"Nej, tyvärr, de är slut pga väldigt stor efterfrågan"
"Men min son fyller år imorgon"
"Ja, tyvärr, jag beklagar"
"Men vad ska jag göra nu!?"
"Det vet jag tyvärr inte, de är väldigt populära och är slut i alla våra butiker"
"Men jag MÅSTE ha såna, min son fyller år imorgon och det är det enda han önskar sig!"
"Ja, vi får eventuellt in nya nästa vecka, så jag vet inte om du skall köpa ett presentkort?"
"Hur kul är det att ge bort ett PRESENTKORT!?"
Idag hade jag en tjej som åkte från Eskilstuna för att köpa en plastgrej för 70 spänn. Kul för henne. Vad gör man inte för barnen?
Japps, här är det:
